Slutet för den irländska puben?

Den irländska puben, som en gång var en hörnsten i landets sociala liv, genomgår ett snabbt växande angrepp på sin existensberättigande och antalet nedläggningar ökar i en alarmerande takt. Detta har inte bara urholkat deras roll som platser där viktiga sociala och kulturella traditioner uttrycks, stöds och upprätthålls, utan har också haft en förödande inverkan på sektorns ekonomiska vitalitet, vilket framgår av en färsk rapport från Drinks Industry Group of Ireland (DIGI).

Rapporten visar att 2.119 pubar, eller ungefär en av fyra, har stängts sedan 2005, med ett genomsnitt på 112 stängningar per år.

Denna trend, som är särskilt akut på landsbygden, hotar inte bara Irlands kulturarv utan också dess turistdrivna ekonomi.

DIGI:s rapport, som sammanställts av ekonomen Anthony Foley, ger en mörk bild. Mellan 2005 och 2024 minskade antalet publicenser på Irland från 8 617 till 6 498, en minskning med 24,6 %. Landsbygdsdistrikten har drabbats hårdast, där Limerick såg en minskning av antalet pubar med 37,2 procent, följt av Offaly (34,1 procent), Cork (32,7 procent) och Roscommon (32,3 procent).

Dublin, däremot, upplevde en blygsam nedgång på 1,7%, vilket understryker klyftan mellan stad och landsbygd. Sedan 2019 har nedläggningstakten accelererat till i genomsnitt 128 pubar per år, och ytterligare 600-1.000 nedläggningar väntas under det kommande decenniet om inga åtgärder vidtas.

Krisen har dock varit under uppsegling under en längre tid, vilket Irlands Licensed Vintners Association (LVA) redogörelse till Oireachtas gemensamma utskott för media, turism, konst, kultur, sport och Gaeltacht den 23 mars 2021 visar.

LVA påpekade då att utskänkningsbranschen i Dublin, som stod för 30 % av Irlands utskänkningsmarknad och sysselsatte 12 000 personer före covid-19, stod inför utmaningar utan motstycke under pandemin.

Traditionella ”våta” pubar, sena barer och nattklubbar var stängda i 372 dagar fram till mars 2021, utan någon handel tillåten sedan den 15 mars 2020. Pubar med matservering klarade sig något bättre och hade bara öppet i 105 dagar (28 % av tiden) mellan mars 2020 och mars 2021, trots tre nedstängningar och restriktiva gränser för utomhushandel. LVA förutspådde helt korrekt att många företag, utan betydande statligt stöd, skulle stå inför nedläggningar som sträcker sig över minst 15 månader fram till juni 2021.

Irlands pubnedläggningskris är dock inte ett isolerat fenomen. Den återspeglar bredare europeiska trender, om än med en unik intensitet. Över hela EU står traditionella pubar och barer inför påtryckningar från förändrade konsumentvanor, stigande kostnader och regleringsbördor.

I Storbritannien rapporterade British Beer and Pub Association 29.000 pubnedläggningar mellan 2000 och 2020, med ett genomsnitt på 1.450 per år, vilket är proportionellt högre än Irlands takt med tanke på Storbritanniens större befolkning. I Tyskland har antalet traditionella ölhallar minskat med cirka 10% sedan 2000, drivet av yngre generationer som föredrar nattliv i städerna eller konsumtion i hemmet.

Irlands nedläggningstakt på 24,6% under 19 år är dock anmärkningsvärt hög jämfört med länder som Spanien, där bar- och restaurangsektorn krympte med cirka 15% under en liknande period, eller Frankrike, där nedläggningarna har varit mindre allvarliga, cirka 12%.

En viktig faktor som utmärker Irland, och som upprepas till leda av LVA- och dryckesindustrin, är punktskatten som fortfarande är den näst högsta i EU efter Finland.

Irlands punktskatt på spritdrycker är den tredje högsta, på vin den högsta och på öl den näst högsta i Europa. Denna skattebörda, i kombination med en momssats på 23%, sätter ett enormt tryck på pubarna, särskilt på små familjeägda etablissemang på landsbygden.

Däremot har länder som Tyskland och Spanien lägre punktskattesatser (t.ex. är Tysklands punktskatt på öl ungefär en femtedel av Irlands), vilket ger större operativ flexibilitet för hotell- och restaurangföretag. LVA och DIGI hävdar att Irlands straffskattesystem förvärrar nedläggningar, en åsikt som upprepas av branschledare som Donall O’Keeffe, som efterlyser en punktskattesänkning på 10% för att stärka lönsamheten.

Utöver det ekonomiska perspektivet är det dock viktigt att komma ihåg att den irländska puben är mer än ett ställe att dricka på; det är en kulturell institution. Pubar har länge fungerat som nav i samhället, främjat sociala band, minskat isolering och bevarat traditioner som historieberättande, musik och lokala sammankomster. På landsbygden, där befolkningen är mindre och de sociala mötesplatserna få, kan förlusten av en pub förstöra sammanhållningen i samhället.

