Rom, den 12 december 2025. P\u00e5 fredagskv\u00e4llen p\u00e5 Atreju \u00e4gde panelen ”Conservative’s challenges” rum – ett internationellt samtal som utan omsvep pekade ut de stora skiljelinjer som l\u00f6per genom Europa idag: suver\u00e4nitet kontra standardisering, r\u00f6tter kontra minnesf\u00f6rlust, folkdemokrati kontra teknokrati, geopolitisk realism kontra ideologisk utopi. Som moderator f\u00f6r diskussionen fungerade Antonio Giordano, generalsekreterare f\u00f6r ECR-partiet och parlamentsledamot f\u00f6r Fratelli d’Italia, som noterade att Atreju i \u00e5r st\u00e5r v\u00e4rd f\u00f6r 20 delegationer fr\u00e5n hela v\u00e4rlden. <\/p>\n
Inledningsanf\u00f6randet h\u00f6lls av Elisabetta Gardini (FdI), ordf\u00f6rande f\u00f6r den italienska delegationen till Europar\u00e5dets parlamentariska f\u00f6rsamling, som lyfte fram det politiska och kulturella arbetet kring den konservativa familjen och n\u00e4mnde – bland h\u00f6jdpunkterna i denna utg\u00e5va – studiedagarna och utdelningen av priset till Margaret Thatcher.<\/p>\n
Nicola Procaccini (FdI\/ECR) framf\u00f6rde ocks\u00e5 en h\u00e4lsning, i en sammanfattning som l\u00e4t som den perfekta ouvertyren till hela panelen: konservativa, betonade han, k\u00e4nner ”mer \u00e4n n\u00e5gon annan” vikten av nationell identitet; och de skiljer sig fr\u00e5n dem i Bryssel som odlar illusionen att allt kan ”\u00e5terst\u00e4llas” och att svaret ligger i en enorm superstat.<\/p>\n
Vem satt vid bordet: ECR ser bortom gr\u00e4nserna<\/strong><\/p>\n Panelsammans\u00e4ttningen gav en tydlig \u00f6gonblicksbild av den v\u00e4g som Europas konservativa f\u00f6ljer: att bef\u00e4sta sin n\u00e4rvaro i institutionerna och samtidigt bygga upp ett internationellt politiskt f\u00e4lt som kan tala ett spr\u00e5k som pr\u00e4glas av suver\u00e4nitet och ansvar.<\/p>\n Bland huvudtalarna fanns: Adam Bielan, internationell sekreterare f\u00f6r PiS (Polen) och chef f\u00f6r den polska delegationen i ECR-gruppen; Sigmundur Gunnlaugsson, ledare f\u00f6r Islands centerparti; Marion Mar\u00e9chal, vice ordf\u00f6rande f\u00f6r ECR-partiet, ledare f\u00f6r IDL och chef f\u00f6r den franska delegationen i ECR-gruppen; George Simion, ECR:s vice ordf\u00f6rande och ledare f\u00f6r AUR (Rum\u00e4nien), Kristoffer Storm, handl\u00e4ggare av EU-fr\u00e5gor f\u00f6r det danska partiet (DD) och chef f\u00f6r den danska delegationen i ECR-gruppen, och Miguel Mellado, medlem av det chilenska republikanska partiet, som via en videoh\u00e4lsning fick kontakt inf\u00f6r de kommande milstolparna i valr\u00f6relsen i sitt land.<\/p>\n Carlo Fidanza (FdI\/ECR), ledamot av Europaparlamentet och chef f\u00f6r Fratelli d’Italias delegation i Europaparlamentet, deltog ocks\u00e5 i diskussionen och kopplade den italienska erfarenheten till den bredare utformningen av en europeisk h\u00f6ger som v\u00e4grar att vara underordnad.<\/p>\n Giordanos fr\u00e5gor: ”Vad skulle Europa vara utan konservativa?”<\/strong><\/p>\n Giordano inledde panelen med en rad nyckelfr\u00e5gor – n\u00e4stan som en utmaning till publiken och indirekt till den kontinentala huvudf\u00e5ran: ”Vad skulle v\u00e4rlden vara utan konservativa? Vad skulle Europa vara utan konservativa? Vad skulle ditt land vara utan konservativa?”