University of Iceland Centre for Medieval Studies h\u00f6ll ett seminarium den 2 december om min tolkning av Islands mest k\u00e4nda f\u00f6rfattare…<\/p>\n
M\u00e5nga av mina isl\u00e4nningar \u00e4r n\u00e5got f\u00f6rv\u00e5nade<\/a> \u00f6ver att jag placerade den isl\u00e4ndska kr\u00f6nik\u00f6ren Snorri Sturluson bland de tjugofyra konservativt-liberala t\u00e4nkare<\/em><\/a> som jag nyligen gav ut en bok i tv\u00e5 volymer om. Hur kan denne 1200-talsf\u00f6rfattare till en bok om nordisk poesi, Edda<\/em><\/a> , en kr\u00f6nika om norska kungar, Heimskringla<\/em><\/a> , och en isl\u00e4ndsk saga, Egils saga<\/em><\/a> , betraktas som en konservativ liberal, n\u00e4r just denna politiska st\u00e5ndpunkt inte ens fanns p\u00e5 hans tid. tid? Ett svar \u00e4r att jag \u00e4ven inkluderar en annan 1200-talsf\u00f6rfattare, den helige Thomas av Aquino, i min bok, och faktiskt av samma anledning: I Snorris och Aquinos verk uttrycks tv\u00e5 viktiga politiska id\u00e9er: att h\u00e4rskarna st\u00e5r under lagen. , inte g\u00f6r det, och att om de bryter mot lagen p\u00e5 ett betydande och allvarligt s\u00e4tt, blir de tyranner och kan avs\u00e4ttas. Dessa id\u00e9er omvandlades sedan av John Locke till en teori om sociala kontrakt, som han anv\u00e4nde f\u00f6r att r\u00e4ttf\u00e4rdiga den \u00e4rorika revolutionen 1688 i England. Locke var egentligen den f\u00f6rsta fullfj\u00e4drade konservativa liberalen, medan Snorri och Aquino var hans viktiga f\u00f6reg\u00e5ngare. (Det \u00e4r en annan historia att jag h\u00e5ller med Edmund Burke om att det sociala kontraktet \u00e4r skrivet av historien, vilket betyder att det best\u00e5r av de allm\u00e4nna principerna som g\u00f6r att vi inte bara kan \u00f6verleva, utan ocks\u00e5 lyckas: privat egendom, frihandel, och begr\u00e4nsad regering.)<\/p>\n F\u00f6dd 1179, v\u00e4xte Snorri Sturluson upp vid ett isl\u00e4ndskt l\u00e4rdomscentrum, Oddi, och hade som ung skaffat sig en grundlig kunskap om de nordiska folkens litter\u00e4ra tradition, vilket framg\u00e5r av hans Edda<\/em> , en handbok f\u00f6r blivande poeter, troligen skriven f\u00f6re 1218. Snorre hade ocks\u00e5 skaffat sig stor kunskap om isl\u00e4ndsk lag och han valdes d\u00e4rf\u00f6r till den enda officiella tj\u00e4nsten i sitt land, den som lagman, 1215. Island, bosatt fr\u00e5n Norge 874\u2013930, hade utvecklat ett unikt politiskt system<\/a> : det fanns ingen kung utom lagen, som en tysk kr\u00f6nik\u00f6r skrev beundransv\u00e4rt. En g\u00e5ng om \u00e5ret tr\u00e4ffades Islands 39 h\u00f6vdingar p\u00e5 en plats som heter Thingvellir och f\u00e4llde domar i enskilda fall och reviderade lagen. Verkst\u00e4lligheten av domar var dock privat. Varje bonde var tvungen att tillh\u00f6ra ett h\u00f6vdingskap \u00e4ven om han kunde v\u00e4lja mellan olika h\u00f6vdingar i sin region, och ofta fungerade h\u00f6vdingarna som de svagas