P\u00e5 Frankrikes nationaldag i \u00e5r, den 14 juli 2024, befann jag mig i Paris p\u00e5 v\u00e4g hem till Reykjavik fr\u00e5n Aix-en-Provence d\u00e4r jag hade h\u00e5llit ett f\u00f6redrag p\u00e5 en sommarskola om den nordiska proto-liberalismen och klassiska liberalismen hos Snorri Sturluson (1179-1241), Anders Chydenius (1729-1803) och Nikolaj F. S. Grundtvig (1783-1872).
\nStaden var som vanligt, med sina majest\u00e4tiska byggnader och monument, breda boulevarder, rymliga torg, ov\u00e4nliga servit\u00f6rer och v\u00e4lsmakande mat.
\nDet som dock f\u00e5ngade min uppm\u00e4rksamhet n\u00e4r jag bevittnade firandet i Paris var den starka anda av militarism och aggression som b\u00e5de Frankrikes nationaldag och nationals\u00e5ng genomsyras av.
\nDet \u00e4r det enda v\u00e4stland som firar sin nationaldag med en stor milit\u00e4rparad i huvudstaden och mindre parader i andra st\u00e4der.
\n(Finnarna firar sin sj\u00e4lvst\u00e4ndighetsdag med milit\u00e4rparader, men varje g\u00e5ng i en annan stad och i mycket mindre skala).
\nHelgen \u00e4r f\u00f6rlagd till den s.k. Bastiljdagen som ofta betraktas som b\u00f6rjan p\u00e5 den franska revolutionen.
\nDen 14 juli 1789 stormade en arg folkmassa den \u00f6k\u00e4nda f\u00e4ngelsef\u00e4stningen Bastiljen i centrala Paris.
\nEfter ett visst inledande motst\u00e5nd kapitulerade f\u00e4ngelseguvern\u00f6ren Bernard de Launay.
\nMobben d\u00f6dade honom, s\u00e5gade av hans huvud, satte det p\u00e5 en p\u00e5le och paraderade det genom Paris gator.
\nF\u00e4ngelset visade sig dock vara n\u00e4stan tomt, med bara sju interner.
\nVar detta verkligen n\u00e5got att fira? <\/p>\n
P\u00e5 nationaldagen genlj\u00f6d torgen i Paris av den franska nationals\u00e5ngen, Marseillaisen<\/a>, som ocks\u00e5 har sitt ursprung i den franska revolutionen. Aux armes, citoyens, Formez vos bataillons, Marchons, marchons! Eller p\u00e5 engelska:<\/p>\n Greppa era vapen, medborgare! Uppskattningsvis 40.000 m\u00e4nniskor miste livet i den franska revolutionen, som inte bara slutade med terrorn 1793-1794, utan ocks\u00e5 med Napoleons milit\u00e4rdiktatur och hans misslyckade och kostsamma f\u00f6rs\u00f6k att er\u00f6vra hela Europa. N\u00e4r jag promenerade p\u00e5 Paris gator kunde jag inte l\u00e5ta bli att j\u00e4mf\u00f6ra dessa tv\u00e5 symboler f\u00f6r den franska nationella identiteten med motsvarande symboler p\u00e5 mitt eget lilla Island, f\u00f6rmodligen det land som har v\u00e4rldens minst v\u00e5ldsamma historia. Den isl\u00e4ndska och den franska nationals\u00e5ngen \u00e4r ocks\u00e5 s\u00e5 olika som de kan bli. V\u00e5rt lands Gud! Det \u00e4r en utmaning att sjunga hymnen p\u00e5 grund av det stora r\u00f6stomf\u00e5nget, men det \u00e4r ett fantastiskt, h\u00f6gtidligt och upph\u00f6jt stycke poesi och musik, utan en tillstymmelse till aggressivitet eller arrogans.