Subscribe
Hamasterroristernas strategi den 7 oktober 2023 var tydlig redan från början. Med sin brutala attack mot Israel skulle de skapa så mycket förödelse att den israeliska försvarsmakten skulle bli tvungen att slå tillbaka med kraft (även om ett enormt och oförklarligt underrättelsefel i Israel gjorde Hamas attack mer framgångsrik och dramatisk). Hamas-terroristerna skulle ta gisslan och använda Gazas invånare som mänskliga sköldar mot de israeliska styrkorna. Detta skulle i sin tur leda till oräkneliga civila förluster som Hamas propagandamaskin obevekligt skulle offentliggöra runt om i världen, med resultatet att den allmänna opinionen skulle vända sig mot Israel som till slut skulle bli tvunget att acceptera en vapenvila. Detta skulle vara en klar seger för terroristerna, trots de enorma kostnader som de har åsamkats under tiden. De skulle bara använda de pengar som efteråt strömmar in som humanitärt bistånd för att bygga nya underjordiska nätverk från vilka de sedan kan fortsätta att skjuta raketer mot Israel och göra enstaka räder som den den 7 oktober. Viktigast av allt är kanske att de skulle stoppa processen för försoning och till och med samarbete mellan Israel och staterna på Arabiska halvön, Abrahamavtalen.
Vapenvila gynnar bara Hamas
Förmodligen är många av dem som kräver eldupphör i Gazakriget bara läpparnas bekännelse till fred. Ingen vill bli sedd som förespråkare för krig och inte för fred. Men de som inte stöder Hamas och ändå uppriktigt kräver vapenvila visar prov på stor, men inte så ovanlig, naivitet. De spelar spelet enligt Hamas manus. En vapenvila innebär nu helt enkelt en seger för Hamas, dess fortsatta existens och ett fortsatt existentiellt hot mot israeliska judar. Hamas har inte bara i sitt manifest att utplåna Israel, utan dess terrorister har gång på gång visat att de är beredda att försöka genomföra det. Deras slogan ”Från floden till havet”, som syftar på området mellan Jordanfloden och Medelhavet, är ett krav på att staten Israel skall upphöra att existera och att alla judar skall fördrivas.
Israelerna vinner Gazakriget
Israelerna har lärt sig av judarnas långa och tragiska historia att inte acceptera att bara vara offer. De vägrar att låta sig ledas som får till slakt. De har ett tydligt mål, att vinna Gazakriget. Det ser verkligen ut som om de uppnår detta mål. Ett kriterium är att Hamas inte längre skjuter raketer mot Israel. De israeliska försvarsstyrkorna tycks ha trängt in i och rensat de hundratals kilometer långa underjordiska tunnlar som Hamas hade byggt för de enorma summor pengar som de hade fått i humanitärt bistånd under de senaste åren. Många av dessa tunnlar inrymde raketverkstäder.
Ett annat kriterium är dödandet av Hamas-krigare. Det rapporteras att nu, i slutet av februari, har omkring 12 000 av dem dödats, medan många andra har skadats. IDF har däremot förlorat ca 300 soldater. IDF har dock ännu inte gripit Yahya Sinwar, den Hamasledare som planerade och organiserade attacken den 7 oktober. De flesta av de andra Hamasledarna lever ett lyxliv på femstjärniga hotell i Doha. Israeliska övervakningsteam har dock sett Sinwar fly med sin familj genom en flykttunnel. Han gömmer sig förmodligen i Rafah, som kommer att bli den sista fronten i Gazakriget. Israels framryckning kommer att vara långsam och måttfull eftersom IDF känner till Hamas-terroristernas taktik, som är att skjuta mot israeliska soldater medan de gömmer sig bakom civila. Men IDF kommer säkerligen att lyckas.
Som militärexperten Edward Luttwak påpekar är IDF nu inte lika beroende av amerikanskt militärt bistånd som tidigare. De använder en mängd effektiva och relativt billiga vapen tillverkade i Israel, t.ex. svärmar av minidroner, 160 mm tunga granatkastare som avfyrar 30 kg sprängämnen i en parabolisk eld, Merkava-stridsvagnar som inte bara är utrustade för strid utan även för att fånga upp inkommande missiler och raketer och tornlösa Namer-infanterifordon som inte är lika sårbara som vanliga fordon för anfall från artilleri och prickskyttar. Men IDF har varit försiktiga med att använda mycket av sin vapenarsenal, till exempel de tunga granatkastarna, för att minska antalet civila offer. Till skillnad från Hamas försöker de följa reglerna i internationell rätt. Av samma anledning har IDF i mycket begränsad utsträckning använt sig av sitt överlägsna flygvapen. Men som Luttwak påpekar är IDF:s främsta styrka att deras soldater genomgår en intensiv och långvarig individuell utbildning. IDF har en särskild stridsenhet som är specialiserad på tunnelkrigföring, och de leder vägen när en ny tunnel hittas. De israeliska soldaterna är också mycket motiverade, inte minst på grund av den brutala attacken den 7 oktober.
Tvåstatslösning orealistisk
Det räcker naturligtvis inte att vinna Gazakriget och krossa Hamas. Vad kommer då att hända? Jag anser att tvåstatslösningen är orealistisk just nu, även om den låter bra i tal och högtidliga resolutioner. Du kan inte leva sida vid sida med en fiende som gör allt han kan för att förgöra dig. Det var en chock för fredsivrarna i kollektiven nära gränsen till Gaza att se araber från Gaza som de betraktade som vänner och grannar aktivt hjälpa Hamas-terroristerna. Ni överför kontrollen över territorier till dem, och i gengäld får ni raketer. Israel måste på obestämd tid övervaka säkerheten i de två territorier som huvudsakligen bebos av palestinska araber, Västbanken och Gaza, medan Arabförbundets medlemsstater måste tillåta palestinska araber att bosätta sig i deras länder. Men det som verkligen är viktigt är att skapa ekonomiska möjligheter både för de palestinska araberna och i hela arabvärlden. Det finns till exempel enorma möjligheter till frihandel mellan Israel och arabländerna med de stora israeliska framgångarna när det gäller att utveckla effektiv programvara, att förvandla öknar till gröna fält och att avsalta havsvatten till användbart vatten, vilket kombineras för ömsesidig nytta med arabländernas enorma ekonomiska resurser som i framtiden inte får vara beroende av enbart oljeinkomster. Detta är en process som redan har inletts med Abraham-avtalen.