<\/p>\n Den politiska inneb\u00f6rden av dessa fr\u00e5gor \u00e4r tydlig: konservativa ser sig inte som ett ”vittnesb\u00f6rd” f\u00f6r n\u00e4rvarande, inte heller som en marginell ”korrigering” av systemet. De g\u00f6r snarare anspr\u00e5k p\u00e5 en konstituerande roll: utan konservatism – enligt deras tolkning – finns det ingen ordning, ingen kontinuitet, ingen konkret frihet, eftersom den kulturella och institutionella grund som friheterna kan st\u00e5 p\u00e5 saknas. <\/p>\n Mar\u00e9chal: mot kulturell och ekonomisk ”kolonisering”<\/strong><\/p>\n Den h\u00e5rdaste linjen mot EU:s nuvarande struktur kom fr\u00e5n Marion Mar\u00e9chal, med en frontalattack mot ”v\u00e4nsterns Europa”, som beskrivs som ett projekt som har avsagt sig sina historiska r\u00f6tter och f\u00f6rvandlats till en ”kulturell och ekonomisk koloni”.<\/p>\n Po\u00e4ngen var dock inte bara polemisk: Mar\u00e9chal placerade den konservativa striden p\u00e5 den institutionella arenan och h\u00e4vdade att en ”Giorgia-majoritet” f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i Europaparlamentet skulle ha tagit form som ett alternativ till ”Ursula-majoriteten”. P\u00e5 denna kontrast byggde hon sitt centrala budskap: \u00e4ndra kurs och utmana en vision av Europa som – h\u00e4vdade hon – tenderar att omforma antropologi, juridik och marknad i namn av en gr\u00e4nsl\u00f6s progressivism. <\/p>\n Hennes slutreplik, med en h\u00e4nvisning till Camus och uppgiften att f\u00f6rhindra att v\u00e4rlden ”faller s\u00f6nder”, blev symbolen f\u00f6r en h\u00e5llning som Atreju har iscensatt upprepade g\u00e5nger: att inte f\u00f6rst\u00f6ra Europa, utan att r\u00e4dda det fr\u00e5n att urholkas.<\/p>\n Simion: ”Framtiden tillh\u00f6r patrioterna”<\/strong><\/p>\n George Simion slog an en mer mobiliserande ton: ”Framtiden tillh\u00f6r oss, framtiden tillh\u00f6r patrioterna.” Han kn\u00f6t den europeiska v\u00e4gen till den rum\u00e4nska diasporan i Italien och framkallade en s\u00e5ng som han l\u00e4rt sig just av unga rum\u00e4ner som bor i v\u00e5rt land: ”Morgondagen tillh\u00f6r oss.” I sina kommentarer framh\u00f6ll han Fratelli d’Italia som en ”autentisk politisk modell”: en referens som, bortom all artighet, signalerar en dynamik som nu \u00e4r fast etablerad i Europas konservativa f\u00e4lt. Melonis Italien uppfattas – av mer \u00e4n en delegation – som ett laboratorium f\u00f6r en identitetsdriven men institutionell regering, som kan kombinera politisk fasthet med praktisk f\u00f6rvaltning. <\/p>\n Fidanza: Europa och Europeiska unionen \u00e4r inte samma sak<\/strong><\/p>\n Carlo Fidanzas inl\u00e4gg fokuserade p\u00e5 en distinktion som \u00e4r avsedd att f\u00f6rbli i centrum f\u00f6r den konservativa argumentationen: ”N\u00e4r vi talar om Europa talar vi inte om Europeiska unionen.” F\u00f6r Fidanza \u00e4r skillnaden ”v\u00e4sentlig”: Europa \u00e4r historia och civilisation; EU \u00e4r en politisk struktur som kr\u00e4ver ”en djup och radikal f\u00f6r\u00e4ndring”. <\/p>\n H\u00e4r tar den \u00f6vergripande visionen fr\u00e5n panelen form. Kritiken riktas inte mot sj\u00e4lva id\u00e9n om samarbete mellan europeiska stater, utan mot en arkitektur som tenderar att ers\u00e4tta folk och nationer med en centraliserad styrning som ofta inte kan redovisa sina val p\u00e5 ett demokratiskt s\u00e4tt. Fidanza uttryckte det tydligt: de konservativas uppdrag \u00e4r inte att ”likrikta” folken; det finns inte en enda modell ”fr\u00e5n Island till Sicilien”. Uppgiften \u00e4r den motsatta: att v\u00e4rdes\u00e4tta identiteter, territoriella s\u00e4rdrag och ”folkens stolthet”, att f\u00f6rsvara skillnader fr\u00e5n utplattning och global homogenisering. <\/p>\n Inom ramen f\u00f6r detta faller hans utblick mot den italienska politiken under de senaste \u00e5ren: Fidanza h\u00e4vdade att Atreju har bekr\u00e4ftat konservatismens roll i ett land som har styrts ”i tre \u00e5r” och presenterade den italienska stabiliteten som resultatet av att ordet \u00e5terl\u00e4mnats till folket efter en period av ”teknokrater” utan folkligt mandat.