Stockholm \u00e4r byggt p\u00e5 fjorton \u00f6ar d\u00e4r s\u00f6tvattensj\u00f6n M\u00e4laren mynnar ut i \u00d6stersj\u00f6n. Platsen kunde knappast vara mer attraktiv, och staden kallas ibland f\u00f6r ”Nordens Venedig”. Mycket av den gamla stadsdelen \u00e4r intakt, \u00e4ven om m\u00e5nga pittoreska hus revs p\u00e5 1950-talet och ersattes av fula, brutala h\u00f6ghus, s\u00e4rskilt i Klarakvarteren. Staden \u00f6verlevde detta precis som Sverige som land \u00f6verlevde fyrtiofyra \u00e5r av socialdemokrati. Stockholm blev Sveriges huvudstad n\u00e4r Sverige br\u00f6t sig loss fr\u00e5n Danmark 1523. Staden \u00e4r relativt solig, \u00e4ven om det kan bli ganska kallt d\u00e4r, vilket den franske filosofen Ren\u00e9 Descartes uppt\u00e4ckte efter att han 1649 f\u00f6rhastat hade accepterat en inbjudan fr\u00e5n drottning Christina att bli hennes privatl\u00e4rare vid hovet: ett \u00e5r senare dog han av lunginflammation. En annan fransk filosof, Madame de Sta\u00ebl, som var gift med en svensk diplomat, utbrast 1812 att det bara fanns tv\u00e5 \u00e5rstider i Sverige, gr\u00f6n vinter och vit vinter. Men det \u00e4r en or\u00e4ttvis fransk vits. Stockholms somrar \u00e4r varma och behagliga, vilket jag kunde intyga i juni 2022 n\u00e4r jag talade vid en konferens f\u00f6r Europeiska resursbanken<\/a>, d\u00e4r f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r flera marknadsliberala tankesmedjor i Europa samlades. Jag gjorde reklam f\u00f6r min senaste bok<\/a>, Twenty-Four Conservative-Liberal Thinkers<\/em>.<\/p>\n Ett av mina mest minnesv\u00e4rda bes\u00f6k i Stockholm var 1981 d\u00e5 jag deltog i ett regionalt m\u00f6te f\u00f6r Mont Pelerin Society<\/a>. Den anglo-\u00f6sterrikiske filosofen Friedrich A. von Hayek hade grundat s\u00e4llskapet 1947, tre \u00e5r efter att han publicerat sin V\u00e4gen till underkastelse<\/em><\/a> d\u00e4r han h\u00e4vdade att Hitlers nationalsocialism och Stalins kommunism var av samma slag, att central ekonomisk planering kan leda till en enpartipolisstat och att vi b\u00f6r \u00e5terg\u00e5 till den klassiska liberalismen fr\u00e5n 1700- och 1800-talen, modifierad och reviderad i ljuset av erfarenheterna. Hayek introducerade mig 1980 till Mont Pelerin Society. M\u00f6tet i Stockholm 1981 var ett stimulerande tillf\u00e4lle. Den amerikanske ekonomen Gordon Tullock h\u00e4vdade att om vi ville p\u00e5verka politiken borde vi h\u00e5lla oss borta fr\u00e5n politiken. Hans po\u00e4ng var att resultaten inte best\u00e4mdes av politikerna utan av omst\u00e4ndigheterna eller \u00e4nnu hellre av r\u00e5dande tolkningar av omst\u00e4ndigheterna, och de best\u00e4mdes i sin tur av de id\u00e9er som var f\u00f6rh\u00e4rskande vid den tidpunkten. Uppgiften var d\u00e4rf\u00f6r att f\u00f6r\u00e4ndra dessa id\u00e9er genom sund akademisk forskning och dess efterf\u00f6ljande effektiva och tillg\u00e4ngliga presentation av tankesmedjor. N\u00e5gra framst\u00e5ende svenska f\u00f6retagsledare och intellektuella, d\u00e4ribland Curt Nicolin och Sven Rydenfelt, h\u00f6ll instruktiva tal vid konferensen om kampen mot socialismen i deras land. Hayek n\u00e4rvarade och var i god form.<\/p> Ett bes\u00f6k i Stockholm i december 1986 var ocks\u00e5 minnesv\u00e4rt. Nobelpriset i ekonomi hade just tilldelats en av mina intellektuella mentorer, James M. Buchanan, och vi nordiska medlemmar i Mont Pelerin Society besl\u00f6t att fira detta med en middagsbjudning. Det var en gl\u00e4djefylld h\u00e4ndelse. Mina svenska v\u00e4nner Dr. Carl Johan Westholm och Sture Eskilsson var ansvariga. Buchanan, som normalt var lite tystl\u00e5ten, var nu glad och pratsam. Han uttryckte f\u00f6rhoppningen att ekonomer nu skulle ta st\u00f6rre notis om hans id\u00e9 att konkurrerande politikers beteende m\u00e5ste analyseras med samma verktyg som konkurrerande aff\u00e4rsm\u00e4ns beteende. M\u00e4nniskor f\u00f6r\u00e4ndrade inte sin natur genom att g\u00e5 fr\u00e5n marknaden till den politiska arenan. Om ett egennyttigt beteende var utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r analysen av marknaden, borde det ocks\u00e5 vara utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r analysen av den politiska arenan.