<\/p>\n Den franska nationalk\u00e4nslan har onekligen ett militaristiskt, dirigistiskt och auktorit\u00e4rt drag: Colbertism, uppkallad efter Lewis XIV:s finansminister, som inneb\u00e4r \u00f6verdriven beskattning och reglering; jakobinism, de franska revolution\u00e4rernas demokratiska despotism; och bonapartism, en politisk duett f\u00f6r endast tv\u00e5 artister, den allsm\u00e4ktige diktatorn och det nominellt suver\u00e4na folket. Constant avvisade en annan schweizisk-fransk t\u00e4nkare, Rousseau, som hade ”tillhandah\u00e5llit d\u00f6dliga f\u00f6rev\u00e4ndningar f\u00f6r mer \u00e4n en typ av tyranni”. Europeisk dagbok: Paris, juli 2024 P\u00e5 Frankrikes nationaldag i \u00e5r, den 14 juli 2024, befann jag mig i Paris p\u00e5 v\u00e4g hem till Reykjavik fr\u00e5n Aix-en-Provence d\u00e4r jag hade h\u00e5llit ett f\u00f6redrag p\u00e5 en sommarskola om den nordiska proto-liberalismen och klassiska liberalismen hos Snorri Sturluson (1179-1241), Anders Chydenius (1729-1803) och Nikolaj F. S. Grundtvig (1783-1872). […]<\/p>\n","protected":false},"author":53,"featured_media":31867,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[168],"tags":[781,1000,882,911,1699],"editorial-positions":[],"regions":[359],"types":[453],"class_list":["post-31920","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-kultur","tag-paris","tag-conservatism","tag-france","tag-liberalism","tag-revolution","regions-western-europe-sv","types-opinion-sv"],"yoast_head":"\n
\nDet \u00e4r en milit\u00e4rmarsch, stridslysten, krigisk och faktiskt drypande av blod: <\/p>\n
\nQu’un sang impur Abreuve nos sillons! <\/p>\n<\/blockquote>\n\n
\nBilda era bataljoner!
\nL\u00e5t oss marschera!
\nL\u00e5t oss marschera!
\nM\u00e5 orent blod vattna v\u00e5ra f\u00e4lt! <\/p>\n<\/blockquote>\n
\nI Medborgare<\/em><\/a>hans utm\u00e4rkta bok om den franska revolutionen, skriver Simon Schama (s. xv): ”V\u00e5ld var en n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r revolutionen, och det fr\u00e5n allra f\u00f6rsta b\u00f6rjan, fr\u00e5n sommaren 1789. <\/p>\nH\u00f6gtidlig, upph\u00f6jd psalm<\/h3>\n
\nV\u00e5r nationaldag \u00e4r den 17 juni, f\u00f6delsedagen 1811 f\u00f6r ledaren f\u00f6r Islands kamp f\u00f6r sj\u00e4lvst\u00e4ndighet, Jon Sigurdsson.
\nFaktum \u00e4r att Island, som ursprungligen bosattes av flyktingar fr\u00e5n det kungliga f\u00f6rtrycket i Norge, hade varit sj\u00e4lvst\u00e4ndigt fram till 1262 d\u00e5 landet tvingades bli en norsk tribut\u00e4r och senare ett danskt beroende.
\nJon Sigurdsson, en l\u00e4rd historiker och filolog, lade 1848 fram Islands krav p\u00e5 sj\u00e4lvst\u00e4ndighet: att isl\u00e4nningarna hade sitt eget spr\u00e5k, sin egen litteratur och historia och d\u00e4rf\u00f6r borde ha sin egen suver\u00e4na stat; att isl\u00e4nningarna 1262 hade \u00f6verl\u00e5tit suver\u00e4niteten till den norske och senare den danske kungen, men att kungen 1848 avsade sig sin absoluta makt och att suver\u00e4niteten d\u00e4rf\u00f6r inte hade \u00f6verl\u00e5tits till det danska folket utan \u00e5terg\u00e5tt till isl\u00e4nningarna; och att isl\u00e4nningarna visste b\u00e4ttre \u00e4n danska byr\u00e5krater vad som l\u00e5g i Islands intresse.
\nI den isl\u00e4ndska kampen f\u00f6r sj\u00e4lvst\u00e4ndighet spilldes inte en droppe blod.
\nKampen f\u00f6rdes med hj\u00e4lp av argument, h\u00e4nvisningar till gamla dokument och historiska h\u00e4ndelser.
\nTrots att Jon Sigurdsson avled 1879 fortsatte kampen och 1918 erk\u00e4nde Danmark Island som ett suver\u00e4nt land i personalunion med den danske kungen.
\nDen 17 juni 1944 blev Island en republik. <\/p>\n
\nDen isl\u00e4ndska nationals\u00e5ngen<\/a> \u00e4r en hymn, komponerad 1874 n\u00e4r ett \u00e5rtusende hade g\u00e5tt sedan de f\u00f6rsta norska bos\u00e4ttarna anl\u00e4nde 874: <\/p>\n\n
\nV\u00e5rt lands Gud!
