
Den 10-12 juli är Neapel värd för en tredagars sammankomst för europeiska konservativa, ett evenemang som samlar ungdomsdelegationer, politiska företrädare, journalister och intellektuella från hela kontinenten. Bland de mest innovativa aktiviteterna på programmet finns en workshop om artificiell intelligens som leds av Il Secolo d’Italia-journalisten Alice Carrazza.
Detta kommer inte att vara en teknisk demonstration eller ett abstrakt seminarium: målet är att i praktiken testa hur AI kan bli ett konkret verktyg i det politiska arbetet, förbättra dialogen mellan deltagarna, underlätta kommunikationen mellan olika språk och producera operativa sammanfattningar som är användbara för att utarbeta förslag. ”Artificiell intelligens är inte ett trollspö, utan ett verktyg. Och som med alla verktyg beror dess värde på hur det används. I Neapel kommer vi inte att prata om det på ett abstrakt plan, utan vi kommer att testa det”, förklarar Carrazza.
Ett praktiskt experiment för politiken
Den artificiella intelligensen kommer inte att hålla sig i bakgrunden utan aktivt interagera med gruppen – tala, lyssna och omarbeta innehållet i realtid. AI kommer framför allt att kunna lyssna på alla bidrag – även om de är på olika språk – och översätta och sammanfatta dem, vilket möjliggör smidiga samtal utan språkbarriärer. Deltagarna kommer att kunna tala på sitt eget modersmål: det är AI:n som säkerställer ömsesidig förståelse. ”Den övning jag kommer att leda är tänkt att visa hur AI kan underlätta kollektiv intelligens, samla in bidrag på flera språk, övervinna kommunikationshinder och i realtid återge en syntes som är användbar i det politiska arbetet. Det kommer att bli en praktisk workshop, men också en symbolisk gest”, fortsätter journalisten.
En konservativ användning av teknik
Detta initiativ får ännu större betydelse just för att det uppstår i ett konservativt politiskt sammanhang. Workshopen syftar inte till att jaga digitala trender eller teknisk hype, utan till att visa hur innovation kan styras med ansvar och urskiljning, utan att delegera avgörande beslut till algoritmer. ”Målet? Att visa att teknik kan göra beslutsprocesser mer inkluderande och effektiva, utan att ersätta mänskliga färdigheter eller utjämna kulturella skillnader.”
I dagens värld, som präglas av ”framstegsslogans” och ofta okritisk användning av teknik, föreslår konservativa tankar en mer selektiv, medveten och människocentrerad syn på innovation: ett verktyg som bara är användbart när det är inbäddat i ett exakt kulturellt och politiskt sammanhang. ”Dessutom är det ingen slump att detta experimenterande föds i en konservativ kontext. De som idag på allvar reflekterar över förhållandet mellan teknik och ansvar jagar inte digitala trender, utan försöker vägleda dem med urskiljning. Under alltför lång tid har faktiskt begreppet framsteg identifierats med dem som proklamerade det utan att veta hur man styr det. Men idag är det allt tydligare – fortsätter Carrazza – att den som verkligen blickar framåt är den som kan välja, urskilja och ge riktning. Och det är ofta konservativa politiska visioner som föreslår de mest konkreta lösningarna för att integrera innovation utan att förlora det mänskliga måttet.”
Mot en mer effektiv politik
Workshopen i Neapel syftar också till att göra internationella möten mer inkluderande – inte bara språkligt, utan också när det gäller meningsfullt deltagande. Alltför ofta hindrar teknisk eller språklig komplexitet alla från att bidra fullt ut. Om artificiell intelligens används klokt kan den bidra till att undanröja dessa hinder.
Den verkliga innovationen ligger inte i användningen av AI i sig, utan i hur den integreras i en konkret politisk process som är inriktad på beslut, synteser och förslag. Målet är inte att ersätta den mänskliga intelligensen, utan att förstärka den och frigöra tid och resurser för en verklig debatt.
Ett laboratorium för Europa
Experimentet i Neapel skulle kunna bli en modell som går att upprepa i andra europeiska politiska sammanhang. I en tid då den tekniska hastigheten riskerar att leda till desorientering erbjuder den europeiska konservatismen sig själv som en kulturell kompass, som kan välja och vägleda.
Den workshop som Alice Carrazza ledde är alltså ett konkret exempel på hur artificiell intelligens med nykterhet och känsla för gränser kan integreras i en kollektiv beslutsprocess – utan att ge avkall på djupet i det mänskliga och politiska utbytet. En politisk och symbolisk gest, men framför allt ett förslag: att inte överlämna innovation till retorik, utan att ställa den till tjänst för en vision som håller samman teknik och mått, framsteg och ansvar.