Subscribe
Den 13 september hölls ett val i Sverige. Den vänsterorienterade koalitionen vann med knapp marginal över den sittande högerkoalitionen. De fyra vänsterpartierna som utmanade den sittande regeringen fick 49,6 procent av de avgivna rösterna, medan högerpartierna fick 49,0 procent. Vänsterblocket säkrade 176 mandat i Riksdagen, jämfört med 173 för högerblocket. För fyra år sedan var resultatet det omvända, då högerblocket vann 176 mandat och vänstern 173.
Väljarnas preferenser skilde sig alltså bara något åt – men det räcker ändå för att Sverige ska få en ny regering.
Det är dock långt ifrån säkert att det kommer att gå snabbt att bilda en vänsterregering. De fyra vänsterpartierna har svårt att nå en överenskommelse. Det gamla kommunistpartiet – som sedan 1990-talet kallar sig ”Vänsterpartiet” – vill för första gången ingå i en svensk regering.
Partiet har till och med ett kongressbeslut som föreskriver att man ska kräva en plats i regeringen om vänsterblocket skulle vinna. De stora och dominerande socialdemokraterna har dock absolut inget intresse av detta. Samtidigt vägrar det lilla Centerpartiet – som en gång var en intressegrupp för svenska jordbrukare men nu är ett nyliberalt, progressivt parti för företagare och kvinnor i städerna – kategoriskt att acceptera att Vänsterpartiet sitter i regeringen eller ens ingår i regeringens stödkoalition. En vecka efter valet ser utsikterna för de fyra vänsterpartierna att bilda regering fortfarande dystra ut. Vänsterpartiet och Centerpartiet vägrar att ge efter, och allt fler ställer sig allvarligt frågan om Sverige kanske står inför ett nyval.
För det största vänsterpartiet, socialdemokraterna, visade sig valsegern vara något av en pyrrhusseger. Några fler sådana segrar till, och partiet är slut.
Faktum är att socialdemokraterna uppnådde sitt sämsta valresultat sedan allmän rösträtt infördes i Sverige i början av 1920-talet. Under sin storhetstid på 1950-, 60- och 70-talen brukade partiet vanligtvis få omkring 45 procent av rösterna. Tillsammans med det lilla, marginella kommunistpartiet styrde de Sverige oavbrutet från 1932 till 1976.
Men den tiden är sedan länge förbi. Under de senaste tjugo åren har partiet legat mellan 30 och 35 procent – en siffra som fortfarande är hög enligt internationella mått för ett parti som verkar i en demokrati med proportionellt valsystem. Och nu, år 2026, har de tappat ännu mer mark. Partiet gick dåligt i valet 2018 och fick 28,3 procent under ledaren Stefan Löfven. Löfven efterträddes 2021 av Magdalena Andersson, som uppnådde 30,3 procent i valet 2022 men ändå förlorade makten till högerblocket. Efter att Magdalena Andersson hade tillbringat fyra år i opposition fanns det dock förväntningar på att socialdemokraterna återigen skulle kunna förbättra sitt valresultat – kanske till 33–35 procent. Opinionsundersökningar som genomfördes under mandatperioden tyder på att partiet faktiskt låg på den nivån – ända fram till de sista månaderna. Därefter började siffrorna sjunka markant och hamnade slutligen på en rekordlåg nivå på 28,1 procent.
Frågan är varför detta parti, som en gång var så dominerande i Sverige, nu upplever en stadig nedgång i sin andel av rösterna i svenska val. Partiet – ett klassiskt socialdemokratiskt arbetarparti – har tidigare förlorat väljare till det nya högernationalistiska partiet, Sverigedemokraterna.
Det är främst manliga arbetstagare som har dragits till det nya högerpartiet. Den sittande partiledaren gjorde ett seriöst försök att vinna tillbaka en del av dessa väljare. Magdalena Andersson förklarade att partiet hade lämnat sin tidigare naivitet när det gäller invandrings- och straffrättspolitik bakom sig. Partiet hade återgått till sina rötter, förklarade hon under valkampanjen. Fokus skulle nu ligga på lag, ordning och säkerhet för arbetande familjer. Under hela mandatperioden sa socialdemokraterna nästan ingenting om HBTQI-rättigheter eller ens jämställdhet. Klimatpolitik, identitetspolitik och minoriteters rättigheter tonades ned. Istället var målet att vinna tillbaka konservativa arbetarklassväljare. Den satsningen var helt klart misslyckad.
Vänsterblocket vann. Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson försöker nu bilda en vänsterregering. Ändå går det sämre än någonsin för socialdemokraterna själva. De har förlorat manliga väljare ur arbetarklassen, och de väljargrupper de nu förlitar sig på är mindre stabila. Dessa omfattar kvinnor som arbetar inom den offentliga sektorn – som lika gärna kan rösta på Vänsterpartiet eller Miljöpartiet – och äldre svenskar som röstar på Socialdemokraterna av tradition; denna väljargrupp krymper och ersätts inte av nya väljare. Det handlar också om vissa invandrargrupper som mycket väl kan dras till Vänsterpartiet istället.
I många europeiska länder har socialdemokrater och socialister sett sina traditionella partier praktiskt taget falla sönder. I Sverige har vi inte nått den punkten ännu, men det kan hända snart.