Staden K\u00f6penhamn har en s\u00e4rskild betydelse f\u00f6r isl\u00e4nningarna eftersom den l\u00e4nge var deras huvudstad. Island befolkades ursprungligen mellan 874 och 930, fr\u00e4mst fr\u00e5n v\u00e4stra Norge. Ett samv\u00e4lde<\/a> utan kung men med lag<\/a> (som en tysk kr\u00f6nik\u00f6r uttryckte det) existerade d\u00e4r fr\u00e5n 930 till 1262. Isl\u00e4nningarna gav sedan efter f\u00f6r p\u00e5tryckningar fr\u00e5n kungen av Norge och blev hans unders\u00e5tar mot garantier om att han skulle respektera lokala lagar, bevara freden och s\u00e4kerst\u00e4lla tillr\u00e4cklig handel, vilket var avg\u00f6rande f\u00f6r denna avl\u00e4gsna och vindpinade \u00f6 i Nordatlanten. \u00c5r 1380 \u00f6vergick den norska kronan till den danske kungen, som s\u00e5 sm\u00e5ningom gjorde K\u00f6penhamn till sin permanenta residensstad. Det danska namnet p\u00e5 staden \u00e4r K\u00f8benhavn, vilket betyder K\u00f6pm\u00e4nnens hamn. Staden, som formellt grundades 1167, hade varit en handelsplats i \u00e5rhundraden, bel\u00e4gen vid \u00d6resund mellan den danska \u00f6n Sj\u00e4lland och Sverige och med en utm\u00e4rkt hamn. Alla de nordiska l\u00e4nderna styrdes fr\u00e5n K\u00f6penhamn fram till 1523 d\u00e5 Sverige framg\u00e5ngsrikt gjorde uppror mot den danske kungen, och med Sverige f\u00f6ljde Finland. Efter nederlaget i Napoleonkrigen 1814 tvingades den danske kungen avtr\u00e4da Norge till den svenske kungen, men av sk\u00e4l som fortfarande \u00e4r oklara beslutades det att Danmark skulle beh\u00e5lla de norska besittningarna i Nordatlanten, Island, F\u00e4r\u00f6arna och Gr\u00f6nland.<\/p>\n Island<\/a> styrdes fr\u00e5n K\u00f6penhamn, men var aldrig en del av Danmark. Hon hade sina egna lagar och sitt eget spr\u00e5k och var stolt \u00f6ver ett rikt och unikt litter\u00e4rt arv, framf\u00f6r allt dikter, kr\u00f6nikor och sagor fr\u00e5n samv\u00e4ldesperioden, men ocks\u00e5 olika legender, sagor och folks\u00e5nger. \u00c5r 1848 b\u00f6rjade den isl\u00e4ndska kampen f\u00f6r sj\u00e4lvst\u00e4ndighet<\/a> n\u00e4r en 37-\u00e5rig isl\u00e4ndsk historiker bosatt i K\u00f6penhamn, Jon Sigurdsson, publicerade en ”Uppmaning till isl\u00e4nningarna”. Han presenterade tre huvudargument f\u00f6r isl\u00e4nningarnas r\u00e4tt till sj\u00e4lvbest\u00e4mmande. F\u00f6r det f\u00f6rsta hade Island under samv\u00e4ldesperioden verkligen varit en suver\u00e4n stat och n\u00e4r isl\u00e4nningarna 1262 svor trohet till den norske kungen hade det bara varit till kungen och inte till Norge, eller senare till Danmark. Jon – som han heter p\u00e5 Island, eftersom isl\u00e4ndskan inte har n\u00e5gra familjenamn, Sigurdsson \u00e4r bara ett meddelande om att Jons far hette Sigurd – argumenterade d\u00e4rf\u00f6r, n\u00e4r den danske kungen \u00f6verl\u00e4mnade makten till det danska folket 1848 (ratificerat i en konstitution 1849), att det inte f\u00f6ljde att den danska nationen, genom den danska statens organ, hade f\u00e5tt n\u00e5gon r\u00e4tt att styra Island. Detta var en fr\u00e5ga som