Irland bör inte underkasta sig EU:s AI-förordning

Trots att Irland är säte för EU-huvudkontoren hos de amerikanska teknikföretag som går i spetsen för AI-revolutionen har landet gett efter för Bryssels otydliga regelverk och är på väg rakt in i en konflikt som kan skada landets utländska direktinvesteringar. Genom att vara säte för dessa företag tack vare sin status som skatteparadis har Irland en unik möjlighet att leda EU i utvecklingen och tillämpningen av artificiell intelligens.

Enligt Skatteverket, betalade utländska multinationella företag 28,8 miljarder euro i bolagsskatt till den irländska statskassan enbart under 2025, vilket motsvarade cirka 87 procent av de totala bolagsskatteintäkterna. De tio största företagen stod för cirka 56 procent, vilket visar hur lönsam Irlands modell för utländska direktinvesteringar har varit för statens finanser. Nu när den franske finansministern Roland Lescure kräver att de multinationella företagens vinster i Irland ska omfördelas till andra medlemsstater blir det allt tydligare att Bryssel och Paris tittar till den irländska budgeten för att rätta till sina egna finanspolitiska misstag. Med ett avundsjukt Frankrike som tar på sig uppgiften att försvara Irland under sitt ordförandeskap i Europeiska unionens råd kan Dublin vara på väg att gå med på en kompromiss om ett krav som står i direkt strid med statens intressen.

Med tanke på att det kommer allt fler varningar från irländska finanspolitiska rådgivande organ, som hävdar att Irlands koncentrerade intäkter från bolagsskatt skapar ett sårbart beroende, verkar landet stå vid ett vägskäl. Underinvesteringar i stöd till små och medelstora företag och en finanspolitisk förutsättning om att dessa skatteintäkter är oundvikliga har varit följden av regeringens finansiella oansvarighet. Men vad diskussionen ännu inte har berört är frågan om Irland kommer att förbli en hemvist för teknikföretag som i allt högre grad investerar i AI om landet underkastar sig alltför restriktiva EU-regler.

Irland är hemvist för företag som är ledande inom AI-utveckling, såsom Google, Meta, Microsoft, Amazon, Anthropic och OpenAI. OpenAI och Anthropic är två av de största aktörerna inom denna bransch och har nyligen etablerat och utökat sina huvudkontor i Dublin. Det faktum att dessa två företag valde att förlägga sin europeiska verksamhet till Irland tyder på att modellen för utländska direktinvesteringar – som ger så stora intäkter till statskassan – fortfarande är levande och välmående under 2020-talet och kan locka nya företag som är ledande inom sina respektive branscher.

Tyvärr verkar det dock som om den irländska politikens ansvarslöshet är på väg att äventyra denna helt nya ekonomiska möjlighet. I juli undertecknade president Catherine Connolly Lagen om reglering av artificiell intelligens från 2026 till lag, genom vilken Oifig IS na hÉireann, Irlands AI-myndighet, inrättas som ett självständigt statligt organ med egen verkställande direktör. Organet kommer att ansvara för genomförande enligt EU:s lag om artificiell intelligens, närmare bestämt som samordnande organ för andra tillsynsmyndigheter med ansvar för reglering av AI, såsom Irlands centralbank, kommissionen för konkurrens och konsumentskydd, Coimisiun na Mean och dataskyddskommissionen.

Under hela sin korta lagstiftningsprocess genom Oireachtas båda kamrar kritiserades lagen för regeringens beslut att skynda igenom lagförslaget på bara några veckor för att hinna i tid till den tidsfrist i augusti som fastställts av Europeiska kommissionen. Irländska politiker tycks ha granskat lagen okritiskt och internt låtit sig påverkas av Bryssels fantasifulla agenda att göra Europeiska unionen till en världsledande aktör inom reglering. Biträdande ministern med ansvar för artificiell intelligens, Niamh Smyth, saknar kvalifikationer inom teknikbranschen, vilket ger upphov till allvarliga farhågor om att den person som ansvarar för att denna lagstiftning ska antas av Oireachtas i själva verket inte förstår dess konsekvenser eller implikationer. För att understryka detta sade ministern i ett Avdelningen för näringsliv i ett pressmeddelande att lagen skulle stärka Irlands ställning som ett ”digitalt regleringscentrum”. Det uttalandet bör väcka oro hos alla, eftersom Irland inte har byggt upp sin modell för utländska direktinvesteringar genom att fungera som ett centrum för internationell reglering.

