{"id":46897,"date":"2025-11-22T10:04:56","date_gmt":"2025-11-22T10:04:56","guid":{"rendered":"https:\/\/www.theconservative.online\/jarnladyn-1925-2025"},"modified":"2025-11-22T10:04:56","modified_gmt":"2025-11-22T10:04:56","slug":"jarnladyn-1925-2025","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.theconservative.online\/sv\/jarnladyn-1925-2025","title":{"rendered":"J\u00e4rnladyn, 1925-2025"},"content":{"rendered":"

Margaret Thatcher f\u00f6ddes den 13 oktober 1925. Passande nog firar tankesmedjan New Direction<\/a> i Bryssel hennes hundra\u00e5rsdag i Rom den 11 december och delar ut det f\u00f6rsta Margaret Thatcher-priset. Jag tr\u00e4ffade Thatcher vid flera tillf\u00e4llen, bland annat p\u00e5 middagar som anordnades av Young Conservatives i London och Heritage Foundation i Washington DC, och p\u00e5 cocktailpartyn i \u00f6verhuset i Westminster Palace och p\u00e5 Estlands ambassad i London. Men det var f\u00f6rst vid en middag i London den 5 oktober 2002 som jag fick tillf\u00e4lle att f\u00f6ra en verklig diskussion med henne. N\u00e4r hon h\u00f6rde att jag var fr\u00e5n Island gratulerade hon mig till att mitt land inte var medlem i Europeiska unionen, som hon hade blivit alltmer kritisk till. Hon tillade att ett problem med Europeiska unionen var att m\u00e5nga m\u00e4nniskor p\u00e5 kontinenten aldrig hade f\u00f6rst\u00e5tt den brittiska traditionen med frihet under lagarna. Thatcher var en snygg kvinna av medell\u00e4ngd, med str\u00e5lande st\u00e5lbl\u00e5 \u00f6gon, oklanderligt kl\u00e4dd och med sitt m\u00f6rkblonda h\u00e5r perfekt uppsatt. Hon hade en stark n\u00e4rvaro och var mer ben\u00e4gen att prata \u00e4n att lyssna. Av de tv\u00e5 k\u00e4nda sk\u00e5despelerskor som har portr\u00e4tterat henne p\u00e5 vita duken var Gillian Anderson mest lik henne, medan Meryl Streep b\u00e4ttre f\u00e5ngade hennes offentliga personlighet. <\/p>\n

Frihet enligt lagen<\/h3>\n

Thatchers kommentar till mig om den engelska traditionen av frihet under lagarna var djupg\u00e5ende. Ett begr\u00e4nsat styre hade l\u00e5ngsamt utvecklats i England, med Magna Carta 1215, parlamentets seger \u00f6ver kungen 1646 och den blodl\u00f6sa revolutionen 1688. P\u00e5 kontinenten hade kungarna d\u00e4remot tagit \u00f6ver den absoluta makten i de flesta l\u00e4nder, inte minst Ludvig XIV av Frankrike. Den engelske historikern George Macaulay Trevelyan bad en g\u00e5ng sina l\u00e4sare att f\u00f6rest\u00e4lla sig att 1600-talets kamp mellan kung och parlament hade slutat annorlunda. ”Str\u00f6mmen av europeiskt t\u00e4nkande och praxis, som g\u00e5r h\u00e5rt mot despotism, skulle ha dragit med sig England i str\u00f6mmen”, skrev han. ”England skulle d\u00e5 bara ha blivit en avl\u00e4gsen del av Europas statssystem. Senare hade den franska revolutionen 1789 inte f\u00f6rs\u00f6kt begr\u00e4nsa kungarnas absoluta makt, utan snarare \u00f6verf\u00f6ra den till sj\u00e4lvutn\u00e4mnda representanter f\u00f6r folket. Detta ledde till terror, en milit\u00e4rdiktatur och de blodiga Napoleonkrigen. Det \u00e4r ocks\u00e5 en nedsl\u00e5ende tanke att det v\u00e5ren 1941 bara fanns sex demokratier i Europa: Storbritannien, Irland, Island, Sverige, Finland och Schweiz. Storbritannien k\u00e4mpade ensamt mot nazisterna. <\/p>

RELATED<\/span>