Subscribe
Ursula von der Leyen valde att inleda sitt tal om tillståndet i unionen på ett dystert sätt: ”Europa befinner sig i en kamp… Vi kan vara säkra på att det är en kamp för vår framtid.” Horisonten är en oförsonlig värld som präglas av krig, rivalitet och strategiska beroenden. Därav manifestet: ”Det ärdags för Europa att bli oberoende” – inom försvar, teknik, energi och allianser.
Försvar och Ukraina: industri och realism
Den mest konkreta delen av talet var säkerhet. För att stödja Kiev och minska det industriella gapet till Moskva föreslår kommissionen ett ”reparationslån” som finansieras med intäkterna från frysta ryska tillgångar och en ”kvalitativ militär fördel” för ukrainska styrkor, med fokus på drönare. Bryssel kommer att ”tidigarelägga 6 miljarder euro” och lansera en drönarallians med Ukraina. På EU-sidan kan ”Readiness 2030” mobilisera upp till 800 miljarder euro för försvaret; SAFE-programmet är ”redo att tillhandahålla 150 miljarder euro” för gemensam upphandling. ”Europa kommer att försvara varje kvadratcentimeter av sitt territorium.”
Gaza och Israel: en splittrande förändring
Von der Leyen kallade situationen i Gaza för ” oacceptabel” och aviserade en kursändring: ” Vi kommer att avbryta vårt bilaterala stöd till Israel… Vi kommer att föreslå sanktioner mot extremistiska ministrar och våldsamma bosättare, och ett partiellt upphävande av associeringsavtalet om handelsrelaterade frågor.” Samtidigt ”kommer det aldrig att finnas en plats för Hamas”, med en uppmaning till vapenvila och frisläppande av gisslan. En linje som sannolikt kommer att utlösa politisk friktion bland de europeiska huvudstäderna.
Migration och gränser: orderreturer
När det gäller irreguljära flöden betonade presidenten effektiviteten: ” Det är inte acceptabelt att endast 20 procent av dem som inte har rätt att stanna faktiskt lämnar Europa.” Hon efterlyste ett gemensamt system för återvändande, ett fullständigt genomförande av pakten och ett sanktionssystem mot smugglare och människohandlare – ”följ pengarna”, med frysning av tillgångar och reserestriktioner. ”Europa är vårt hem, vi bestämmer vilka som ska få komma hit.”
Konkurrenskraft, energi, inre marknad
När det gäller ekonomin är målet industriell acceleration: Europeisk AI och moln, Scaleup Europe för att behålla kapital och talanger, och en färdplan för den inre marknaden fram till 2028 för kapital, tjänster, energi och telekommunikation (”om något kan mätas kan det levereras”). När det gäller energinät tillkännagav Bryssel ”energimotorvägar” och att åtta flaskhalsar ”från Öresund till Sicilien” ska byggas bort.
Den institutionella rörelsen: farväl till enhälligheten?
I styrningen är det mest kontroversiella förslaget: ”Det är dags att frigöra oss från enhällighetens kedjor” och övergå till omröstning med kvalificerad majoritet på vissa områden, ”till exempel inom utrikespolitiken”, för att ”agera snabbare”. Det utlovar snabbare beslut – men riskerar också djupare splittring och svagare skydd för den nationella suveräniteten.
Balansräkningen: styrkor och olösta knutar
Styrkor. Äntligen ett maktspråk: investeringar i försvaret, europeiska värdekedjor, uppmärksamhet på gränssäkerhet. Drönarstrategin och användningen av intäkterna från frysta ryska tillgångar signalerar operativ realism; satsningen på riskkapital och marknadsintegration är också välkommen – oumbärlig för att få fart på tillväxten och reallönerna.
Olösta knutar. EU tyngs fortfarande av dyr energi och överreglering: utan en chock av förenkling och en genuint teknikneutral agenda för konkurrenskraft riskerar nystarten att förbli på papperet. Linjen om Israel – mellan uppskjutanden och sanktioner – ser ut att straffa en viktig allierad i kampen mot terrorism, med stor sannolikhet för interna splittringar. Slutligen kan avskaffandet av enhällighet i utrikespolitiken förvandlas till centralism som distanserar människor från strategiska val.
Nyckelmeningen – och faktatestet
Von der Leyen sammanfattade sitt recept i ett motto: ”Det är dags för Europa att bli självständigt.” Denna ambition kräver tre saker: trovärdig militär makt (utan att duplicera Nato), gränser under kontroll med effektiv avkastning och en fullständig inre marknad som släpper loss kapital, innovation och företagande. Allt annat – från Gaza till rösträttsreformer – kräver försiktighet: nationernas Europa håller bara ihop om nationerna förblir huvudpersoner. Testet nu är att omvandla tillkännagivanden till handling.