Federal Reserve har just beslutat om ytterligare en r\u00e4nteh\u00f6jning p\u00e5 75 r\u00e4ntepunkter, den fj\u00e4rde sedan b\u00f6rjan av \u00e5ret, som svar p\u00e5 den stigande inflationen, som i juni n\u00e5dde ett 40-\u00e5rigt rekord p\u00e5 9,1 %. \u00c4ven om siffrorna p\u00e5 ytan kan se ut som de som vi har upplevt i Europa har inflationen i USA drivits av en annan dynamik, som mer \u00e5terspeglar inhemska faktorer \u00e4n externa. Mot denna bakgrund f\u00f6rutsp\u00e5r marknaderna ytterligare \u00e5tstramningar under de kommande m\u00e5naderna, f\u00f6ljt av r\u00e4ntes\u00e4nkningar n\u00e4sta \u00e5r p\u00e5 grund av en krympande ekonomi. Den amerikanska ekonomin krympte faktiskt tv\u00e5 kvartal i rad under f\u00f6rsta halv\u00e5ret, vilket vid en f\u00f6rsta anblick motsvarar definitionen av en teknisk recession.<\/p>\n
P\u00e5 den h\u00e4r sidan av Atlanten valde ECB att h\u00f6ja r\u00e4ntan med 50 punkter i juli, den f\u00f6rsta h\u00f6jningen sedan 2011, och avslutade d\u00e4rmed den era av negativa r\u00e4ntor som inleddes 2014. Efter att ha underskattat inflationsniv\u00e5n och dess ih\u00e5llande sedan f\u00f6rra sommaren befinner sig ECB nu i en potentiellt besv\u00e4rlig situation: den kommer f\u00f6rmodligen att tvinga fram en recession f\u00f6r att bek\u00e4mpa inflationstryck som har sitt ursprung p\u00e5 annat h\u00e5ll – n\u00e4mligen flaskhalsar i utbudet och energikrisen – f\u00f6r att skydda prisstabiliteten.<\/p>\n
Med detta sagt skulle det vara ett fruktansv\u00e4rt misstag om bek\u00e4mpningen av de nuvarande inflationsutsikterna i euroomr\u00e5det enbart skulle falla p\u00e5 ECB:s lott. Det skulle inneb\u00e4ra \u00e4nnu h\u00f6gre r\u00e4ntor – och d\u00e4rmed mindre investeringar – med f\u00f6rlorade arbetstillf\u00e4llen, s\u00e4rskilt bland de mest utsatta arbetstagargrupperna. Det \u00e4r faktiskt vad som h\u00e4nder n\u00e4r inflationen bek\u00e4mpas genom att minska den totala efterfr\u00e5gan; om priserna \u00e5 andra sidan stiger kan beslutsfattarna ut\u00f6ka utbudet f\u00f6r att mildra inflationstrycket. Det \u00e4r sant att det tar tid att g\u00f6ra det, men h\u00f6gre energipriser \u00e4r h\u00e4r f\u00f6r att stanna. Det g\u00e4ller \u00e4ven geopolitiska sp\u00e4nningar och d\u00e4rmed flaskhalsar i utbudet och st\u00f6rningar i v\u00e4rdekedjan.<\/p>\n
Jag menar inte att pengar ska tas fr\u00e5n den genomsnittlige europeiska skattebetalaren genom h\u00f6gre skatter f\u00f6r att ytterligare minska deras k\u00f6pkraft. Jag h\u00e4nvisar snarare till det \u00e4nnu mer tvingande behovet av att bedriva tillv\u00e4xtpolitik, till exempel genom att se till att: i) de massiva investeringar som finansierats som svar p\u00e5 pandemins utbrott – huvudsakligen inom ramen f\u00f6r n\u00e4sta generations EU – fortskrider utan dr\u00f6jsm\u00e5l f\u00f6r att \u00f6ka b\u00e5de utbudet och den potentiella tillv\u00e4xten; ii) Energipolitiken ses \u00f6ver genom att man fastst\u00e4ller mer realistiska m\u00e5l f\u00f6r minskade koldioxidutsl\u00e4pp i linje med den nya geopolitiska verklighet som vi befinner oss i; iii) Konkurrenslagar och -best\u00e4mmelser antas s\u00e4rskilt f\u00f6r stora f\u00f6retag, inte bara f\u00f6r sm\u00e5 f\u00f6retag.<\/p>\n