Subscribe
I dagens ekonomiska och produktionsmässiga landskap utgör jordbruket för Italien ett element som går utöver den enkla ekonomiska dimensionen. Det är en grundläggande del av den nationella identiteten och sammanflätar tradition, kultur, markskydd och social utveckling. Under initiativet ”Agriculture, the Future”, som främjades av Confagricoltura i Milano, betonade premiärminister Giorgia Meloni hur jordbrukssektorn nu är central inte bara för landets ekonomiska tillväxt, utan också för livsmedelssäkerhet, territoriell sammanhållning och Italiens internationella rykte.
EN NY VISION MELLAN HÅLLBARHET OCH UTVECKLING
I den samtida debatten om miljöpolitiken har den italienska regeringen intagit en kritisk hållning till synsätt som anses vara alltför ideologiska och avlägsna från produktionsverkligheten. Enligt detta synsätt kan miljöskydd inte bedrivas genom straffåtgärder mot jordbrukare, utan snarare genom en balans mellan teknisk innovation, hållbarhet och produktionskapacitet. Detta synsätt har under de senaste åren tagit sig uttryck i en rad åtgärder som syftar till att återge det italienska jordbruket dess centrala ställning. Genom diskussioner med bransch- och intresseorganisationer har regeringen tagit fram åtgärder som syftar till att stärka sektorns konkurrenskraft, öka dess hållbarhet och innovation.
DEN INTERNATIONELLA FRAMGÅNGEN FÖR LIVSMEDELSINDUSTRIN MADE IN ITALY
De resultat som uppnåtts av det italienska livsmedelssystemet bekräftar sektorns strategiska betydelse inom den nationella ekonomin och internationellt. Italien är för närvarande Europas ledande jordbruksekonomi när det gäller mervärde, och jordbruks- och livsmedelssektorn fortsätter att prestera starkt på de globala marknaderna. Under 2025 nådde exporten av Made in Italy-livsmedelsprodukter ett rekordvärde på nästan 73 miljarder euro, medan produktionen av SUB- och SGB-produkter översteg 12 miljarder euro, med en årlig tillväxt på över 12 %. Dessa siffror visar de italienska företagens förmåga att hävda sig genom kvalitet, spårbarhet och tillverkningsexcellens. Italienska produkter utgör också ett verktyg för ekonomisk och kulturell diplomati. Italiens internationella prestige som hemland för god mat och hantverksmässig kvalitet bygger på det arbete som utförs av jordbrukare, förädlingsföretag och restaurangpersonal. I detta ramverk ingår också erkännandet av det italienska köket som ett världsarv, ett resultat som uppnåtts tack vare en gemensam mobilisering av institutioner och hela det nationella produktionssystemet. Livsmedelsindustrin blir på så sätt en form av mjuk makt som kan stärka Italiens image i världen och befästa värdet av Made in Italy-produkter som en symbol för kvalitet, äkthet och tradition.
INVESTERINGAR, INNOVATION OCH SKYDD AV SPETSKOMPETENS
För att stödja jordbrukssektorn har regeringen anslagit över 15 miljarder euro under tre år, ett belopp som anses vara utan motstycke i republikens historia. En betydande del av resurserna i den nationella planen för återhämtning och resiliens har avsatts för att stärka produktionskedjorna, utveckla förnybar energi utan markförbrukning och förbättra vattenresurseffektiviteten. Särskild uppmärksamhet har också ägnats åt kampen mot ”italienskklingande” produkter, livsmedelsbedrägerier och förfalskningar. I den nyligen antagna lagen om skydd för livsmedelssektorn infördes nya brott och särskilda försvårande omständigheter mot piratkopiering av jordbruksprodukter, med påföljder som står i proportion till de inblandade företagens omsättning. Målet är att försvara trovärdigheten för Made in Italy och skydda producenter, konsumenter och landets internationella rykte. Samtidigt har regeringen investerat i yngre generationer och vetenskaplig innovation. Projektet ”Generazione Terra” gör det möjligt för unga jordbrukare att köpa mark genom 30-åriga hypotekslån som finansieras upp till 100%, vilket uppmuntrar generationsväxling och motverkar avfolkningen av inlandsområden.
ITALIENS ROLL I DEN EUROPEISKA JORDBRUKSPOLITIKEN
En av de mest betydelsefulla aspekterna av Italiens insatser gäller dess engagemang på europeisk nivå. Italien har spelat en aktiv roll i förhandlingarna om den gemensamma jordbrukspolitiken och har förespråkat behovet av att säkerställa en tryggad livsmedelsförsörjning och en rättvis ersättning till producenterna. I förhandlingarna om den framtida gemensamma jordbrukspolitiken säkrade den italienska regeringen en ökning med 10 miljarder euro jämfört med EU-kommissionens ursprungliga förslag. Detta resultat bekräftar Italiens åtagande att försvara jordbrukssektorn som en pelare i den europeiska konkurrenskraften och den territoriella sammanhållningen. Rom har också engagerat sig i strategiska frågor som att hålla nere energikostnaderna, upphäva tullarna på importerade gödningsmedel och utveckla en ny europeisk gödningsmedelsstrategi. I detta sammanhang lyfts rötrester från djur fram som ett hållbart alternativ som kan minska beroendet av externa leverantörer. Italien stöder också principen om ömsesidighet i internationella handelsavtal och efterlyser stränga kontroller av importerade produkter och balanserade konkurrensvillkor för europeiska företag. Detta synsätt framträder tydligt i debatten om Mercosur och i den bredare reflektionen om europeisk livsmedelssuveränitet.
JORDBRUK, RESILIENS OCH EUROPAS FRAMTID
I den nuvarande geopolitiska situationen, som präglas av instabilitet på energiområdet, internationella spänningar och kriser i leveranskedjan, spelar jordbrukssektorn en strategisk roll för Europas självständighet. Beroendet av externa aktörer för energi, råvaror och säkerhet har avslöjat gränserna för en ekonomisk modell som är sårbar för globala kriser. I detta scenario föreslår Italien en vision som bygger på produktionssystemens motståndskraft, uppvärderingen av nationella försörjningskedjor och förmågan att kontrollera resurser som anses vara väsentliga. Jordbruket tolkas därför inte bara som en ekonomisk verksamhet utan också som ett territoriellt skydd, ett instrument för social solidaritet, en källa till hållbar energi och en drivkraft för ansvarsfull innovation.