De europeiska medborgarnas säkerhet och deras egendom verkar stå på spel till följd av de pågående demonstrationerna i flera europeiska länder. Dessa demonstrationer är allt annat än fredliga. På anmärkningsvärt kort tid förvandlar protesterna europeiska städer till slagfält och lämnar efter sig förstörelse, skadad egendom och plundring.
Hur väl förberett har Europa visat sig vara? Hur väl förberedda var de europeiska staterna på att hantera det våld som följde i spåren av dessa demonstrationer? Hur länge till kan de nationella ekonomierna stå emot den ekonomiska bördan av all denna förstörelse? Sätts medborgarnas säkerhet i fara?
Risken för eskalering och tolerans
Med Frankrike som epicentrum för den våg av våldsamma demonstrationer som har ägt rum – och i mindre utsträckning fortfarande äger rum – i andra europeiska länder, har det skett ett uppenbart försök att sprida detta fenomen över hela kontinenten, vilket har orsakat en rad problem och oroligheter som säkerligen inte syftar till att åstadkomma förändring.
I flera fall visade det sig att de europeiska staterna inte var förberedda på att hantera den instabila situation som uppstod på extremt kort tid, och de hade svårt att skydda både sina medborgare och sin egendom.
Målet att upprätthålla den allmänna ordningen och fördöma våldsamma händelser måste förbli oförändrat. Tvärtom bör det utgöra en hörnsten i de enskilda staternas inrikespolitik.
Vissa politiska krafter, såsom den radikala vänstern, strävar efter att skapa en atmosfär av instabilitet genom att uppvigla till oroligheter och underblåsa ett klimat av rädsla i samhället.
Exemplet med Frankrike, där plundring av butiker och företag har varit utbredd, visar tydligt att extremistiska samhällselement har försökt – och kan komma att försöka igen – att utnyttja situationen till sin egen fördel, i syfte att skapa en spänd stämning som påverkar inte bara enskilda europeiska stater utan även Europeiska unionen i sig.
De europeiska staterna måste upprätthålla principerna om lag och ordning inför laglöshet, plundring, stöld och våld, som alla undergräver själva grundvalarna för Europa.
Student- och samhällsdemonstrationerna i länder som Frankrike, Italien och Belgien var allt annat än uteslutande studentledda, eftersom hundratals personer – däribland både papperslösa och legalt bosatta invandrare – enligt uppgift infiltrerade dessa protester och utnyttjade tillfället för att plundra medborgarnas egendom.
Denna utveckling lyfter återigen fram frågan om svårigheterna med att integrera alla dessa invandrargrupper, av vilka vissa finner stöd inom specifika sociala och politiska grupper.
De bilder av dessa så kallade ”studentdemonstrationer” som visats på våra skärmar visar att vissa grupper av individer försökte – och lyckades – orsaka enorma ekonomiska skador. Våldsamma demonstrationer utgör ett allvarligt slag mot lokalsamhällena och undergräver den europeiska civilisationens traditionella och moraliska grundvalar.
För att hantera denna situation måste brådskande diskussioner inledas utan dröjsmål, i syfte att uttryckligen och konkret fördöma vandalism och sammandrabbningar med polisen.
Vänsterrörelsernas roll
Som vi redan har nämnt, och kommer att upprepa, har gatuvåldet sitt ursprung i vänsterpartiernas politiska verksamhet, vilka fungerar som ”moraliska anstiftare” och organisatörer av incidenter i franska och andra europeiska städer, och förvandlar legitima sociala krav till en grogrund för urskillningslöst våld.
Det är uppenbart att vänsterpartier, liksom rörelser som verkar under täckmantel av social aktivism, bär ansvaret för att ha provocerat fram dessa explosiva situationer.
Migrationens roll
En annan faktor som bidrar till oroligheterna i de stora europeiska städerna är invandringen. Det står nu klart att invandrare i andra och tredje generationen har deltagit i många av dessa våldsamma demonstrationer.
Detta understryker återigen vad texten beskriver som ett totalt misslyckande för den integrationspolitik som Europeiska unionen har bedrivit under de senaste åren. Det gör också strängare gränskontroller och omedelbara åtgärder för att reglera migrationen till en brådskande och nödvändig prioritering.
Slutsats
I slutändan blir problemet med alla dessa så kallade spontana demonstrationer, som är allt annat än fredliga, allt tydligare.
Plundring, stöld, förstörelse och rovaktioner som utförs av vissa grupper utgör ett tydligt varningssignal för alla EU:s medlemsstater, som måste agera omedelbart för att återupprätta lag och ordning samt säkerheten.