Ukraina i EU: Ett splittrat Europa

Ukrainas anslutningsprocess till Europeiska unionen, som officiellt inleddes 2022 tillsammans med Moldaviens, är ett av de viktigaste projekten för europeisk integration, särskilt om man ser det som ett svar på den ryska invasionen. Kievs väg till Bryssel blockeras dock för närvarande av Ungerns veto, under ledning av Viktor Orbán, som verkar motsätta sig ett politiskt motstånd som snarare bygger på interna och geopolitiska skäl än på objektiva kriterier. Den ungerska ståndpunkten, som öppet ifrågasätts av Europeiska kommissionen, har lett till ett dödläge som riskerar att äventyra trovärdigheten i hela utvidgningsprocessen, i ett känsligt skede i unionens liv och historia.

FÖR EUROPEISKA KOMMISSIONEN ÄR DET EN MERITBASERAD PROCESS

Europeiska kommissionen har klargjort att det inte finns några ”objektiva skäl” för att förhindra öppnandet av det första förhandlingsklustret med Ukraina – kallat ”Fundamentals” – som omfattar kapitel om demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och offentlig upphandling. Kommissionens talesperson betonade att Ukraina genomför betydande reformer, särskilt med tanke på att landet verkar under de svåraste tänkbara omständigheter, och bekräftade därmed att landet fortsätter med en strategi som bygger på förtjänst och respekt för Köpenhamnskriterierna. Denna uppskattning upprepades också av president Ursula von der Leyen, som berömde Ukrainas engagemang för reformer och klargjorde att det nu är Europeiska unionens tur att uppnå goda resultat i detta avseende. Denna vädjan har dock inte lett till någon konkret lösning på det dödläge som orsakats av det ungerska vetot.

UNGERNS VETO MELLAN POLITISKA MOTIV OCH NATIONELL DYNAMIK

Ungerns vägran att inleda förhandlingar med Kiev motiveras av premiärminister Viktor Orbán med hänvisning till ett icke-bindande nationellt samråd, där 95 procent av deltagarna förklarade sig vara emot en ukrainsk anslutning. Valdeltagandet var betydligt lägre än i parlamentsvalet 2022, men Orbán hävdade ändå att han hade ett starkt mandat från sina medborgare att blockera Ukrainas anslutningsprocess till EU. En av de viktigaste kritiska synpunkterna från Budapest rör den påstådda kränkningen av den ungerska minoritetens rättigheter i Ukraina, särskilt i Transkarpatien. Trots Kievs ansträngningar att godkänna en handlingsplan som syftar till att stärka skyddet för minoriteterna, bröt de bilaterala samtalen mellan de två länderna samman efter att Ukraina anklagat Ungern för spionage. Denna klyfta har fördjupat den ömsesidiga misstron och gett Orbán en uppenbar anledning att lägga in sitt veto mot Ukrainas anslutning till unionen.

EUROPEISKA REAKTIONER OCH UKRAINSK FRUSTRATION

Den ungerska ståndpunkten har bemötts ljummet av både europeiska tjänstemän och det ukrainska ledarskapet. Vid det senaste europeiska toppmötet vädjade president Volodymyr Zelensky passionerat om ett tydligt politiskt budskap och betonade att ytterligare förseningar skulle kunna undergräva det globala förtroendet för Europas engagemang. Zelensky sade att inledandet av förhandlingar redan skulle vara ett politiskt beslut som definierar Ukrainas framtida integration med Europa. Trots det formella stödet från många av de europeiska regeringskanslierna är det ungerska vetot fortfarande ett oöverstigligt hinder, eftersom varje beslut om utvidgning kräver enhällighet bland de 27 medlemsländerna.

FRIKOPPLINGSHYPOTESEN: RISKER OCH MÖJLIGHETER

Med tanke på det ihållande dödläget överväger diplomater i Bryssel att separera Ukrainas och Moldaviens anslutningsvägar, trots att de två länderna har ansökt samtidigt och förklarats vara kandidater vid samma tidpunkt. Orbán har inte rest några invändningar mot Moldavien, vilket gör det möjligt för Moldavien att gå vidare ensidigt. Detta alternativ innebär dock betydande risker: det skulle kunna sända budskapet till det ukrainska folket att EU inte håller sina löften och undergräva uppfattningen om EU:s trovärdighet i ett kritiskt skede. Kommissionen har förklarat att den inte har för avsikt att uppmana till frikoppling, utan har skjutit upp det slutliga beslutet till medlemsstaterna och behållit målet att stödja båda länderna i processen med att förbereda sig för anslutning.

MELLAN MERITER OCH POLITIK, UKRAINAS FRAMTID I VÅGSKÅLEN

Fallet Ukraina är därför ett verkligt test för Europeiska unionen. Å ena sidan visar det på Kievs reformvilja och beslutsamhet att integreras i det europeiska projektet, å andra sidan visar det på de strukturella begränsningarna för ett EU som kräver enhällighet för de mest strategiska besluten och därmed utsätter sig för risken att förlamas. Frågan om Ukrainas anslutning är mycket mer än ett tekniskt förfarande: det är ett test av samstämmighet, solidaritet och politisk vilja. Dess lösning kommer inte bara att definiera Ukrainas europeiska öde, utan även unionens förmåga att tala med en röst i ett alltmer komplext och konfliktfyllt geopolitiskt sammanhang.