Mario Puzo och Thomas Piketty citerar b\u00e5da Balzac, men de framst\u00e4ller honom felaktigt…<\/p>\n
Den franske ekonomen Thomas Piketty har ersatt den amerikanske filosofen John Rawls som v\u00e4nsterguru, som jag har p\u00e5pekat i tv\u00e5<\/a> artiklar<\/a> i The Conservative<\/em> . Skillnaden mellan dem \u00e4r att Rawls var orolig f\u00f6r de fattiga. Han ans\u00e5g ett samh\u00e4lle precis d\u00e4r de s\u00e4mst st\u00e4llda skulle ha det s\u00e5 bra som de kunde ha det, \u00e4ven om detta kr\u00e4vde viss oj\u00e4mlikhet i f\u00f6rm\u00f6genhet eller inkomst. Piketty \u00e5 andra sidan \u00e4r upptagen av de rika. De, s\u00e4ger han, skaffar sig stadigt en st\u00f6rre andel av den totala rikedomen och hotar d\u00e4rmed demokratin. Han vill d\u00e4rf\u00f6r expropriera st\u00f6rre delen av deras inkomster och f\u00f6rm\u00f6genheter genom konfiskerande globala skatter, 80 procent p\u00e5 h\u00f6ginkomst och 5 procent p\u00e5 f\u00f6rm\u00f6genhet. Annars skulle vi \u00e5terv\u00e4nda till det samh\u00e4lle av extrem oj\u00e4mlikhet som beskrivs i Balzacs ber\u00f6mda roman P\u00e8re Goriot<\/em> som Piketty h\u00e4nvisar till g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng. Jag har dock h\u00e4vdat att Piketty har fel n\u00e4r han tar Balzac som supporter. P\u00e8re Goriot<\/em> handlar om rikedomens br\u00e4cklighet och m\u00e4nniskors br\u00e4cklighet. Huvudpersonerna har alla ont om pengar, \u00e4ven om de inte alla \u00e4r fattiga. Piketty h\u00e4vdar att romanen avsl\u00f6jar ”cynismen i ett samh\u00e4lle som \u00e4r helt korrumperat av pengar”. Men det \u00e4r inte pengar som korrumperar huvudpersonerna. Det som korrumperar dem \u00e4r snarare deras m\u00e5lmedvetna str\u00e4van efter passioner eller n\u00f6jen som leder dem att bortse fr\u00e5n moraliska principer. Det \u00e4r ocks\u00e5 fel att rikedomen under modern kapitalism p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt klamrar sig fast vid familjer i generationer. Piketty h\u00e4vdar att ”\u00e4rvd rikedom \u00e4r n\u00e4ra att vara lika avg\u00f6rande i b\u00f6rjan av det tjugof\u00f6rsta \u00e5rhundradet som det var under Balzacs P\u00e8re Goriots tid”. Tv\u00e4rtom, de flesta av miljard\u00e4rerna p\u00e5 listorna som regelbundet publiceras av tidningar och tidningar \u00e4r numera sj\u00e4lvgjorda m\u00e4n.<\/p>\n P\u00e8re Goriot<\/em> utspelar sig i Paris under n\u00e5gra m\u00e5nader 1819\u20131820, kort efter Bourbonkungarnas \u00e5terst\u00e4llande p\u00e5 den franska tronen. I sin Capital in the Twenty-First Century<\/em> \u00e4gnar Piketty ett helt kapitel \u00e5t en diskussion mellan tv\u00e5 huvudpersoner i romanen, Eug\u00e8ne de Rastignac och Vautrin som b\u00e5da bor i samma blygsamma pensionat. Rastignac \u00e4r en ambiti\u00f6s ung juridikstudent fr\u00e5n en adlig men fattig familj i s\u00f6dra Frankrike. Han dr\u00f6mmer om att bryta sig in i det parisiska samh\u00e4llet och ha en glittrande karri\u00e4r. Han har redan bes\u00f6kt en framst\u00e5ende sl\u00e4kting, Madame de Beaus\u00e9ant, som erbjuder sig att introducera honom i samh\u00e4llet. Hon varnar honom dock f\u00f6r att v\u00e4rlden \u00e4r elak. ’Ju mer kallt ber\u00e4knande du \u00e4r, desto l\u00e4ngre kommer du. Sl\u00e5 till utan medlidande och folk kommer att frukta dig. Acceptera m\u00e4n och kvinnor som bara posth\u00e4star som ska l\u00e4mnas utslitna i varje skede och du kommer att n\u00e5 toppen av dina ambitioner, s\u00e4ger hon till sin kusin. ”I Paris \u00e4r framg\u00e5ng allt, det \u00e4r nyckeln till makt”, till\u00e4gger hon.