Solovyov, förolämpningarna mot Meloni och den ryska provokationsstrategin

Den senaste tv-attacken från Moskva mot Giorgia Meloni kan inte avfärdas som bara ett utbrott i medierna. Orden som uttalades av Vladimir Solovyov, en av Rysslands mest välkända propagandister och ett symboliskt ansikte för den putinistiska televisionen, utgör en allvarlig, stötande och politiskt betydelsefull episod. Inte bara på grund av de förolämpningar som riktades mot Italiens premiärminister, utan också för att de passar in i en bredare strategi för politiska och kommunikativa påtryckningar mot en av de europeiska regeringar som tydligast har stött Ukraina.

Samtidigt är det dock nödvändigt att upprätthålla tydlighet och en känsla för proportioner. Solovyov är inte den ryska regeringen. Trots hans närhet till Kreml och hans centrala roll i Moskvas mediesystem är hans ord inte automatiskt ett officiellt uttalande från den ryska staten. Att blanda ihop propaganda, TV-provokation och formell diplomatisk politik riskerar att skapa en känslomässig upptrappning som varken hjälper Italien eller Europa. Det är just därför som distinktioner är viktiga – utan att för den skull förringa allvaret i det som sades.

Angreppen mot Giorgia Meloni

Under de senaste dagarna har Solovyov ägnat betydande sändningstid åt Italien och Giorgia Meloni i sina tv-program och använt en aggressiv och stötande retorik. Den ryska propagandisten beskrev den italienska premiärministern som en ”Mussolini-anhängare”, anklagade henne för att ha dragit in landet i en fientlig position mot Ryssland och angrep den italienska regeringens proukrainska hållning.

Det var ingen tillfällighet att språket användes. Associationen till fascism är en återkommande teknik i den samtida ryska propagandan, särskilt sedan kriget i Ukraina inleddes. Moskva använder systematiskt referenser till nazism och fascism som retoriska verktyg för att delegitimera politiska motståndare, både inhemska och västerländska. I detta sammanhang blir Giorgia Meloni en idealisk måltavla: en konservativ och patriotisk ledare som är övertygad atlantist och öppet stödjer det ukrainska motståndet.

Solovyov hånade också Italiens ställning inom Nato och EU och anklagade Rom för att följa en ”russofobisk” linje och för att vara fångat av sin egen västpropaganda. I andra stunder blev tonen öppet förolämpande och övergick från vanlig politisk konfrontation till ren verbal aggression. Episoden utlöste oundvikligen diplomatiska och politiska reaktioner i Italien. Den ryske ambassadören kallades till Farnesina, medan medlemmar av regeringen och parlamentsmajoriteten fördömde attackernas oacceptabla karaktär.

Italiens svar och Quirinalens roll

Spänningarna mellan Rom och Moskva hade redan ökat efter uttalanden av president Sergio Mattarella, som varnade för att våldets och påtvingandets logik leder till barbari – en omisskännlig referens till Rysslands krig mot Ukraina. Statschefens uttalanden irriterade medievärlden nära Kreml och bidrog till att skapa det klimat i vilket Solovyovs attacker uppstod. Än en gång reagerade den ryska propagandan inte genom att ta upp substansen i Italiens kritik, utan genom att försöka delegitimera och skrämma dem som fördömer den ryska aggressionen. Giorgia Meloni har för sin del hållit en konsekvent linje sedan krigets början: stöd till Ukraina, lojalitet med Atlantpakten, försvar av internationell rätt och avståndstagande från varje falsk likhet mellan angripare och offer. Det är just denna konsekvens som nu gör den italienska regeringen till en måltavla för den ryska propagandamaskinen.

Varför Solovyovs ord är viktiga

Det vore ett misstag att reducera allt till en ren ”tv-snackis”. Solovyov är inte en marginell kommentator. Han är en av de ledande personerna i rysk tv, en person som i åratal har spelat en politisk roll inom Kremls kommunikationssystem. Hans program är inte vanliga talkshows: de är instrument för ideologisk och narrativ mobilisering.