skulle l\u00f6sas mellan kungen och den isl\u00e4ndska nationen. F\u00f6r det andra utgjorde isl\u00e4nningarna en s\u00e4rskild nation, med en gemensam historia p\u00e5 n\u00e4stan tusen \u00e5r, med ett eget territorium som definierades av naturliga gr\u00e4nser, med egna lagar, eget spr\u00e5k och eget litter\u00e4rt arv. F\u00f6r det tredje visste isl\u00e4nningarna f\u00f6rmodligen b\u00e4ttre vad som l\u00e5g i deras eget intresse \u00e4n byr\u00e5kraterna i K\u00f6penhamn, vilket naturligtvis \u00e4r det traditionella argumentet f\u00f6r decentralisering (eller subsidiaritetsprincipen).<\/p> Jon Sigurdsson dog 1883 utan att ha f\u00e5tt se sin dr\u00f6m om Island som en suver\u00e4n stat uppfyllas. De v\u00e4lmenande danska regeringarna p\u00e5 den tiden tog inte hans st\u00e5ndpunkt p\u00e5 allvar. Isl\u00e4nningarna var en liten nation som levde p\u00e5 en karg \u00f6. F\u00f6r att \u00f6verleva beh\u00f6vde de danerna, verkade det som. Men i b\u00f6rjan av 1900-talet v\u00e4xte den isl\u00e4ndska ekonomin kraftigt n\u00e4r isl\u00e4nningarna skaffade sig kapital och teknik f\u00f6r att utnyttja de b\u00f6rdiga fiskevattnen runt \u00f6n. Samtidigt blev kraven p\u00e5 nationellt sj\u00e4lvbest\u00e4mmande allt starkare, \u00e4ven i de nordiska l\u00e4nderna. Norge br\u00f6t sig loss fr\u00e5n Sverige 1905 och Finland fr\u00e5n Ryssland 1917. Efter v\u00e4nskapliga f\u00f6rhandlingar kom danskarna och isl\u00e4nningarna \u00f6verens om att Island skulle bli en suver\u00e4n stat den 1 december 1918 i en personalunion med den danske kungen, och att f\u00f6rdraget om detta mellan de tv\u00e5 l\u00e4nderna kunde revideras och eventuellt upph\u00e4vas efter tjugofem \u00e5r. Jon Sigurdssons politiska projekt hade nu f\u00f6rverkligats. Den isl\u00e4ndska staten f\u00f6rv\u00e4rvade huset<\/a> (bilden ovan) d\u00e4r han hade bott i K\u00f6penhamn, p\u00e5 \u00d8ster Voldgade 12, n\u00e4ra stadens centrum. En l\u00e4genhet i huset st\u00e4lldes till f\u00f6rfogande f\u00f6r isl\u00e4ndska forskare som forskade i K\u00f6penhamn. Jag har tv\u00e5 g\u00e5nger haft m\u00f6jlighet att anv\u00e4nda l\u00e4genheten, i en m\u00e5nad vid varje tillf\u00e4lle. F\u00f6rsta g\u00e5ngen var sommaren 2002 d\u00e5 jag studerade nordisk litteratur f\u00f6r en citatordbok som jag h\u00f6ll p\u00e5 att sammanst\u00e4lla. Den andra g\u00e5ngen var sommaren 2023 f\u00f6r att utforska den nordiska liberala traditionen.<\/p>\n Jon Sigurdsson<\/a> var sj\u00e4lv en del av den nordiska liberala traditionen. Han var v\u00e4l insatt i historia, ekonomi och politik och p\u00e5verkades inte bara av de nordiska l\u00e4ndernas anm\u00e4rkningsv\u00e4rda politiska arv, utan ocks\u00e5 av den anglosaxiska liberalismen. ”Individuell frihet b\u00f6r inte begr\u00e4nsas om inte samh\u00e4llet som helhet (nationen) skulle skadas av det”, skrev han 1841. Jon uppmanade sina landsm\u00e4n att l\u00e4ra sig av andra nationer utan att beh\u00f6va offra sin egen identitet. ”Vi har gjort st\u00f6rst framsteg n\u00e4r vi har rest