<\/p>\n Precis som 1981 bodde jag p\u00e5 Grand Hotel<\/a>, och jag minns fortfarande hur animerad och h\u00f6gljudd vinnaren av 1986 \u00e5rs Nobelpris i litteratur, Wole Soyinka, och hans f\u00f6lje var i hotellbaren varje kv\u00e4ll. De visade h\u00f6gljutt hur glada de var \u00f6ver den hedersbetygelse som den nigerianske f\u00f6rfattaren tilldelats. Grand Hotel \u00e4r gammaldags men v\u00e4lbevarat, byggt och designat i samma stil som d’Angleterre i K\u00f6penhamn, Copacabana Palace i Rio de Janeiro och Majestic i Cannes. De ser alla ut att komma direkt fr\u00e5n romaner av William Somerset Maugham eller Scott Fitzgerald. En av Grand Hotels speciella attraktioner \u00e4r det svenska Sm\u00f6rg\u00e5sbordet<\/em> i verandarestaurangen, en buff\u00e9 med sm\u00f6rg\u00e5sar och andra delikatesser som sill, g\u00e5sleverpat\u00e9, gravad<\/em> lax, ostron och hummer. (Sm\u00f6rg\u00e5sbord betyder bokstavligen ett bord med sm\u00f6r och g\u00e4ss). Senare tillkom ett v\u00e4lutrustat och bekv\u00e4mt spa p\u00e5 hotellet, som jag uppskattade mycket vid senare bes\u00f6k.<\/p>\n Sverige \u00e4r ett s\u00e4rskilt intressant land f\u00f6r b\u00e5de konservativa och klassiska liberaler eftersom det ofta framh\u00e5lls, till exempel av den amerikanske ekonomen Jeffrey Sachs<\/a>, som ett framg\u00e5ngsrikt exempel p\u00e5 socialdemokrati och som en slutgiltig vederl\u00e4ggning av Hayeks ”Road to Serfdom thesis”. Men som de svenska forskarna Johan Norberg<\/a>, Nima Sanandaji<\/a> och Nils Karlson<\/a> har klargjort, var den nordiska framg\u00e5ngen trots<\/em> och inte p\u00e5 grund av<\/em> socialdemokratin. Den byggde p\u00e5 de l\u00e5nga nordiska traditionerna av r\u00e4ttsstatsprincipen, inklusive skyddet av \u00e4gander\u00e4tten, frihandel, social sammanh\u00e5llning och h\u00e5rt arbete. Under 1800-talet hade liberala regeringar, influerade av Adam Smith och Fr\u00e9d\u00e9ric Bastiat, lagt grunden f\u00f6r det svenska v\u00e4lst\u00e5ndet i modern tid. Det \u00e4r sant att socialdemokraterna satt vid makten under en l\u00e5ng tid. Det \u00e4r ocks\u00e5 sant att deras parti i slutet av 1970-talet och i b\u00f6rjan av 1980-talet inte styrdes av pragmatiker som tidigare, utan av ideologer som f\u00f6rs\u00f6kte omvandla Sverige till ett socialistiskt land. Men de m\u00f6tte h\u00e5rt motst\u00e5nd fr\u00e5n m\u00e5nga h\u00e5ll, eftersom m\u00e4nniskor ins\u00e5g att en ytterligare tillv\u00e4xt av staten var o\u00f6nskad och kontraproduktiv. Inga nya jobb skapades inom den privata sektorn, och entrepren\u00f6rerna l\u00e4mnade landet: Det var n\u00e4stan ett experiment som beskrivs i Ayn Rands Atlas Shrugged<\/em>, d\u00e4r de produktiva individerna best\u00e4mde sig f\u00f6r att dra sig tillbaka, antingen till andra l\u00e4nder eller till icke beskattade syssels\u00e4ttningar, och ekonomin stagnerade.