När en så framstående person riktar personliga förolämpningar mot den italienska regeringschefen handlar det inte bara om dålig smak eller verbal aggression. Det handlar om ett försök att symboliskt slå till mot ett västland genom att delegitimera dess ledarskap. Italien har inte angripits militärt eller diplomatiskt. Men det har varit måltavla på den kommunikativa fronten. Och det är viktigt att inte underskatta informationskrigföringens roll i dagens konflikter. Ryssland har i åratal använt tv, sociala medier, politiska påverkare och internationell propaganda för att påverka den europeiska opinionen, splittra västalliansen och försvaga stödet för Ukraina. I detta sammanhang får förolämpningarna mot Meloni en bredare betydelse.

Varför det är viktigt att försvara Meloni

När den italienske premiärministern förolämpas av en av de ledande propagandisterna för en främmande makt bör svaret vara enat. Att försvara Meloni i det här fallet innebär inte att man ägnar sig åt partipropaganda. Det innebär att försvara de italienska institutionernas värdighet. Det finns en sak som en del av oppositionen och delar av den italienska offentliga debatten alltför ofta glömmer: internationellt sett representerar premiärministern den italienska republiken. En våldsam attack mot premiärministern är också en attack mot Italien.

Ännu allvarligare är försöket att förknippa Meloni med fascism genom grova och instrumentella propagandakategorier. Dessa anklagelser är konstruerade för att demonisera en politisk motståndare och delegitimera henne inför den internationella allmänna opinionen. Paradoxalt nog bör de som i åratal hävdat att den italienska högern var ”isolerad” i Europa nu erkänna att Melonis regering i själva verket är helt integrerad i det västliga och atlantiska lägret. Melonis Italien är i dag en av Natos mest pålitliga partner i Ukrainafrågan. Och det är just därför som Moskva trappar upp sin retorik.

Motsägelserna i den putinistiska propagandan

En av de mest avslöjande aspekterna de senaste dagarna har varit de uppenbara motsägelserna inom den pro-ryska medievärlden. Samma kretsar som nu anklagar Meloni för att vara en ”anhängare av Mussolini” har tidigare ofta visat en viss fascination för den europeiska auktoritära nationalismens symboler, språk och gestalter. Vissa propagandister som står Kreml nära har till och med uttryckt positiva omdömen om Mussolini eller om fascismens förmåga att bygga en stark stat.

Denna tvetydighet avslöjar den rent instrumentella karaktären hos de nuvarande attackerna. Det finns ingen genuin ideologisk kamp mot den historiska fascismen. Det handlar helt enkelt om ett opportunistiskt användande av propagandaetiketter för att slå till mot en politisk ledare som anses vara fientlig mot ryska geopolitiska intressen. Det är den moderna propagandans logik: samstämmighet är mindre viktigt än narrativ effektivitet.

Att skilja mellan propaganda och diplomati

Med detta sagt vore det fel att omvandla Solovyovs förolämpningar till ett slags diplomatiskt casus belli. Internationell politik kräver kallblodighet. Solovyov står Kreml nära, men han talar inte formellt för den ryska regeringens räkning. Hans ord återspeglar det ideologiska klimatet i Moskvas propagandasystem, inte nödvändigtvis det ryska utrikesministeriets officiella linje. Denna distinktion är viktig.

För syftet med propaganda är ofta just att framkalla känslomässiga reaktioner, radikalisera konfrontation och underblåsa en spiral av permanent konflikt. Italien gjorde rätt i att protestera diplomatiskt och att uttrycka institutionell indignation. Men det var lika rätt att inte förvandla händelsen till något större än vad den faktiskt är. Fasthet kräver inte hysteri.

En lärdom för Europa

Händelsen kring förolämpningarna mot Giorgia Meloni innehåller i slutändan en bredare lärdom för hela Europa. De västerländska demokratierna måste lära sig att känna igen och motverka informationskrigföring utan att falla i fällan att överreagera. De måste försvara sina institutioner, sin suveränitet och sina demokratiskt valda ledare utan att tappa fattningen. Propaganda frodas i känslomässigt kaos.

Av denna anledning är det bästa svaret på Solovyovs attacker inte hysterisk upprördhet, utan politisk soliditet. Giorgia Meloni förolämpades eftersom hon företräder en tydlig politisk linje i dag: stöd för Ukraina, Italiens västliga inriktning och försvaret av nationella intressen inom det euroatlantiska systemet. Det är en legitim, demokratisk ståndpunkt som delas av en majoritet av italienarna. Och det är just denna soliditet som den ryska propagandan försöker underminera. Utan att lyckas.