<\/p>\n Bielan: tro, familj, suver\u00e4nitet, mod<\/strong><\/p>\n Fr\u00e5n polsk sida insisterade Adam Bielan p\u00e5 den v\u00e4rdebaserade dimensionen: ”Ett Europa utan konservativa skulle vara ett Europa utan v\u00e4rderingar”, och d\u00e4rf\u00f6r – h\u00e4vdade han – of\u00f6rm\u00f6get att f\u00f6rsvara familjen. Enligt honom kan den konservativa v\u00e4stv\u00e4rldens k\u00e4rnv\u00e4rden sammanfattas i fyra ord: tro, familj, suver\u00e4nitet och mod. Och axeln Italien-Polen framf\u00f6rs som ett bevis p\u00e5 att de konservativa inte representerar ”det f\u00f6rflutna” utan ”grunden f\u00f6r framtiden”. Detta \u00e4r en viktig passage eftersom den pekar p\u00e5 ett f\u00f6rs\u00f6k att \u00e5teruppbygga ett gemensamt lexikon \u00f6ver olika politiska kulturer: Medelhavsomr\u00e5det och Central- och \u00d6steuropa, katoliker och protestanter, EU och l\u00e4nder utanf\u00f6r EU. M\u00e5let \u00e4r att h\u00e5lla samman identitet och modernitet, utan att \u00f6verl\u00e4mna innovation uteslutande till det progressiva narrativet. <\/p>\n Gunnlaugsson: r\u00f6tter som en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r framsteg<\/strong><\/p>\n Isl\u00e4nningen Sigmundur Gunnlaugsson utvecklade ett kompletterande argument: utan konservativa skulle det inte finnas n\u00e5gon ”civilisation”, och utan konservativa skulle det inte ens finnas n\u00e5got ”framsteg”. En avsiktligt kontraintuitiv tes j\u00e4mf\u00f6rt med den vanliga klich\u00e9n som f\u00f6rknippar konservatism med or\u00f6rlighet. H\u00e4r definieras konservatism som villkoret f\u00f6r h\u00e5llbar f\u00f6r\u00e4ndring: att bygga en ”ny v\u00e4rld”, ja – men annorlunda \u00e4n den nuvarande eftersom den \u00e4r mer solid – och f\u00f6r att g\u00f6ra detta blir det grundl\u00e4ggande att ”beh\u00e5lla sina r\u00f6tter”. <\/p>\n Storm: en r\u00e4ttighet som inte l\u00e4ngre accepterar etiketter<\/strong><\/p>\n Dansken Kristoffer Storm tog ist\u00e4llet upp fr\u00e5gan om politisk legitimitet: ”De m\u00e5ste sluta kalla oss h\u00f6gerextrema; vi \u00e4r h\u00f6gern och vi \u00e4r europeiska konservativa.” I sitt inl\u00e4gg introducerade han en faktor som har blivit avg\u00f6rande under de senaste m\u00e5naderna: relationen till EPP och till de konservativa ”i mitten”, som uppmanas att inse att samarbete med det konservativa omr\u00e5det inte \u00e4r tabu utan en n\u00f6dv\u00e4ndighet f\u00f6r att f\u00f6rhindra ideologisk drift och beslutsf\u00f6rlamning. <\/p>\n Mellado och bron till Latinamerika<\/strong><\/p>\n Miguel Mellados videoh\u00e4lsning fr\u00e5n Chile tj\u00e4nade ett strategiskt syfte: att p\u00e5minna alla om att den konservativa utmaningen inte bara \u00e4r europeisk, och att den politiska horisonten nu \u00e4r global. H\u00e4nvisningen till det kommande valet i Chile tillf\u00f6rde en viktig detalj: konservatismens internationalisering \u00e4r inte en permanent konferens, utan ett n\u00e4tverk som f\u00f6rs\u00f6ker p\u00e5verka utn\u00e4mningar och regeringscykler. <\/p>\n Vilken bild av Europa framtr\u00e4der i panelen?<\/strong><\/p>\n Sammantaget ger inl\u00e4ggen en sammanh\u00e4ngande – och politiskt ambiti\u00f6s – bild av vad de konservativa menar med Europa.<\/p>\n Europa som civilisation, inte byr\u00e5krati.