{"id":62430,"date":"2026-08-06T04:30:15","date_gmt":"2026-08-06T04:30:15","guid":{"rendered":"https:\/\/www.theconservative.online\/eu-i-en-tid-praglad-av-splittring"},"modified":"2026-08-06T04:30:15","modified_gmt":"2026-08-06T04:30:15","slug":"eu-i-en-tid-praglad-av-splittring","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.theconservative.online\/sv\/eu-i-en-tid-praglad-av-splittring","title":{"rendered":"EU i en tid pr\u00e4glad av splittring"},"content":{"rendered":"

Tre viktiga h\u00e4ndelser eller processer har pr\u00e4glat Europeiska unionen under de senaste decennierna. F\u00f6r det f\u00f6rsta har anslutningen av nya medlemsstater \u00f6kat m\u00e5ngfalden inom unionens gr\u00e4nser, vilket har f\u00f6rst\u00e4rkt k\u00e4llorna till sp\u00e4nningar. F\u00f6r det andra har Storbritannien, med sin starka tradition av frihet och demokrati, l\u00e4mnat EU. F\u00f6r det tredje st\u00e5r EU inf\u00f6r tv\u00e5 allvarliga yttre hot: rysk aggression, som vi sett i Georgien och Ukraina, och massinvandring fr\u00e5n Mellan\u00f6stern och Nordafrika. Samtidigt har den elit som styr Europeiska kommissionen och EU-domstolen obevekligt drivit p\u00e5 arbetet med att bygga upp en federal stat, trots betydande motst\u00e5nd. En genomt\u00e4nkt analys av EU i detta skede presenteras i en ny bok av den slovakiske politiska teoretikern Dalibor Rohac, Governing the EU in an Age of Division<\/em><\/a> (Cheltenham: Edward Elgar, 2022). Han skriver utifr\u00e5n vad han kallar ett proeuropeiskt perspektiv, samtidigt som han insisterar p\u00e5 att EU beh\u00f6ver genomgripande reformer. <\/p>\n

Att hantera m\u00e5ngfald eller bygga upp en supermakt?<\/h3>\n

Rohac skiljer mellan tv\u00e5 konkurrerande visioner av Europa. Den ena var den som f\u00f6retr\u00e4ddes av de konservativa liberalerna<\/a> Friedrich von Hayek, Wilhelm R\u00f6pke och Luigi Einaudi, vilka f\u00f6rest\u00e4llde sig att de enskilda europeiska staterna skulle \u00f6verl\u00e5ta vissa uppgifter till en federal myndighet, samtidigt som de begr\u00e4nsade dessa till det minimum som kr\u00e4vdes f\u00f6r frihandel och r\u00e4ttss\u00e4kerhet. Denna vision, p\u00e5pekar Rohac, delades i stor utstr\u00e4ckning av katolska personalister. Den konkurrerande visionen var den som f\u00f6retr\u00e4ddes av teknokraten Jean Monnet, som ville ha ett enat Europa med omfattande befogenheter, bildat gradvis. F\u00f6r de konservativa liberalerna och personalisterna borde EU vara en n\u00f6dv\u00e4ndigtvis ofullkomlig plattform f\u00f6r att hantera relationerna mellan europeiska l\u00e4nder och utnyttja vinsterna fr\u00e5n samarbete och handel; ett n\u00e4tverk av institutioner, regler och relationer som binder samman och begr\u00e4nsar de nationella regeringarna. F\u00f6r teknokraterna handlade EU d\u00e4remot om att bygga upp en supermakt; det var, som Rohac uttrycker det, ett f\u00f6rs\u00f6k att skala upp nationalstaten till europeisk niv\u00e5. Europa \u00e4r dock alltf\u00f6r m\u00e5ngfacetterat f\u00f6r att detta projekt ska lyckas, h\u00e4vdar han, \u00e4ven om detta faktiskt \u00e4r vad eliten som styr EU-institutionerna i Bryssel och Strasbourg aktivt str\u00e4var efter: en allt n\u00e4rmare union. <\/p>

RELATED<\/span>