<\/p>\n Vautrin upprepar och f\u00f6rst\u00e4rker Madame de Beaus\u00e9ants r\u00e5d. Han \u00e4r en mystisk karakt\u00e4r, som kommer och g\u00e5r utan n\u00e5got uppenbart syfte, men verkar inte illa st\u00e4llt. Han \u00e4r v\u00e4nlig, men ironisk och till och med cynisk. Som Piketty uttrycker det, ”Vautrin f\u00f6rklarar f\u00f6r Rastignac att det \u00e4r illusoriskt att tro att social framg\u00e5ng kan uppn\u00e5s genom studier, talang och anstr\u00e4ngning”. Hans diskussion med Rastignac blir en f\u00f6rel\u00e4sning f\u00f6r honom. Vautrin observerar att det i Frankrike finns femtio tusen unga m\u00e4n i samma position som Rastignac som f\u00f6rs\u00f6ker bli rik snabbt. ”Vet du v\u00e4gen att komma vidare h\u00e4r: genom briljant intelligens eller skicklig korruption. Antingen pl\u00f6jer man genom m\u00e4nsklighetens massa som en kanonkula eller infiltrerar dem som en pest. Det \u00e4r inte bra att vara \u00e4rlig. Vautrin forts\u00e4tter: ”Korruption frodas, talang \u00e4r s\u00e4llsynt, s\u00e5 korruption \u00e4r den mediokra majoritetens vapen, och du kommer att k\u00e4nna att den sticker i dig vart du \u00e4n g\u00e5r.” Han betonar att han inte f\u00f6rd\u00f6mer det. ’Det har alltid varit s\u00e5. Att moralisera kommer aldrig att f\u00f6r\u00e4ndra det. M\u00e4nniskan \u00e4r ofullkomlig. Ibland \u00e4r han mer eller mindre av en hycklare, och d\u00e5 s\u00e4ger d\u00e5rar att han \u00e4r moralisk eller omoralisk. Jag anklagar inte de rika till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r massorna. M\u00e4nniskan \u00e4r densamma i toppen, l\u00e4ngst ner, i mitten.’<\/p>\n F\u00f6r att komma vidare i livet m\u00e5ste Rastignac vara en opportunist, s\u00e4ger Vautrin till honom. ’Om jag har ett r\u00e5d till till dig, mitt husdjur, s\u00e5 \u00e4r det att inte h\u00e5lla fast vid din \u00e5sikt mer best\u00e4mt \u00e4n till dina ord. N\u00e4r du blir tillfr\u00e5gad om dem, s\u00e4lj dem. En man som skryter med att han aldrig \u00e4ndrar sina \u00e5sikter \u00e4r en man som alltid har \u00e5tagit sig att f\u00f6lja en rak linje, en idiot som tror p\u00e5 ofelbarhet. Det finns inga s\u00e5dana saker som principer, bara h\u00e4ndelser; inga lagar, bara omst\u00e4ndigheter. Din exceptionella man anpassar sig till h\u00e4ndelser och omst\u00e4ndigheter f\u00f6r att kontrollera dem.’ I slutet av sin f\u00f6rel\u00e4sning s\u00e4ger Vautrin: ”Hemligheten bakom stor rikedom utan n\u00e5gon uppenbar k\u00e4lla \u00e4r n\u00e5got bortgl\u00f6mt brott, gl\u00f6mt f\u00f6r att det gjordes snyggt.” Denna mening har blivit k\u00e4nd som epigrafen som tillskrivs Balzac i Mario Puzos Godfather,<\/em> publicerad 1969: ”Bakom varje stor f\u00f6rm\u00f6genhet finns ett brott.” Men Puzo felciterar Balzac. Den franske romanf\u00f6rfattaren talade om ”stor rikedom utan uppenbar k\u00e4lla”, inte om varje stor f\u00f6rm\u00f6genhet. Naturligtvis kan m\u00e4nniskor bli rika utan att beg\u00e5 n\u00e5got brott.