Irland har, s\u00e5 l\u00e4nge de flesta m\u00e4nniskor kan minnas, varit h\u00f6gljudda n\u00e4r det g\u00e4ller USA:s embargo mot Kuba. Varje \u00e5r vid FN:s generalf\u00f6rsamling st\u00e4ller sig Dublin i k\u00f6 f\u00f6r att r\u00f6sta f\u00f6r att det ska upph\u00e4vas. Den officiella st\u00e5ndpunkten, som upprepades s\u00e5 sent som i oktober 2024 av T\u00e1naiste, \u00e4r att embargot ”inte tj\u00e4nar n\u00e5got konstruktivt syfte”, skadar vanliga kubaner och uppenbarligen har misslyckats med att \u00e5stadkomma politiska reformer. <\/p>\n
Det \u00e4r en st\u00e5ndpunkt som vi \u00e4r djupt engagerade i och som vi kommer att forts\u00e4tta att vara djupt engagerade i tills det f\u00e5r n\u00e5gra konsekvenser f\u00f6r oss.<\/p>\n
Vad Irland inte g\u00f6r, med tilln\u00e4rmelsevis samma energi, \u00e4r att tala om vad den kubanska regeringen g\u00f6r mot sitt eget folk. Det finns tydligen en version av m\u00e4nniskor\u00e4ttsf\u00f6respr\u00e5kande som inneb\u00e4r att man f\u00f6rd\u00f6mer det land som inf\u00f6r sanktioner samtidigt som man n\u00e4stan inte s\u00e4ger n\u00e5gonting om det land som f\u00e4ngslar dissidenter, och Irland har full\u00e4ndat den. Man skulle n\u00e4stan kunna beundra konsekvensen om inte konsekvenserna vore s\u00e5 dystra. <\/p>\n
Human Rights Watch och Amnesty International har b\u00e5da dokumenterat massf\u00e4ngslanden, summariska r\u00e4tteg\u00e5ngar, domar f\u00f6r ”allm\u00e4n oordning” eller ”f\u00f6rakt” och f\u00f6rh\u00e5llanden i h\u00e4kten som inkluderar anklagelser om tortyr. Prisoners Defenders, en Madridbaserad \u00f6vervakningsgrupp, uppskattade antalet politiska f\u00e5ngar till \u00f6ver 1.160 i slutet av 2024. Havanna sl\u00e4ppte n\u00e5gra i b\u00f6rjan av 2025, gjorde en stor show av det kring den katolska kyrkans jubileums\u00e5r och grep sedan i tysthet andra igen n\u00e4r kamerorna gick vidare. Det har en viss sisyfosartad charm. Vissa sl\u00e4pptes och gick sedan i exil, vilket \u00e5terigen har en viss apa-tass-liknande charm – ”Du sa att du ville komma ut, du borde ha specificerat att du bara menade f\u00e4ngelset.” <\/p>\n
Irlands reaktion p\u00e5 allt detta har varit, f\u00f6r att uttrycka det gener\u00f6st, d\u00e4mpad.<\/p>\n
Oireachtas har en parlamentarisk v\u00e4nskapsgrupp med Kuba. Den har nyligen ombildats och har haft m\u00f6ten med kubanska diplomatiska representanter, inklusive ambassad\u00f6ren. Kubanska statliga medier har varit entusiastiska n\u00e4r det g\u00e4ller att offentligg\u00f6ra dessa m\u00f6ten – mycket v\u00e4rme, mycket \u00f6msesidigt intresse av att st\u00e4rka banden, mycket prat om samarbete inom h\u00e4lsa, utbildning och kultur. <\/p>\n
Vad man inte ser mycket av, vare sig i gruppens offentliga uttalanden eller i de statliga kubanska mediernas rapportering, \u00e4r n\u00e5got omn\u00e4mnande av politiska f\u00e5ngar. Eller kriminaliseringen av oberoende journalistik. Eller dekret 349, som ger staten lagligt skydd f\u00f6r att \u00e5tala konstn\u00e4rer f\u00f6r icke godk\u00e4nda uttryck. Eller, och det h\u00e4r f\u00f6rtj\u00e4nar verkligen mer uppm\u00e4rksamhet \u00e4n det f\u00e5r, den legosoldatbaserade pipelinen. <\/p>\n