Ekonomen Anthony Foley konstaterar att Irlands 6 680 kvarvarande pubar är ”det kulturella och sociala hjärtat i sina samhällen”, vilket stöder relationer och minskar isolering. Om de stängs riskerar den sociala strukturen att försvagas, särskilt i grevskap som Limerick och Roscommon, där över 30 procent av pubarna har försvunnit.

Turismen, som är en viktig ekonomisk drivkraft, drabbas också. Pubar är en hörnsten i Irlands globala image och lockar besökare som söker den autentiska upplevelsen av en pint i en mysig, historisk miljö. Grevskap som Kerry (413 pubar), Cork (856) och Donegal (334) är starkt beroende av pubar för att stödja turismens infrastruktur. Förlusten av 1.937 pubar sedan 2005 minskar tillgängligheten till dessa kulturella hörnstenar, vilket potentiellt kan avskräcka besökare. Foley uppskattar att denna minskning motsvarar ”1 937 färre platser där besökare kan hitta och dra nytta av tjänster som mat och underhållning”.

Med detta sagt är de ekonomiska konsekvenserna allvarliga. Pubar är små företag, ofta familjeägda, som sysselsätter tusentals personer och bidrar till lokala ekonomier genom inköp, löner och skatter.

Över hela landet stöder hotell- och restaurangbranschen ungdomssysselsättning och ekonomisk aktivitet i både stads- och landsbygdsområden. I LVA:s inlaga till Oireachtas betonades denna aspekt av sektorns roll för att minska ungdomsarbetslösheten, vilket var en prioritet för återhämtningen efter pandemin.

Höga driftskostnader, som förvärrats av regeringens politik, har dock fortsatt att hota detta bidrag. LVA noterar att 48% av pubarna i Dublin som serverar mat rapporterade en nedgång i verksamheten till följd av en momshöjning, och 70% var mindre benägna att anställa ny personal som ett resultat av detta. DIGI-rapporten identifierar de ”höga kostnaderna för att bedriva verksamhet” som en primär drivkraft för nedläggningar, med hänvisning till Irlands näst högsta punktskattesatser i EU och en momssats på 23%. Dessa kostnader, i kombination med utmaningar efter covid-19 som minskad turism och förändrade konsumentvanor (t.ex. ökat drickande i hemmet), skapar en perfekt storm för pubar på landsbygden som arbetar med små marginaler.

LVA:s krav på ökat ekonomiskt stöd återspeglar sektorns svåra situation. Detta inkluderar LVA:s förespråkande av en förlängning av momssatsen på 9 % för hotell- och restaurangbranschen till efter 2025 för att underlätta återhämtningen. Utan sådana åtgärder uppskattar LVA att den beräknade förlusten av ytterligare 600 till 1 000 pubar under det kommande decenniet ytterligare kan undergräva den ekonomiska vitaliteten, särskilt i landsbygdsregioner.

Det råder alltså ingen tvekan om att krisens omfattning kräver ett balanserat svar. LVA och DIGI hävdar att statliga ingripanden är avgörande, särskilt genom skattelättnader. En föreslagen punktskattesänkning på 10% skulle kunna minska trycket på pubarna och anpassa Irlands skattesystem närmare EU-kollegor som Tyskland och Spanien.

Den förväntade men inte på något sätt garanterade sänkningen av momssatsen för matserverande pubar till 9% i budgeten 2026 är ett steg framåt, men bredare åtgärder behövs för att ta itu med situationen för våta pubar, som står inför långvariga stängningar och strängare regler. LVA:s insisterande på att eliminera den ”artificiella skillnaden” mellan mat- och våtpubar efter vaccinering understryker behovet av rättvis behandling inom hela sektorn.

Utöver beskattning lyfter LVA fram frågor som bankverksamhet, hyrestvister, att behålla personal och kompetensutbildning, som alla kräver samordnade politiska åtgärder. Den minskade alkoholkonsumtionen till genomsnittliga EU-nivån tyder på att höga punktskatter inte längre är motiverade, särskilt som de drabbar pubar på landsbygden oproportionerligt hårt. Donall O’Keeffe varnar: ”När sådana pubar väl har stängt öppnar de sällan igen”, vilket innebär en permanent förlust för Irlands kulturella och ekonomiska landskap.

Nedläggningen av över 2.100 pubar sedan 2005 är en stor förlust för Irland. Dessa inrättningar är inte bara företag utan även bärare av traditioner, gemenskap och ekonomisk aktivitet. Den accelererande nedläggningstakten efter covid, särskilt på landsbygden, återspeglar en kombination av höga skatter, regleringsbördor och förändrade sociala vanor.

Jämfört med andra EU-länder förvärras krisen av Irlands straffskatter och momssatser, vilket ger landets besöksnäring en konkurrensnackdel. Utan snabba åtgärder i form av skattelättnader, ekonomiskt stöd och en rättvis återöppningspolitik kan den beräknade förlusten av ytterligare 1 000 pubar irreparabelt skada Irlands kulturarv och turismekonomi.

Regeringen måste agera beslutsamt för att bevara denna viktiga institution innan fler samhällen förlorar sin sista kvarvarande pub.