<\/p>\n Piketty ger ocks\u00e5 en felaktig bild av Balzac. F\u00f6r det f\u00f6rsta, vem \u00e4r Vautrin? Han \u00e4r ingen sn\u00e4ll, vith\u00e5rig visman, som talar visdomsord som har g\u00e5tt i arv genom \u00e5rhundradena. Det visar sig att Vautrins riktiga namn \u00e4r Jacques Collin. Han arbetade som banktj\u00e4nsteman men han var inte av det \u00e4kta slaget, eftersom det var k\u00e4nsligt uttryckt i det f\u00f6rflutna. Han blev sugen p\u00e5 en snygg italiensk soldat och n\u00e4r soldaten begick en f\u00f6rfalskning tog Collin p\u00e5 sig ansvaret och d\u00f6mdes till fem \u00e5rs f\u00e4ngelse. Vautrin, med andra ord, styrdes (eller vilseleds) av en brinnande passion, inte av den realism han nu l\u00e5tsas representera. Efter n\u00e5gra rymningsf\u00f6rs\u00f6k h\u00f6jdes Vautrins straff till tjugo \u00e5r. N\u00e4r han tr\u00e4ffar Rastignac i Paris leder han ett hemligt n\u00e4tverk av nuvarande och f\u00f6re detta f\u00e5ngar och agerar deras bankir. Han har \u00e5terigen rymt fr\u00e5n f\u00e4ngelset, men polisen \u00e4r p\u00e5 hans sp\u00e5r. Vautrin gillar den h\u00e4pnadsv\u00e4ckande stiliga Rastignac, och i deras diskussion erbjuder han att hj\u00e4lpa Rastignac att bli rik snabbt. En annan hyresg\u00e4st i pensionatet \u00e4r Victorine Taillefer, den s\u00f6ta och milda dottern till en f\u00f6rm\u00f6gen bankir som dock har f\u00f6rnekat henne och vill l\u00e4mna allt till sin son. Vautrin s\u00e4ger till Rastignac att han ska uppvakta henne och \u00f6vertala henne att gifta sig med honom. Vautrin skulle se till att hennes bror skulle d\u00f6das i en duell, och d\u00e4refter skulle flickan \u00e4rva all sin fars rikedom. F\u00f6rf\u00e4rad avvisar Rastignac planen.<\/p>\n F\u00f6r det andra l\u00f6nar sig s\u00e4llan brott. Brottslingar \u00e5ker fast, som Vautrin faktiskt g\u00f6r kort efter sin f\u00f6rel\u00e4sning f\u00f6r Rastignac. Vautrin \u00e4r faktiskt den sista personen som borde f\u00f6rel\u00e4sa andra om hur man avancerar i livet, efter att ha offrat allt f\u00f6r en attraktiv ung man och sedan inlett en kriminell karri\u00e4r, med polisen i jakten. Vautrin \u00e4r ett byte, inte en j\u00e4gare. Han \u00e4r en utst\u00f6tt, inte en p\u00e5litlig guide till ett framg\u00e5ngsrikt liv. Men om man bortser fr\u00e5n kriminella aktiviteter, har Madame de Beaus\u00e9ant och Vautrin r\u00e4tt i att m\u00e4nniskor m\u00e5lmedvetet ska driva sitt sn\u00e4va egenintresse utan h\u00e4nsyn till moraliska principer? Ett svar \u00e4r att ett s\u00e5dant beteende kan vara sj\u00e4lvf\u00f6rst\u00f6rande av den enkla anledningen att man vanligtvis beh\u00f6ver lita p\u00e5 om man ska g\u00e5 vidare, och man kan bara bygga upp ett f\u00f6rtroende p\u00e5 l\u00e5ng sikt genom att vara n\u00e5gorlunda konsekvent och \u00e4rlig. Opportunism l\u00f6nar sig inte alltid. Minns den erk\u00e4nde realismens m\u00e4stare, Niccol\u00f2 Machiavelli. I Florens hade han arbetat f\u00f6r republiken som 1494 ersatte Medicifamiljens styre. Men n\u00e4r medicierna \u00e5terv\u00e4nde 1512, f\u00f6rs\u00f6kte han f\u00f6r\u00e4lska sig med dem. Efter inledande sv\u00e5righeter lyckades han g\u00f6ra det. Men 1527 drev republikanerna \u00e5ter ut Medicis, och nu betraktade de Machiavelli som en \u00f6verl\u00f6pare, och han dog kort d\u00e4refter, en besviken aspirant utan allierade. Den traditionella moralens principer \u00e4r oumb\u00e4rliga riktlinjer i en v\u00e4rld av os\u00e4kerhet och individuell okunnighet, \u00e4ven om de inte alltid beaktas.