\nVi dyrkar ditt namn i dess under sublima.
\nHimlens solar \u00e4r satta i din krona Av dina legioner, tidens \u00e5ldrar!
\nHos Dig \u00e4r varje dag som tusen \u00e5r, varje tusen \u00e5r bara en dag, evighetens fl\u00f6de, med sin hyllning av t\u00e5rar, som v\u00f6rdnadsfullt g\u00e5r bort. <\/p>\n<\/blockquote>\nSofistikerad konservativ-liberal tradition<\/h3>\n
\nMen Frankrike har ocks\u00e5 en stark och sofistikerad konservativ-liberal tradition, mycket rikare sociologiskt och historiskt \u00e4n den ganska intets\u00e4gande engelska utilitarismen, vilket jag ocks\u00e5 hade p\u00e5pekat i mitt f\u00f6redrag i Aix-en-Provence, innan jag kom till Paris.
\nBenjamin Constant<\/a> (1767-1830) kontrasterade den moderna tidens frihet mot antikens frihet, med individuella skyddade dom\u00e4ner \u00e5 ena sidan och ett litet kollektivs sj\u00e4lvstyre \u00e5 den andra.
\nFr\u00e9d\u00e9ric Bastiat<\/a> (1801-1850) motbevisade p\u00e5 ett briljant s\u00e4tt den ekonomiska protektionismen.
\nAlexis de Tocqueville<\/a> (1805-1859) tog sig an fr\u00e5gan om hur frihet och j\u00e4mlikhet kunde f\u00f6renas och fann l\u00f6sningen i det blomstrande civilsamh\u00e4llet i USA.
\nBertrand de Jouvenel<\/a> (1903-1987) kontrasterade den vise rex<\/em>, St Louis, som satt under en ek i Vincennes och skipade r\u00e4ttvisa f\u00f6r sina unders\u00e5tar, med den<\/em> ambiti\u00f6se dux<\/em>, Napoleon, som red p\u00e5 en<\/em> h\u00e4st i Arcola och ledde sin arm\u00e9 i strid. <\/p>\n
\nMot Rousseau p\u00e5pekade Constant ”att n\u00e4r man \u00f6verl\u00e4mnar sig sj\u00e4lv till alla andra \u00e4r det sannerligen inte sant att man inte \u00f6verl\u00e4mnar sig sj\u00e4lv till n\u00e5gon. Tv\u00e4rtom, det \u00e4r att \u00f6verl\u00e4mna sig till dem som agerar i allas namn”.
\nTocqueville gav den sl\u00e5ende f\u00f6rklaringen till den franska revolutionen att den var det direkta historiska resultatet av centralisering d\u00e4r kungarna gradvis hade eliminerat de f\u00f6rmedlande institutionerna mellan individerna och staten.
\nDen absoluta kungen fick ge vika f\u00f6r det absoluta ”folket”, eller snarare f\u00f6r dem som tog makten i folkets namn.
\nTocquevilles dom \u00f6ver revolution\u00e4rerna var f\u00f6rd\u00f6mande, men r\u00e4ttvis: ”Dessa f\u00f6rfattare var naturligtvis frestade att f\u00f6rbeh\u00e5llsl\u00f6st h\u00e4nge sig \u00e5t abstrakta och allm\u00e4nna regeringsteorier. De hade ingen praktisk k\u00e4nnedom om \u00e4mnet; deras gl\u00f6d var inte d\u00e4mpad av verklig erfarenhet; de k\u00e4nde inte till n\u00e5gra existerande fakta som stod i v\u00e4gen f\u00f6r \u00f6nskv\u00e4rda reformer; de var okunniga om de faror som \u00e4r oskiljaktiga fr\u00e5n de mest n\u00f6dv\u00e4ndiga revolutionerna och dr\u00f6mde inte om n\u00e5gra. N\u00e4r jag iakttog festligheterna i Paris den 14 juli 2024 kunde jag inte l\u00e5ta bli att t\u00e4nka att Frankrike skulle g\u00f6ra klokt i att uppskatta denna konservativa-liberala tradition i st\u00e4llet f\u00f6r att appl\u00e5dera symbolerna f\u00f6r den misslyckade franska revolutionen. <\/p>\n<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"