beskyddare. Fr\u00e5nvaron av n\u00e5gon verkst\u00e4llande makt p\u00e5 Island betydde d\u00e4rf\u00f6r inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis anarki, lagl\u00f6shet och f\u00f6rtryck av de svaga. Lagtalarens ursprungliga roll var att leverera lagen muntligt p\u00e5 Thingvellir, en tredjedel varje \u00e5r, men efter att lagen skrevs ner och kodifierades i b\u00f6rjan av 1100-talet, f\u00f6rv\u00e4ntades han bara presidera \u00f6ver h\u00f6vdingarnas \u00e5rliga m\u00f6te, den isl\u00e4ndska. parlamentet, p\u00e5 Thingvellir och att tolka lagen om det beh\u00f6vs.<\/p>\n I Heimskringla<\/em> , skriven mellan 1220 och 1237, gav Snorri Sturluson m\u00e5nga exempel p\u00e5 kungar som br\u00f6t mot lagen och antingen var tvungna att \u00e4ndra sitt s\u00e4tt eller avs\u00e4ttas. Han beskrev hur den svenske lagmannen Torgny i otvetydiga ordalag tilltalade sin kung n\u00e4r hans unders\u00e5tar fann honom ivrig att f\u00f6ra ett krig mot norrm\u00e4nnen: ’Skulle du vara ovillig att acceptera vad vi kr\u00e4ver, d\u00e5 ska vi g\u00e5 till attack mot dig och d\u00f6da dig och st\u00e5 inte ut med fientlighet och lagl\u00f6shet fr\u00e5n dig. Detta \u00e4r vad v\u00e5ra f\u00f6rf\u00e4der f\u00f6re oss har gjort.’ Faktiskt, Heimskringla<\/em> kan l\u00e4sas som en v\u00e4ltalig varning mot kungar i allm\u00e4nhet: de \u00e4r ben\u00e4gna att missbruka sin makt. Detta kommer tydligt fram i ett tal som Snorre l\u00e4gger i munnen p\u00e5 en isl\u00e4ndsk bonde, Einar av Thvera, \u00e5r 1024 n\u00e4r den norske kungen bad isl\u00e4nningarna att avst\u00e5 en \u00f6 i norr till honom: \u201dS\u00e5 fast\u00e4n denna kung kan vara en god man, som jag best\u00e4mt litar p\u00e5 att han \u00e4r, \u00e4nd\u00e5 kommer det att h\u00e4nda fr\u00e5n och med nu som f\u00f6rr nu, n\u00e4r det sker ett h\u00e4rskarskifte, att de blir annorlunda, vissa bra, vissa d\u00e5ligt. Men vill folket i detta land beh\u00e5lla sin frihet, som de haft sedan detta land bebyggts, s\u00e5 \u00e4r det b\u00e4st att inte ge konungen fotf\u00e4ste d\u00e4rp\u00e5.’<\/p>\n Den gamla uppfattningen<\/a> om lagen i den tyska traditionen var att den l\u00e5ngsamt utvecklades, n\u00e5got som spr\u00e5ket, fr\u00e4mst genom sedv\u00e4njor och prejudikat, med endast sm\u00e5 revideringar n\u00e4r det var n\u00f6dv\u00e4ndigt. Det var ett gemensamt arv, inte bara en serie skrivna stadgar. Alla var underkastade lagen, \u00e4ven kungar och aristokrater. Men p\u00e5 Snorres tid fr\u00e4mjades en ny uppfattning om lagen: att den bestod i en lagstiftares vilja, den kung som regerade av Guds n\u00e5d. Det \u00e4r tydligt att Snorre gynnade den urgamla laguppfattningen. Ett \u00e5terkommande tema i Heimskringla<\/em> \u00e4r kontrasten mellan de goda kungarna som respekterade lagen, h\u00f6ll l\u00e5ga skatter och uppr\u00e4tth\u00f6ll freden, och de onda kungarna som br\u00f6t mot lagen, kr\u00e4nkte