Sedan 2022 har Kuba aktivt slussat in sina egna medborgare i rysk milit\u00e4rtj\u00e4nst f\u00f6r att strida i Ukraina. Rekryteringen sker mer eller mindre \u00f6ppet – ekonomiska incitament erbjuds till m\u00e4nniskor som \u00e4r desperata nog att ta emot dem, i en ekonomi d\u00e4r den genomsnittliga m\u00e5nadsl\u00f6nen inte skulle r\u00e4cka till en veckas matink\u00f6p i Dublin. Havannas officiella st\u00e5ndpunkt \u00e4r att regeringen inte vet n\u00e5got om det, vilket \u00e4r den typ av f\u00f6rnekande som bara fungerar f\u00f6r den typ av m\u00e4nniskor som inte bryr sig om att du g\u00f6r det till att b\u00f6rja med. Rekryteringsn\u00e4tverk fungerar inte i den skalan i en enparti\u00f6vervakningsstat utan att n\u00e5gon i apparaten \u00e4r medveten om det. Oavsett om man kallar det tyst godk\u00e4nnande eller avsiktlig blindhet s\u00e5 \u00e4r den praktiska effekten densamma: kubanska medborgare d\u00f6r i ryska skyttegravar, och den regim som skickade dem dit \u00e4r den som Irlands v\u00e4nskapsgrupp har trevliga m\u00f6ten med. <\/p>\n
V\u00e4nskapsgruppen har historiskt sett dragit till sig medlemmar fr\u00e5n hela det politiska spektrumet, men tyngdpunkten ligger, om vi ska vara \u00e4rliga, till v\u00e4nster och i republikanska traditioner. Den tidigare oberoende parlamentsledamoten Catherine Connolly, som nu \u00e4r Irlands president, utpekades offentligt som en av gruppens ledare. F\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r Sinn F\u00e9in, d\u00e4ribland den tidigare parlamentsledamoten Se\u00e1n Crowe, var framtr\u00e4dande. Inramningen \u00e4r antiimperialism och social r\u00e4ttvisa och solidaritet mot USA:s aggression, vilket \u00e4r bra s\u00e5 l\u00e5ngt det r\u00e4cker, men det r\u00e4cker inte p\u00e5 l\u00e5nga v\u00e4gar n\u00e4r den regim man uttrycker solidaritet med l\u00e5ser in m\u00e4nniskor f\u00f6r att de protesterar. <\/p>\n
Jag anser inte att parlamentariska v\u00e4nskapsgrupper i sig \u00e4r problematiska – \u00e4ven om jag tenderar att h\u00e5lla med om att vi intresserar fler \u00e4n vi har v\u00e4nner – men de tj\u00e4nar ett syfte genom att fr\u00e4mja utbyte. Men n\u00e4r den offentliga produktionen fr\u00e5n en s\u00e5dan grupp n\u00e4stan helt och h\u00e5llet best\u00e5r av f\u00f6respr\u00e5kande av anti-embargo och bilateral v\u00e4rme, och den kubanska regeringen anv\u00e4nder denna produktion som propaganda medan dess f\u00e4ngelser fylls med dissidenter, b\u00f6r n\u00e5gon f\u00f6rmodligen fr\u00e5ga sig om gruppen tj\u00e4nar irl\u00e4ndska intressen eller Havannas. <\/p>\n