<\/strong><\/p>\n Fidanzas distinktion ”Europa\/Europeiska unionen” \u00e4r navet: Europa \u00e4r ett historiskt och kulturellt arv; EU \u00e4r en politisk konstruktion som kan f\u00f6rb\u00e4ttras och som i m\u00e5nga avseenden m\u00e5ste reformeras i grunden.<\/p>\n Nationell suver\u00e4nitet som en demokratisk grundsten.<\/strong><\/p>\n Procaccini och Fidanza \u00e4r \u00f6verens: nationell identitet \u00e4r inte nostalgi – det \u00e4r den niv\u00e5 d\u00e4r folket verkligen kan ut\u00f6va suver\u00e4nitet och st\u00e4lla beslutsfattare till svars. Superstaten, d\u00e4remot, tenderar att sp\u00e4da ut ansvar och representation. <\/p>\n Icke f\u00f6rhandlingsbara v\u00e4rden och en kritik av antropologisk progressivism.<\/strong><\/p>\n Mar\u00e9chal och Bielan, i olika register, insisterar p\u00e5 en sak: Europa kan inte \u00f6verleva om det bryter kopplingen till sina r\u00f6tter och f\u00f6rvandlar allt – \u00e4ven antropologiska grundprinciper – till material som \u00e4r tillg\u00e4ngligt f\u00f6r ideologisk social ingenj\u00f6rskonst.<\/p>\n En styrande h\u00f6ger, inte en polemisk slutenhet.<\/strong><\/p>\n Simion pekar p\u00e5 FdI som en modell, Fidanza h\u00e4vdar stabilitet och internationell centralitet, Storm kr\u00e4ver ett slut p\u00e5 etiketter. Det \u00e4r samma bana: normaliseringen av konservatismen som en styrande kraft, inte ett undantag. <\/p>\n Att bygga alternativa majoriteter i Europa.<\/strong><\/p>\n Id\u00e9n om en ”Giorgia-majoritet” i motsats till en ”Ursula-majoritet” signalerar det slutliga m\u00e5let: att \u00e4ndra balansen i Europaparlamentet, utforma \u00e4renden och \u00e4ndra unionens politiska inriktning inifr\u00e5n.<\/p>\n Atreju som politisk plattform<\/strong><\/p>\n Kort sagt, panelen ”De konservativas utmaningar” bidrog till att f\u00f6rvandla ett identitetstema till ett projekt. Inte nostalgi f\u00f6r st\u00e4ngda gr\u00e4nser, utan en uppmaning till Europa att \u00e5terg\u00e5 till att vara en kontinent av fria nationer, som kan samarbeta utan att utpl\u00e5na sig sj\u00e4lva; ett Europa som f\u00f6rsvarar sin civilisation utan skam; ett Europa som tar sig an framtidens utmaningar utan att l\u00e4mna \u00f6ver den till en progressiv monokultur. <\/p>\n Om Atreju, som s\u00e5 ofta, ocks\u00e5 \u00e4r ett laboratorium f\u00f6r spr\u00e5k och allianser, \u00e4r intrycket att den konservativa konstellationen f\u00f6rs\u00f6ker ta ytterligare ett spr\u00e5ng: fr\u00e5n att protestera mot Bryssels ”autopilot” till att bygga en alternativ kurs. Med en tydlig id\u00e9: det kan inte finnas n\u00e5got starkt Europa om det, f\u00f6r att bli ”ett”, f\u00f6rst m\u00e5ste gl\u00f6mma vem det \u00e4r. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Rom, den 12 december 2025. P\u00e5 fredagskv\u00e4llen p\u00e5 Atreju \u00e4gde panelen ”Conservative’s challenges” rum – ett internationellt samtal som utan omsvep pekade ut de stora skiljelinjer som l\u00f6per genom Europa idag: suver\u00e4nitet kontra standardisering, r\u00f6tter kontra minnesf\u00f6rlust, folkdemokrati kontra teknokrati, geopolitisk realism kontra ideologisk utopi. Som moderator f\u00f6r diskussionen fungerade Antonio Giordano, generalsekreterare f\u00f6r ECR-partiet […]<\/p>\n","protected":false},"author":69,"featured_media":47983,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1465],"tags":[],"editorial-positions":[],"regions":[],"types":[],"class_list":["post-47988","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-att-bygga-ett-konservativt-europa"],"yoast_head":"\n