<\/p>\n Vautrin har fel n\u00e4r han f\u00f6rklarar f\u00f6r Rastignac ”att det \u00e4r illusoriskt att tro att social framg\u00e5ng kan uppn\u00e5s genom studier, talang och anstr\u00e4ngning”. Till och med Piketty medger att han inte sj\u00e4lv skulle r\u00e5da en ung juriststudent att \u00f6verge sina studier och ist\u00e4llet riskera allt p\u00e5 n\u00e5got desperat spel. Ja, Balzac kommenterar ett utrop fr\u00e5n Rastignac om att han kommer att lyckas: ”Gamblerns, den store soldatens ord, \u00f6desdigra ord som f\u00f6rst\u00f6r fler m\u00e4n \u00e4n de f\u00f6rl\u00f6ser.” P\u00e5 casinot vinner alltid banken i slut\u00e4ndan. I det verkliga livet \u00e4r studier, talang och anstr\u00e4ngning avg\u00f6rande. Men jag kan inte motst\u00e5 att l\u00e4gga till ytterligare tv\u00e5 punkter om Vautrins f\u00f6rel\u00e4sning. Han har s\u00e4kert r\u00e4tt i att m\u00e4nniskan \u00e4r ofullkomlig och ofta hycklande. (Detta \u00e4r verkligen temat i m\u00e5nga av Balzacs romaner.) Men den logiska slutsatsen av detta \u00e4r att vi b\u00f6r f\u00f6rs\u00f6ka begr\u00e4nsa m\u00e4nniskors m\u00f6jligheter att g\u00f6ra ont, och detta kan b\u00e4st uppn\u00e5s genom begr\u00e4nsad regering, ett system av kontroller och balanser, inte genom att \u00f6ka statens befogenheter, som Piketty f\u00f6resl\u00e5r. . Jag skulle inte vilja bli styrd av, eller beroende av, n\u00e5gra av de l\u00e4ttsinniga, impulsiva, tv\u00e5ngsm\u00e4ssiga och till och med halvtokiga huvudpersonerna i P\u00e8re Goriot<\/em> . F\u00f6r det andra kommenterar Piketty att det i 1800-talets Frankrike m\u00e5ste ha varit frestande f\u00f6r dem som \u00e4rvt rikedomar att inte arbeta alls. Han kan ha r\u00e4tt i det. Men det \u00e4r ocks\u00e5 frestande idag f\u00f6r den som kan f\u00e5 v\u00e4lf\u00e4rdsbidrag i kraft av att vara f\u00f6dd i ett v\u00e4lb\u00e4rgat land och utan egen insats att inte arbeta alls. Varf\u00f6r ska \u00e4rvda v\u00e4lf\u00e4rdsf\u00f6rm\u00e5ner, som Piketty st\u00f6djer, vara b\u00e4ttre \u00e4n \u00e4rvda rikedomar, som han mots\u00e4tter sig?<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Mario Puzo och Thomas Piketty citerar b\u00e5da Balzac, men de framst\u00e4ller honom felaktigt… Den franske ekonomen Thomas Piketty har ersatt den amerikanske filosofen John Rawls som v\u00e4nsterguru, som jag har p\u00e5pekat i tv\u00e5 artiklar i The Conservative . Skillnaden mellan dem \u00e4r att Rawls var orolig f\u00f6r de fattiga. Han ans\u00e5g ett samh\u00e4lle precis d\u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":11,"featured_media":1855,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[168,169],"tags":[],"editorial-positions":[],"regions":[359],"types":[453],"class_list":["post-2394","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-kultur","category-uppsatser","regions-western-europe-sv","types-opinion-sv"],"yoast_head":"\nMadame de Beaus\u00e9ants r\u00e5d<\/h2>\n
Vautrins r\u00e5d<\/h2>\n
Vem \u00e4r Vautrin?<\/h2>\n
Ja, m\u00e4nniskan \u00e4r verkligen ofullkomlig<\/h2>\n