{"id":18006,"date":"2024-01-26T17:15:39","date_gmt":"2024-01-26T17:15:39","guid":{"rendered":"https:\/\/www.theconservative.online\/tillbaka-till-de-nordiska-rotterna"},"modified":"2024-01-26T17:15:39","modified_gmt":"2024-01-26T17:15:39","slug":"tillbaka-till-de-nordiska-rotterna","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.theconservative.online\/sv\/tillbaka-till-de-nordiska-rotterna","title":{"rendered":"Tillbaka till de nordiska r\u00f6tterna"},"content":{"rendered":"

Europeisk dagbok: Oslo, maj 2022<\/h2>\n

Oslo, Norges huvudstad, var den f\u00f6rsta utl\u00e4ndska stad jag bes\u00f6kte. Det var sommaren 1972, och jag hade precis tagit studenten fr\u00e5n Reykjaviks gymnasium. En klasskamrat till mig var son till den isl\u00e4ndska ambassad\u00f6ren i Norge, och jag bodde hos honom och hans familj i det rymliga och bekv\u00e4ma ambassad\u00f6rsresidenset p\u00e5 Bygd\u00f8y, en halv\u00f6 p\u00e5 v\u00e4stra sidan av Oslo. Jag hade lite sv\u00e5rt att somna f\u00f6rsta kv\u00e4llen p\u00e5 grund av l\u00f6vprasslet fr\u00e5n tr\u00e4den i tr\u00e4dg\u00e5rden. \u00c4ven om de bara gjorde ett svagt svischande ljud, st\u00f6rde det mig eftersom jag aldrig hade h\u00f6rt detta ljud f\u00f6rut. Det fanns praktiskt taget inga tr\u00e4d p\u00e5 Island (men s\u00e5 \u00e4r det inte l\u00e4ngre). Min v\u00e4ns familj tog emot mig med \u00f6ppna armar. Ambassad\u00f6ren var en framst\u00e5ende jurist och forskare som hade skrivit en omfattande och tillf\u00f6rlitlig historik \u00f6ver den isl\u00e4ndska civilf\u00f6rvaltningen under de femtio \u00e5ren efter det att Island fick sj\u00e4lvstyre 1904. Hans fru var en graci\u00f6s och kultiverad dam. Vid en middag diskuterades vad man skulle g\u00f6ra vid en formell middagsbjudning d\u00e4r kyckling serverades om en av g\u00e4sterna pl\u00f6tsligt b\u00f6rjade anv\u00e4nda fingrarna. Efter en kort diskussion gav ambassad\u00f6rens fru sitt utl\u00e5tande: Man b\u00f6r agera som om man inte hade m\u00e4rkt det alls.<\/p>\n

Snorre, Chydenius och Eidsvollsm\u00e4nnen<\/h3>\n

Oslo kallades 1972 f\u00f6r Europas st\u00f6rsta by eftersom det d\u00e5 var en ganska lugn plats med lite nattliv, allt st\u00e4ngde tidigt. Norrm\u00e4nnen var inte, och \u00e4r fortfarande inte, n\u00e5gra k\u00e4nda festprissar. De flesta av dem verkar ha en mycket h\u00e4lsosam livsstil. P\u00e5 sommaren seglar de g\u00e4rna och p\u00e5 vintern \u00e5ker de skidor. Men nu \u00e4r Oslo modernt och kosmopolitiskt, och mycket dyrt, precis som Z\u00fcrich och Reykjavik. (Det \u00e4r f\u00f6rmodligen ingen slump att de tre rikaste l\u00e4nderna i Europa, Norge, Schweiz och Island, alla st\u00e5r utanf\u00f6r Europeiska unionen). Jag har varit i Oslo flera g\u00e5nger sedan mina salladsdagar 1972, och i maj 2022 var jag d\u00e4r igen, femtio \u00e5r efter mitt f\u00f6rsta bes\u00f6k. Jag h\u00f6ll ett f\u00f6redrag vid en konferens<\/a> f\u00f6r nordiska konservativa studenter den 21 maj. Mitt huvudtema var att amerikanska och europeiska v\u00e4nsteranh\u00e4ngare<\/a> kanske f\u00f6rs\u00f6ker peka ut de nordiska l\u00e4nderna som exempel p\u00e5 framg\u00e5ngsrik socialism, men att de i sj\u00e4lva verket kan vara stolta \u00f6ver en stark konservativ-liberal tradition, f\u00f6rkroppsligad i institutioner och formulerad av kunniga och \u00f6vertygande t\u00e4nkare.<\/p>

RELATED<\/span>