En enad höger måste lyfta fram interna meningsskiljaktigheter

Den 13 september är det val i Sverige. Den sittande högerregeringen ligger efter i opinionsmätningarna, och med två veckor kvar till valet tyder det mesta på en seger för vänstern, även om högern på senare tid har börjat vinna mark.

En av utmaningarna för högern är att många väljare fortfarande är tveksamma till Sverigedemokraterna, ett parti som präglas av högernationalism och socialkonservatism. Under den nuvarande mandatperioden har tre traditionella högerpartier bildat regering, med Sverigedemokraterna som stödparti. Denna konstellation byggde på ett gemensamt avtal som ingicks i början av mandatperioden och som tydligt beskrev de politiska åtgärder som regeringen skulle genomföra under den fyraåriga perioden.

Inför nästa mandatperiod har dock Sverigedemokraterna själva krävt en plats i regeringen. Partiledaren Jimmie Åkesson har upprepade gånger framhållit att om de högerorienterade partierna vinner, vore det orimligt att tre partier fortsätter att regera medan ett fjärde återigen står vid sidan om. Detta har varit Jimmie Åkessons ståndpunkt sedan mandatperiodens början: det blir inga ytterligare fyra år med högerregering utan att Sverigedemokraterna också sitter i regeringen.

Ingen ifrågasätter giltigheten i Sverigedemokraternas krav. De har varit det största partiet på högerkanten under de fyra år som tre andra högerpartier har suttit i regeringen. Partiet har utövat ett betydande inflytande på den politik som förts, särskilt när det gäller migration, brottslighet och energi. Det hade varit märkligt om partiet fått ett förnyat mandat från väljarna att påverka den svenska politiken, för att sedan återigen acceptera att stå utanför regeringen.

Men allt i livet har sitt pris. Och för Sverigedemokraterna har priset för att bli accepterade som ett regeringsdugligt parti varit att de andra högerpartierna har förlorat väljare. En del av deras väljare är faktiskt skeptiska till en högerregering där Sverigedemokraterna ingår. Följaktligen har ett intressant fenomen uppstått inom det tidigare så sammanhållna högerblocket i svensk politik.

Just nu, två veckor före valet, råder en öppen och fullt utblossad konflikt mellan de fyra högerpartierna. Tidigare var de angelägna om att framhäva sin enighet. De har hävdat att de fyra ingående partiernas förmåga att samarbeta är en styrka för högern – att de är överens om att regera tillsammans, och att denna enighet står i kontrast till splittringen inom vänstern, där de fyra ganska olika partierna som utgör den sidan av svensk politik är långt ifrån överens om vilket av dem som ska inneha regeringsposter eller ens ingå i en regeringskoalition.

Anledningen till att de högerorienterade partierna just nu bråkar är troligen att de har insett att de måste visa att de inte utgör ett enda, enhetligt parti. Trots allt skulle Sverigedemokraterna, även om de skulle gå med i en eventuell ny högerregering, bara vara ett av fyra partier (eller möjligen tre, om det lilla Liberala partiet inte lyckas behålla sina mandat i riksdagen). Och det är just detta som partierna i högerblocket behöver förmedla till de osäkra väljarna.

Den svenska allmänheten kan komma att få en högerregering som inte nödvändigtvis domineras av Sverigedemokraterna. Man kan få en regering där de traditionella högerpartierna står på sig och motverkar Sverigedemokraternas brådska i frågor som invandring och brottsbekämpning. Med andra ord skulle en ny högerregering inte enbart vara en ”SD-regering” (där SD är den vanliga förkortningen för Sverigedemokraterna).

Med två veckor kvar till valet befinner sig därför Sverigedemokraterna i den något märkliga situationen att de försöker provocera fram offentliga gräl med sina koalitionspartner. Dessa konflikter påminner osäkra högerväljare om att det finns alternativ till Sverigedemokraterna inom det högerpolitiska lägret – väljare som är avgörande för att högern ska kunna säkra en seger.

Samtidigt måste Sverigedemokraterna ta avstånd från de traditionella högerpartierna för att visa sina mest hårdföra anhängare att de fortfarande är fast beslutna att bekämpa invandring och invandringsrelaterad brottslighet.

Två veckor före valet håller alltså det högerorienterade blocket samman samtidigt som det råder interna stridigheter; detta är den bästa strategin de har hittat för att varje parti ska kunna mobilisera sina egna potentiella väljare.

Demokrati är fascinerande.