Det \u00e4r allts\u00e5 h\u00e4r som detta kopplas till n\u00e5got konkret p\u00e5 EU-niv\u00e5. ECR-gruppen skrev till EU:s h\u00f6ga representant och bad om ett tillf\u00e4lligt upph\u00e4vande av avtalet om politisk dialog och samarbete (PDCA), som \u00e4r det ramverk som styr f\u00f6rbindelserna mellan EU och Kuba. Avtalet undertecknades 2016 och ersatte d\u00e5 tv\u00e5 decennier av villkorlighetsbaserad politik. Den gamla strategin sa: vi normaliserar f\u00f6rbindelserna n\u00e4r ni visar oss framsteg n\u00e4r det g\u00e4ller m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter. PDCA sa: l\u00e5t oss pr\u00f6va dialog i st\u00e4llet, det kanske fungerar b\u00e4ttre. Och man kan verkligen se det tilltalande i detta. Ingen vill \u00e4gna sig \u00e5t permanent isolering om det finns ett b\u00e4ttre s\u00e4tt. <\/p>\n
Men efter n\u00e4stan tio \u00e5r tycker jag att man m\u00e5ste fr\u00e5ga sig vad dialogen egentligen har lett till. De politiska f\u00e5ngarna finns fortfarande kvar. Den oberoende pressen \u00e4r fortfarande kriminaliserad. Rekryteringen av legosoldater sker i fullt dagsljus. Och varje \u00e5r h\u00e5lls en ny omg\u00e5ng ”uppriktiga och konstruktiva diskussioner” som resulterar i kommunik\u00e9er som ingen l\u00e4ser och som inte f\u00f6r\u00e4ndrar n\u00e5gonting p\u00e5 f\u00e4ltet. Vid vilken punkt erk\u00e4nner ni att strategin inte fungerar? <\/p>\n
I sj\u00e4lva avtalet – artikel 85, om ni vill ha detaljerna – finns en mekanism f\u00f6r just denna situation. Om de v\u00e4sentliga delarna allvarligt kr\u00e4nks, och dessa delar omfattar m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter, demokratiska principer och r\u00e4ttsstatsprincipen, kan man upph\u00e4va avtalet. ECR:s argument, och jag tycker att det \u00e4r ett starkt argument, \u00e4r att tr\u00f6skeln helt klart har \u00f6verskridits. Att h\u00e5lla avtalet ig\u00e5ng villkorsl\u00f6st vid denna tidpunkt signalerar inte t\u00e5lamod eller sofistikeradhet. Det s\u00e4ger Havanna att spr\u00e5ket om m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter \u00e4r en tapet. Trevligt att titta p\u00e5, men ingen f\u00f6rv\u00e4ntar sig att man ska ta det p\u00e5 allvar. <\/p>\n
Och f\u00f6r att vara tydlig – det h\u00e4r handlar inte om att sk\u00e4ra av Kuba och kasta bort nyckeln. Det handlar om att anv\u00e4nda det enda inflytande som EU faktiskt har. Avtalet \u00e4r h\u00e4vst\u00e5ngen. Just nu anv\u00e4nds det inte som ett p\u00e5tryckningsmedel, utan som en snuttefilt, och Havanna vet skillnaden \u00e4ven om Bryssel l\u00e5tsas som ingenting. <\/p>\n
Irlands inst\u00e4llning till Kuba kommer fr\u00e5n en s\u00e4rskild plats – den gemensamma koloniala historien, antiimperialism, misst\u00e4nksamhet mot stormakter som k\u00f6r \u00f6ver sm\u00e5 l\u00e4nder, en helt galen tro p\u00e5 att v\u00e5ra nationella fotbollslag en dag skulle kunna vinna VM. Jag fattar. Men n\u00e5gonstans l\u00e4ngs v\u00e4gen h\u00e5rdnade de till n\u00e5got som ser mindre ut som utrikespolitik och mer som nostalgi, och nostalgi \u00e4r en fruktansv\u00e4rd grund f\u00f6r diplomati. Det slutar med att man f\u00f6rsvarar en st\u00e5ndpunkt eftersom det k\u00e4nns som ett svek mot n\u00e5got man trodde p\u00e5 n\u00e4r man var tjugotv\u00e5 \u00e5r och tillbringade en tredjedel av sin tid p\u00e5 fyllan. <\/p>\n