Faktum är att denna retorik om global mediereglering och digital censur är något som nyligen har importerats till Dublin från Europeiska kommissionens lag om digitala tjänster och lag om digitala marknader, på grundval av vilka Republiken Irland inrättade sin problematiska medieregleringsmyndighet, Coimisiun na Mean.

Tidpunkten för lagstiftningen i sig kunde knappast ha varit sämre. Just den sommaren då Dublin försökte driva igenom lagförslaget sköt EU:s ”Digital Omnibus” om AI upp de centrala kraven i AI-lagen till slutet av 2027 respektive 2028. I praktiken medgav Bryssel att deras regler inte var redo att genomföras och sköt upp de tidsfrister som Dublin försökte hinna i tid med. Nu befinner sig Dublin i en situation där man har inrättat sin egen AI-tillsynsmyndighet medan andra EU-medlemsstater utnyttjar EU:s uppskov.

Även om den irländska regeringen kommer att försvara sig med argumentet att lagen inte ålägger de reglerade enheterna några ytterligare skyldigheter utöver dem som fastställts av Europeiska unionen, har vi en historia av att skärpa EU-lagstiftningen, vilket bör ses som en oroande indikator på vilken riktning denna reglering egentligen är på väg. Det finns heller inga belägg för att Dublin vid något tillfälle skulle ha strävat efter att inta en ståndpunkt som är fientlig mot EU:s reglering inom AI-branschen, vilket skulle vara till nackdel för de möjligheter som Irland har framför sig. Nu när Dublin har medgett att de banbrytande modellerna som utvecklats av irländska företag som Google, OpenAI och Anthropic kan leda till böter från Bryssel för brott mot EU:s drakoniska regleringsagenda, bör de inte räkna med att kunna förbli en fristad för AI på lång sikt.

Detta är den ekonomiska utmaning som Dublin i grunden står inför. Med en politisk och administrativ elit som lyder till och med de mest orimliga förslagen till regleringar från Europeiska kommissionen är det ironiskt nog just detta land som riskerar att drabbas hårdast av konsekvenserna av denna politik.

Dessa internationella företag saknar inte heller ekonomiska alternativ. Anthropic har redan kontor i London, Paris, Zürich och München. Var ett företags europeiska huvudkontor ligger, och hur stor del av deras viktigaste verksamhet och kompetens som är koncentrerad dit, är något som ständigt ses över i takt med att företaget växer. För att Irlands modell för utländska direktinvesteringar ska vara hållbar även i framtiden måste landet förbli den bästa platsen för dessa företag. Det måste undvika att bli en marionett för regleringar som utformas av tjänstemän och politiker utan erfarenhet av den privata sektorn inom just de branscher de försöker begränsa. Det finns ju inget som hindrar en annan EU-medlemsstat från att införa undantag i bolagsskatten för dessa företag för att locka dem till sina egna jurisdiktioner på den irländska statens bekostnad.

Eftersom Irland för närvarande innehar ordförandeskapet i Europeiska unionens råd bör landet utnyttja den plattformen för att driva på arbetet med den digitala omnibuslagstiftningen ytterligare. Irlands välstånd byggdes på att landet hade ett förenklat regelverk, och det faktum att regeringen nu ivrigt visar upp hur noggrant den genomför de regler som fastställs i Bryssel utgör ett aktivt hot mot hela den ekonomiska modell som landet har byggts på. Irland borde informera andra EU-medlemsstater om sin ekonomiska framgång, inte låta sig bli måltavla för avundsjuka länder vars statsfinanser har skadats av deras egna förutsägbara och dumdristiga misstag.

I slutändan bygger Irlands framgångar när det gäller att locka till sig världens ledande teknikföretag på att landet var den plats i Europa där det var enklast att bedriva verksamhet. Det vore en skamlig och oerhört inkompetent politik att ägna det kommande decenniet åt att göra landet till en av de svåraste platserna på kontinenten.