antika friheter, h\u00f6jde skatter och tvingade b\u00f6nderna att delta i sina milit\u00e4ra \u00e4ventyr. . Snorre var lagtalare mellan 1215 och 1218 och sedan igen mellan 1222 och 1231. Under denna besv\u00e4rliga period i isl\u00e4ndsk historia var han den rikaste och m\u00e4ktigaste mannen i landet trots sin ovilja att delta i strider med motst\u00e5ndare. Hans politiska program, som det skisserades i Heimskringla<\/em> , var att isl\u00e4nningarna skulle ha v\u00e4nskapliga f\u00f6rbindelser med Norge, sitt gamla fosterland, men att de inte skulle bli unders\u00e5tar av den norske kungen. S\u00e5 sm\u00e5ningom d\u00f6dades Snorre 1241 av en kunglig uts\u00e4nde. Tv\u00e5 decennier senare upph\u00f6rde samv\u00e4ldet<\/a> och Island blev en biflod till den norske kungen. Lord Acton anm\u00e4rkte en g\u00e5ng att Aquinas var den f\u00f6rsta whigen, men Snorri f\u00f6regick Aquinas med 46 \u00e5r. Kanske \u00e4r det mer korrekt att kalla f\u00f6rfattaren till Heimskringla<\/em> f\u00f6r den f\u00f6rsta whigen.<\/p>\n Egils saga<\/em> , troligen skriven av Snorre mellan 1239 och 1241, \u00e4r ocks\u00e5 anm\u00e4rkningsv\u00e4rd genom att den \u00e4r en hyllning till individualiteten. Dess huvudperson, krigare-poeten Egil Skallagrimsson, levande p\u00e5 900-talet, \u00e4r en sann individ, som kliver ur dimman av familj, stam och region, med ett rikt k\u00e4nsloliv, trotsar b\u00e5de kungar och gudar, alternativt \u00f6mt och grymt. . Som isl\u00e4ndsk forskare Sigurdur Nordal<\/a> skriver \u00e4r Egil ”den f\u00f6rsta man i de germanska folkens historia som beskriver sig sj\u00e4lv med sina egna ord, fr\u00e5n sitt yttre till sina innersta tankar”. Den schweiziska historikern Jacob Burckhardt<\/a> observerade att individualitet kom till i ren\u00e4ssansens Italien. Burckhardt tillade att ”i slutet av 1200-talet b\u00f6rjade Italien vimla av individualitet; f\u00f6rbudet mot m\u00e4nsklig personlighet uppl\u00f6stes; och tusen figurer m\u00f6ter oss var och en i sin speciella form och kl\u00e4dsel\u201d. Men visst m\u00f6ter Egil oss i sin egen speciella form och kl\u00e4dsel, tre \u00e5rhundraden f\u00f6re Burckhardts italienare. Egils saga<\/em> anses inte bara vara en av de b\u00e4sta isl\u00e4ndska sagorna, utan den \u00e4r ocks\u00e5 en av de tidigaste. Snorre var d\u00e4rf\u00f6r kanske grundaren av en litter\u00e4r tradition. I kapitlet om Snorre i min bok antyder jag att det inte var en slump att de flesta sagorna skrevs i samv\u00e4ldets skymning och under de f\u00f6rsta \u00e5ren av norskt styre. Isl\u00e4nningarna beh\u00f6vde bekr\u00e4fta sin nationella identitet mot utmaningen fr\u00e5n Norge, och det b\u00e4sta s\u00e4ttet att g\u00f6ra det var att ber\u00e4tta historier om sina f\u00f6rf\u00e4der under de f\u00f6rsta hundra \u00e5ren efter bos\u00e4ttningen.<\/p>\nDen f\u00f6rsta whigen?<\/h2>\n
Den f\u00f6rsta individen?<\/h2>\n