mycket och handlat med andra l\u00e4nder, men med m\u00e5nga l\u00e4nder, inte bara med ett enda”, konstaterade han 1842. Ett \u00e5r senare argumenterade han f\u00f6r frihandel i Adam Smiths anda:<\/p>\n V\u00e5r handel \u00e4r begr\u00e4nsad till ett enda land, och vi f\u00e5r inte g\u00f6ra aff\u00e4rer med n\u00e5gra andra l\u00e4nder. Detta strider mot utbytets och evolutionens natur, eftersom framsteg och v\u00e4lst\u00e5nd beror p\u00e5 att man handlar med det som \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt, s\u00e5 att m\u00e4nniskor i sj\u00e4lva verket st\u00f6der varandra. N\u00e4r en nation struntar i denna regel och denna naturlag kommer den att straffas, och straffet kommer att bli dess egen f\u00f6r\u00f6dmjukelse och f\u00f6rlust. Inget land i v\u00e4rlden \u00e4r helt sj\u00e4lvf\u00f6rs\u00f6rjande, \u00e4ven om m\u00e4nsklig d\u00e5rskap har f\u00f6rs\u00f6kt g\u00f6ra det s\u00e5. Inget land \u00e4r heller s\u00e5dant att det inte kan bidra med n\u00e5got och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt f\u00e5 vad det beh\u00f6ver. Men n\u00e4r ett land har f\u00e5tt vad det beh\u00f6ver, vilket \u00e4r vad handeln \u00e5stadkommer, d\u00e5 \u00e4r det som om det sj\u00e4lvt hade haft dessa f\u00f6rn\u00f6denheter. N\u00e4r handeln \u00e4r fri erbjuder varje nation det som den har i \u00f6verskott till dem som har det som den beh\u00f6ver.<\/p><\/blockquote>\n Jon pekade p\u00e5 England som det exempel som isl\u00e4nningarna borde f\u00f6lja. Dess snabba utveckling kunde, skrev han 1844, utan tvekan tillskrivas dess f\u00f6retags- och f\u00f6reningsfrihet.<\/p>\n \u00c5r 1855 blev handeln mellan Island och andra l\u00e4nder fri, efter att tidigare ha varit begr\u00e4nsad till danska medborgare. Jon Sigurdsson v\u00e4lkomnade denna viktiga f\u00f6r\u00e4ndring och upprepade argumenten f\u00f6r frihandel i ett brev till sin bror 1866:<\/p>\n Du tror att n\u00e5gon kommer att absorbera oss. L\u00e5t dem alla absorbera oss i den meningen att de handlar med oss och g\u00f6r aff\u00e4rer med oss. Frihet handlar inte om att leva ensam och inte ha n\u00e5got med andra att g\u00f6ra. Jag tvivlar p\u00e5 att Simeon Stylites eller Diogenes var friare \u00e4n n\u00e5gon annan fri m\u00e4nniska. Det \u00e4r sant att frihet fr\u00e4mst kommer inifr\u00e5n, men ingen frihet som \u00e4r relevant i samh\u00e4llet f\u00f6rverkligas utan utbyten, och de \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r n\u00f6dv\u00e4ndiga f\u00f6r frihet.<\/p><\/blockquote>\n Jon var dock ocks\u00e5 konservativt lagd. \u00c5r 1875 organiserade hans unga beundrare en fest f\u00f6r honom i Reykjavik, och en av dem komponerade och reciterade en dikt till hans \u00e4ra. N\u00e4r Jon tackade dem tog han avst\u00e5nd fr\u00e5n ett uttalande i dikten om att han var ”ledaren som aldrig k\u00e4nde till n\u00e5gra begr\u00e4nsningar”. Han avvisade tanken p\u00e5 att han aldrig hade k\u00e4nt n\u00e5gra begr\u00e4nsningar. Disciplin och begr\u00e4nsningar beh\u00f6vs f\u00f6r m\u00e4nsklig utveckling, konstaterade han. Begr\u00e4nsningar var oumb\u00e4rliga inom och utanf\u00f6r, f\u00f6r individer och f\u00f6r nationer. Oh\u00e4mmad frihet, utan n\u00e5gra gr\u00e4nser, var ingen frihet, utan bara kaos och f\u00f6rvirring. Jon kan d\u00e4rf\u00f6r p\u00e5 ett \u00f6vertygande s\u00e4tt karakt\u00e4riseras som en konservativ liberal.