<\/p>\n Under 1990-talet skedde en stor f\u00f6r\u00e4ndring i Sverige, inte bara i de icke-socialistiska partierna under Hayeks inflytande, utan \u00e4ven i det socialdemokratiska partiet som \u00f6vergav m\u00e5nga av sina radikala id\u00e9er. Ett nytt samf\u00f6rst\u00e5nd, eller om man s\u00e5 vill en ny svensk modell, bildades, d\u00e4r man accepterade gener\u00f6sa v\u00e4lf\u00e4rdsf\u00f6rm\u00e5ner, men till\u00e4t valfrihet inom utbildning och h\u00e4lsov\u00e5rd och uppmuntrade entrepren\u00f6rskap. En kraftfull socialdemokratisk pragmatiker, G\u00f6ran Persson, var finansminister 1994-1996 och statsminister 1996-2006 och stabiliserade och liberaliserade den svenska ekonomin. En ber\u00f6md ordv\u00e4xling \u00e4gde en g\u00e5ng rum mellan honom och en journalist som hade fr\u00e5gat honom vad han tyckte om socialism. ”Jag \u00e4r socialdemokrat”, svarade han. ”Inte socialist?” fr\u00e5gade journalisten. ”Nej, om du kallar dig socialist s\u00e5 blandar de ihop dig med en massa galningar”, svarade Persson. Han blev god v\u00e4n med David Oddsson, Islands premi\u00e4rminister 1991-2004, en annan kraftfull och pragmatisk politiker. N\u00e4r Persson h\u00f6ll ett f\u00f6redrag i Reykjavik den 27 november 2012 \u00e5t han p\u00e5 kv\u00e4llen middag med David, som var v\u00e4nlig nog att bjuda med mig. \u00d6ver gravlax<\/em> och isl\u00e4ndskt lamm hade vi en livlig diskussion om aktuella fr\u00e5gor och f\u00f6rh\u00e5llandena i de nordiska l\u00e4nderna. Persson s\u00e5g inte ut som en typisk svensk. Han var av medell\u00e4ngd och ganska kraftig, med ett tillbakadraget h\u00e5rf\u00e4ste. Han var v\u00e4nlig, men best\u00e4md och mycket jordn\u00e4ra.<\/p>\n Persson var fascinerad av det f\u00f6ga k\u00e4nda faktum som jag p\u00e5pekade f\u00f6r honom att Island p\u00e5 1300-talet under en tid var f\u00f6renat med Sverige, och inte med Norge och Danmark. Efter att ha bildat ett rike utan kung 930 hade isl\u00e4nningarna motvilligt g\u00e5tt med p\u00e5 att bli unders\u00e5tar till den norske kungen 1262. \u00c5r 1319 blev Magnus Eriksson, kallad Magnus Smek, kung \u00f6ver Norge och Sverige och d\u00e4rmed \u00e4ven \u00f6ver Island. Men Magnus var impopul\u00e4r i Norge och 1343 beslutades att hans unge son H\u00e5kon skulle bli kung av Norge, med Magnus som tillf\u00e4llig regent, medan han fortsatte att regera Sverige. Magnus beh\u00f6ll \u00f6verh\u00f6gheten \u00f6ver Island och var d\u00e4rf\u00f6r nominell kung av Sverige och Island fram till sin d\u00f6d 1374, \u00e4ven om han f\u00f6rlorade makten i Sverige 1364. S\u00e5 \u00e5tminstone fr\u00e5n 1343 till 1364 och till och med nominellt fram till 1374 var Island i en personalunion med den svenske kungen. D\u00e4refter styrdes Island av Magnus Smeks son, Haakon VI av Norge, fram till hans d\u00f6d 1380. H\u00e5kon VI:s hustru var Margareta av Danmark, och deras son Olav \u00e4rvde den danska tronen 1375 och den norska tronen 1380. Fr\u00e5n och med d\u00e5 styrdes Norge och Island fr\u00e5n Danmark. S\u00e5 b\u00f6rjade Islands l\u00e5nga historia under den danska tronen, som avslutades f\u00f6rst med utropandet av den isl\u00e4ndska republiken 1944.<\/p>\n<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Europeisk dagbok: Stockholm, juni 2022 Stockholm \u00e4r byggt p\u00e5 fjorton \u00f6ar d\u00e4r s\u00f6tvattensj\u00f6n M\u00e4laren mynnar ut i \u00d6stersj\u00f6n. Platsen kunde knappast vara mer attraktiv, och staden kallas ibland f\u00f6r ”Nordens Venedig”. Mycket av den gamla stadsdelen \u00e4r intakt, \u00e4ven om m\u00e5nga pittoreska hus revs p\u00e5 1950-talet och ersattes av fula, brutala h\u00f6ghus, s\u00e4rskilt i Klarakvarteren. […]<\/p>\n","protected":false},"author":39,"featured_media":18354,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[154,168,164],"tags":[987,1000,913,1089,554],"editorial-positions":[],"regions":[341],"types":[453],"class_list":["post-19041","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-handel-och-ekonomi","category-kultur","category-politik","tag-capitalism","tag-conservatism","tag-hayek","tag-rand","tag-sweden","regions-northern-europe-sv","types-opinion-sv"],"yoast_head":"\nStockholm 1981<\/h3>\n
Stockholm 1986<\/h3>\n
Ett Randianskt experiment<\/h3>\n
Middag med G\u00f6ran Persson<\/h3>\n