Inte ens en in, en ut

I sitt tal om tillståndet i unionen 2023 föreslog Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen att minska rapporteringskraven på europeisk nivå med 25 procent och åtog sig att arbeta med medlemsstaterna för att nå samma mål på nationell nivå.

På senare tid, i januari 2024, har Europaparlamentets politiska avdelning för ekonomiska, vetenskapliga och livskvalitetsfrågor publicerat en studie om EU:s regelbörda och dess inverkan på företagen.

I rapporten konstateras inledningsvis att ”det fortfarande finns utrymme för kommissionen att öka insynen i sin metodik”. Det är verkligen ingen bra början att avslöja att Europeiska kommissionen inte verkar så öppen när den minskar unionens pappersarbete för företag och medborgare, den så kallade ”en in, en ut”-strategin.

De europeiska konservativa och reformisterna skulle föredra åtminstone en ”två ut, en in”-strategi, med tanke på det redan överdrivna antalet förordningar, direktiv och beslut som europeiska myndigheter redan belastar marknader och individer med; det minsta vi kräver är att denna mängd inte ökar ytterligare.

I analysen dras slutsatsen att kommissionens påstådda minskning av regleringskostnaderna måste tolkas med försiktighet, eftersom de påstådda förbättringarna står inför ”viktiga metodologiska utmaningar”. Med andra ord skall man inte ta kommissionen på särskilt stort allvar.

Det är därför Europaparlamentet rekommenderar en oberoende utvärdering av principen ”en in, en ut”, som om den interna utvärderingen av kommissionens avdelningar vore partisk. Företag, särskilt små och medelstora företag, anser också att det har skett en nettoökning av EU:s regelbörda under de senaste åren, i strid med den proportionalitetsprincip som bör vägleda unionens åtgärder.

Vissa andra nationer gör det som EU ignorerar. Storbritannien lanserade t.ex. redan 2010 en ”en in, en ut”-mekanism för att stärka de brittiska företagens konkurrenskraft. År 2013 uppgraderade den brittiska regeringen målet till ”one in, two out”, vilket skärptes ytterligare till ”one in, three out” i mars 2016. Till nackdel för det nuvarande maktpartiet övergavs den utmärkta strategin senare.

Intressant nog ligger både Polen och Ungern, liksom Italien, under EU-genomsnittet när det gäller effekterna av regelbördan enligt företagens rapportering 2021 och utvecklingen sedan 2018, då konservativa regeringar har varit vid makten i dessa tre medlemsstater.

Av 18 generaldirektorat i Europeiska kommissionen tillämpar 11 principen ”en in, en ut” när de genomför sina respektive konsekvensbedömningar av ny lagstiftning, vilket innebär att 7 inte gör det, antingen uttryckligen eller för att, som parlamentet uttrycker det, vi inte vet, saknar ett minimum av öppenhet som vi förtjänar. Man kan fråga sig om kommissionen överhuvudtaget skulle veta.

Det kommer inte som någon överraskning, eftersom studien visar att det politikområde som har orsakat störst administrativ börda är den europeiska gröna given, med 15 lagstiftningsförslag, följt av ett Europa rustat för den digitala tidsåldern, med 13.

När det gäller nettokostnader/besparingar har den europeiska gröna given också varit den dyraste för företag och privatpersoner, med ett imponerande negativt resultat på 2 miljarder euro per år. I andra fall erkänner parlamentet i sin rapport att ”ett antal exempel visar att de förväntade kostnaderna för nya föreslagna bestämmelser verkar vara högre än deras potentiella fördelar” och att ”det är oklart om nettobelastningen har minskats eller till och med begränsats”.

Särskilt företrädare för företag, däribland små och medelstora företag i Nederländerna, Tyskland och Tjeckien, har rapporterat om ökande skyldigheter till följd av EU-åtgärder. Denna trend måste stoppas och vändas under mandatperioden 2024-2029, annars kommer EU-institutionernas trovärdighet att sjunka till ett minimum någonsin.

Källa till bilden: IMAGO/Future Image