<\/p>\n Den m\u00e5nad jag tillbringade i K\u00f6penhamn sommaren 2022 var b\u00e5de givande och trevlig. I Jon Sigurdssons lugna hem p\u00e5 \u00d8ster Voldgade kunde jag studera och reflektera \u00f6ver de nordiska l\u00e4ndernas politiska arv: Snorri Sturlusons<\/a> varningar mot obegr\u00e4nsad makt i sin historia om de norska kungarna; Anders Chydenius<\/a> argumenten f\u00f6r frihandel och arbetsdelning under 1700-talet, den liberala norska konstitutionen fr\u00e5n 1814 p\u00e5 Eidsvoll, de stora liberala statsm\u00e4nnen under 1800-talet som lade grunden f\u00f6r det skandinaviska v\u00e4lst\u00e5ndet, Anton Martin Schweigaard i Norge och Johan August Gripenstedt i Sverige. Jag unders\u00f6kte s\u00e4rskilt den anm\u00e4rkningsv\u00e4rda danska liberalen Nikolaj F. S. Grundtvigs verk, en pastor, poet och universalgeni, som uppmanade sina landsm\u00e4n att bevara och utveckla sitt nationella arv. Grundtvig \u00e4r en fascinerande person som ofta ses som den fr\u00e4msta f\u00f6respr\u00e5karen eller till och med skaparen av den s\u00e4regna och unika danska nationella identiteten, danskhed, danskhet<\/em>.<\/p>\n Fr\u00e5n Jon Sigurdssons hus \u00e4r det bara en kort promenad till Kongens Nytorv, d\u00e4r Nationalteatern ligger, det ber\u00f6mda varuhuset Magasin du Nord, flera bra restauranger och det anrika Hotel d’Angleterre d\u00e4r jag ibland har bott. Det har ett fint spa och en pool i k\u00e4llaren. P\u00e5 torget finns ocks\u00e5 K\u00f6penhamns \u00e4ldsta pub, Hviids vinstue<\/a>, som grundades 1723. Den var, och \u00e4r, popul\u00e4r bland isl\u00e4nningar i K\u00f6penhamn. P\u00e5 insidan finns ett portr\u00e4tt av fyra ber\u00f6mda (eller kanske \u00f6k\u00e4nda) isl\u00e4ndska livsnjutare, tv\u00e5 poeter och tv\u00e5 historiker, som alla bodde i K\u00f6penhamn under en tid, om \u00e4n under olika perioder. Den \u00e4ldre historikern, den tidigare n\u00e4mnde Arni Palsson, utbrast en g\u00e5ng i tiden: ”Det s\u00e4gs att drickandet \u00e4r en flykt fr\u00e5n verkligheten. Men m\u00e4nniskor kan ibland r\u00e4dda sig sj\u00e4lva genom att springa iv\u00e4g. Den yngre historikern undervisade mig faktiskt i gymnasiet. Hviids vinstue erbjuder inte bara de ber\u00f6mda danska \u00f6lsorterna Tuborg och Carlsberg, utan \u00e4ven danska sm\u00f8rrebr\u00f8d, \u00f6ppna sm\u00f6rg\u00e5sar med l\u00e4ckra p\u00e5l\u00e4gg som r\u00e4kor, r\u00f6kt eller gravad lax, rostbiff och \u00e4gg.<\/p>\nJon Sigurdssons argument f\u00f6r sj\u00e4lvst\u00e4ndighet<\/h3>\n
Jon Sigurdssons argument f\u00f6r frihandel<\/h3>\n
Jon Sigurdsson som konservativ liberal<\/h3>\n
Den nordiska politiska traditionen<\/h3>\n
En sk\u00e5l f\u00f6r frihet<\/h3>\n