Hur man utkämpar kriget mot västvärlden

Genom begrepp som ”kritisk vithetsteori” förtalas västvärlden ohämmat i media, på universitet och i skolor. Självhatet i västvärlden analyseras med stor precision i en ny bok av Douglas Murray, brittisk redaktör och författare.

För mig, som började följa den politiska debatten på 1970-talet, känner jag igen den iver och starka tro på vissa enkelt formulerade dogmer, som ”woke” har blivit i dagens debatt. Den gången var det marxister som argumenterade för ”klasskamp” och skanderade att ”proletariatets diktatur” måste införas! Om ni inte vinner folket genom demokratiska val måste en väpnad revolution äga rum!

Dogmatism förr och nu

Samma dogmatism finns nu femtio år senare, på 2020-talet, även om dogmerna då inte är klasskamp utan orättvisor mellan raser och etniska grupper.

Skillnaden är att för femtio år sedan skedde debatten mot en fond av den verklighet som fanns bakom muren, den brutala och totalitära kommunism som styrdes av Sovjetunionen. Detta gjorde det relativt enkelt att avfärda marxisternas ”sanningar”.

Idag är det svårare att motbevisa de extrema budskap som presenteras genom ”kritisk vithetsteori”. Det är mer subtilt och tar formen av ett cirkelresonemang, vilket innebär att alla som inte håller med om premissen omedelbart stämplas som bevis för att teorin är sann. Alla som går emot teorin är rasister.

Detta sätt att aggressivt angripa oliktänkande har varit mycket framgångsrikt. Vänsteraktivisterna har lyckats tysta kritiken. Få är beredda att riskera att bli stämplade som rasister.

Det är också så att rasism har funnits och finns. Men det är omfattningen och hur mycket den påverkar människors vardag i västvärlden idag som överskattas på ett extremt och helt oproportionerligt sätt.

Och den vilseledande propaganda som kan peka på ett uns av sanning kan vara mycket effektiv och ha en enorm inverkan. Att diskutera gråskala, när den ena sidan alltid målar i svartvitt, är mycket svårt. Debatten blir nästan omöjlig att vinna.

Våga punktera den antivästliga propagandan

En som både försöker avslöja lögnerna i den ”kritiska vithetsteorin” och gör det med stor skicklighet är Douglas Murray i boken ”The War on the West – Mastering an Age of Unreason”.

Det är en fröjd att läsa Murray och hur han avslöjar svagheterna i det förvirrade resonemanget om att västvärlden är så fruktansvärt hemsk och skadlig.

Jag läste boken för att se vilken metod Murray skulle använda för att avslöja ”kritisk vithetsteori” utan att själv fastna i anklagelsen om rasism. Och han gör det på ett övertygande sätt.

Hur? Jo, genom den enkla och entydiga metoden att jämföra västvärlden med andra civilisationer här på jorden. Hur har den värsta systematiska formen av rasism – slaveriet – fungerat i Mellanöstern, Asien och Afrika, i förhållande till Nordamerika? Slaveriet har varit betydligt mer omfattande i muslimska länder.

Anledningen till att vi inte har så många berättelser om det är att slavar konsekvent kastrerades, så det finns inga överlevande. I Indien är kastsystemet mycket mer brutalt än någon annanstans i västvärlden när det gäller uppdelningen mellan etniska grupper som tillhör ”högkasten” och de som tillhör underklassen.

Och i Afrika fanns det vissa stammar som fångade medlemmar från andra stammar och sålde dem till slavhandlare både i östlig och västlig riktning. Afrikanerna är alltså inte alls bara offer. Det finns också de som är ansvariga för slaveriet.

Murray anser att det är en förvrängd bild att människor i den icke-västerländska världen befolkas av oskyldiga paradisvarelser.

Mot denna bakgrund menar han att det finns brister i debatten om ”kompensation”, som har blivit ett populärt tema för den upprörda vänstern. Hur mycket kommer de afrikanska stammarna att betala till dem som förslavade andra? Och ska vita vars förfäder kom till USA efter inbördeskriget när slaveriet upphörde, och som därför inte var en del av systemet, betala skadestånd? Och de som har samma etniska bakgrund som slavarna och som kom till USA på andra sätt än som en del av slaveriet, bör de verkligen få skadestånd, även om de aldrig blev skadade?

Rädda västvärldens tradition av värderingar

Syftet med boken är att försvara de stora framsteg som den västerländska civilisationen har bidragit med: demokrati, medborgerliga rättigheter och rättsstatsprincipen. De faktorer som lyfte inte bara västvärlden utan hela världen ur misären.

”Vi har gått från att uppskatta och lyfta fram det som är bra i den västerländska kulturen till att hävda att varje del av den måste nedmonteras.”

Det är för att förhindra denna utveckling som Murray skrev boken. Och det behövs.