Man kan vara emot USA:s embargo och \u00e4nd\u00e5 s\u00e4ga rakt ut att den kubanska regeringen f\u00e4ngslar m\u00e4nniskor f\u00f6r att de vill ha grundl\u00e4ggande friheter. Man kan tro p\u00e5 dialog och \u00e4nd\u00e5 konstatera att ett \u00e5rtionde av dialog inte har befriat en enda politisk f\u00e5nge. Detta \u00e4r inte mots\u00e4gelsefulla st\u00e5ndpunkter. Men den irl\u00e4ndska politiska kulturen behandlar dem som om de vore det, vilket s\u00e4ger n\u00e5got om kulturen, inte om Kuba. <\/p>\n
T\u00e1naistes svar till D\u00e1il i oktober 2024 var mycket procedurm\u00e4ssigt. Allt var mycket f\u00f6rsiktigt. Och inget av det – inte ett dugg – har lett till n\u00e5gon synlig f\u00f6r\u00e4ndring av hur den kubanska regeringen behandlar de m\u00e4nniskor som inte h\u00e5ller med den. Vid n\u00e5gon tidpunkt m\u00e5ste man sluta kalla det f\u00f6r engagemang och b\u00f6rja kalla det f\u00f6r vad det \u00e4r, vilket \u00e4r undvikande kl\u00e4tt i diplomatiskt spr\u00e5k. <\/p>\n
Om Irland vill bli taget p\u00e5 allvar n\u00e4r det g\u00e4ller m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter, och inte bara selektivt i de fall d\u00e4r det \u00e4r politiskt l\u00e4tt, beh\u00f6ver Kuba samma behandling som alla andra. V\u00e4nskapsgruppen b\u00f6r samarbeta med Prisoners Defenders och Human Rights Watch, inte bara med ambassad\u00f6ren. Regeringen b\u00f6r st\u00f6dja villkorlighet p\u00e5 EU-niv\u00e5 eftersom bevisen f\u00f6r det \u00e4r \u00f6verv\u00e4ldigande. Och n\u00e5gon, vid n\u00e5gon tidpunkt, m\u00e5ste s\u00e4ga h\u00f6gt vad alla i Iveagh House redan vet: att den nuvarande strategin har misslyckats och att det inte \u00e4r diplomati, utan feghet, att l\u00e5tsas n\u00e5got annat. <\/p>\n
ECR:s st\u00e5ndpunkt \u00e4r enkel nog: engagemanget b\u00f6r vara principfast eller s\u00e5 b\u00f6r det inte ske. Irland kan g\u00f6ra v\u00e4rre saker \u00e4n att \u00e4rligt fr\u00e5ga sig om dess Kubapolitik uppfyller det kriteriet – eller om v\u00e4nskapsgruppen har blivit, som den mindre v\u00e4lvilliga bed\u00f6mningen skulle kunna se det, studentpolitik med ett annat namn. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Irland har, s\u00e5 l\u00e4nge de flesta m\u00e4nniskor kan minnas, varit h\u00f6gljudda n\u00e4r det g\u00e4ller USA:s embargo mot Kuba. Varje \u00e5r vid FN:s generalf\u00f6rsamling st\u00e4ller sig Dublin i k\u00f6 f\u00f6r att r\u00f6sta f\u00f6r att det ska upph\u00e4vas. Den officiella st\u00e5ndpunkten, som upprepades s\u00e5 sent som i oktober 2024 av T\u00e1naiste, \u00e4r att embargot ”inte tj\u00e4nar n\u00e5got […]<\/p>\n","protected":false},"author":77,"featured_media":12053,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[154],"tags":[],"editorial-positions":[],"regions":[],"types":[],"class_list":["post-51350","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-handel-och-ekonomi"],"yoast_head":"\n