Subscribe
Ukrainas väg mot integration i Europeiska unionen, som officiellt inleddes 2022 parallellt med Republiken Moldaviens väg, utgör en av de mest betydelsefulla, komplexa och symboliskt laddade utmaningarna i EU:s utvidgningshistoria. I ett krigssammanhang som präglas av den ryska invasionen får Kievs anslutning ett politiskt, strategiskt och moraliskt värde av extraordinär betydelse, som ett institutionellt och kollektivt svar på militär aggression och som en konkret bekräftelse på demokratiska principer, rättsstatsprincipen och solidaritet mellan Europas folk. Men trots att Europeiska kommissionen har erkänt Ukrainas framsteg när det gäller de reformer som krävs för att inleda anslutningsförhandlingar, står processen för närvarande stilla. Blockeringen beror på Ungerns veto, under ledning av premiärminister Viktor Orbán, som hittills har förhindrat den enhällighet som krävs för att gå vidare, vilket väcker tvivel om att hans motstånd är av politisk snarare än teknisk karaktär. Detta dödläge väcker djupgående frågor om unionens inre sammanhållning, trovärdigheten i dess åtagande gentemot kandidatländerna och Europas förmåga att på ett effektivt sätt bemöta dagens geopolitiska utmaningar. Det danska roterande ordförandeskapet i Europeiska unionens råd, som inleds den1 juli 2025, är en strategiskt relevant och potentiellt avgörande möjlighet att övervinna det nuvarande institutionella dödläget som hindrar inledandet av anslutningsförhandlingar mellan Ukraina och unionen. I ett läge med växande geopolitisk spänning och moraliska påtryckningar på Europa att hålla de löften som givits till kandidatländerna, har Danmark en privilegierad position att utöva ett aktivt ledarskap för att återuppta utvidgningsprojektet. I kraft av sin roll som roterande ordförande i rådet kan Köpenhamn inte bara samordna den politiska debatten bland medlemsstaterna utan också agera som en neutral medlare och främjare av konstruktiva kompromisser genom att utnyttja de institutionella verktyg som finns tillgängliga, den trovärdighet som förvärvats på europeisk nivå och ett gynnsamt sammanhang av solidaritet gentemot Kiev. Danmark har dessutom möjlighet att använda sitt inflytande för att formulera en diplomatisk strategi på flera nivåer som tar hänsyn till Budapests motstånd, utan att dock formellt kompromissa med sin vetorätt, utan i stället förlita sig på övertygande åtgärder, på de europeiska partnernas kollektiva påtryckningar och på politiska incitament som kan få Ungern att ompröva sin ståndpunkt. På så sätt presenterar sig det danska ordförandeskapet inte bara som en operativ aktör, utan som en symbol för det europeiska engagemanget för ökad sammanhållning, säkerhet och förmåga att bemöta globala utmaningar.
UTVIDGNINGENS INSTITUTIONELLA OCH POLITISKA SAMMANHANG
EU-anslutning är en komplex process på flera nivåer som kräver enhällighet bland medlemsstaterna för varje viktigt steg, inklusive inledandet av anslutningsförhandlingar. Detta innebär att varje medlemsstat, av politiska, ekonomiska eller strategiska skäl, kan blockera hela processen, vilket sker med Ungern i det ukrainska fallet. I juni 2022 fick Ukraina och Moldavien kandidatstatus, en historisk bedrift som underlättades av det pågående kriget och den växande uppfattningen att EU måste expandera för att garantera sin egen säkerhet. Men två år senare, trots reformer som genomförts av Kiev och tecken på strukturella framsteg, har det första förhandlingskapitlet (”Foundations”) ännu inte öppnats, främst på grund av det ungerska vetot. Orbáns veto baseras på överväganden som verkar vara mer ideologiska och geopolitiska än tekniska: den ungerske premiärministern har ofta använt frågan om utvidgning som ett verktyg för att sätta press på Bryssel och konsolidera sin egen inrikespolitiska position genom en antiintegrationsberättelse. Det nationella samråd som hans regering främjade i frågan om Ukrainas anslutning användes sedan för att rättfärdiga blockeringen på europeisk nivå.
DET DANSKA ORDFÖRANDESKAPET: EN MÖJLIGHET TILL LEDARSKAP
I detta sammanhang får det danska roterande ordförandeskapet för EU:s råd ett mycket symboliskt och praktiskt värde. Från början av sitt ordförandeskap tillkännagav Köpenhamn ett starkt engagemang för att återuppta anslutningsprocessen för Ukraina och Moldavien och förklarade sin avsikt att utöva maximala påtryckningar på Ungern för att övervinna vetot. Den danska Europaministern Marie Bjerre betonade vikten av att hålla de löften som givits kandidatländerna, både av etisk-politiska skäl och för regionala säkerhets- och stabilitetsbehov. Det handlar inte bara om att stödja ett land som är under attack, utan också om att stärka EU:s motståndskraft och trovärdighet som geopolitisk aktör. Danmarks roll kan också vara viktig av skäl som har att göra med landets diplomatiska rykte: Köpenhamn uppfattas som ett konsekvent proeuropeiskt och laglydigt medlemsland, vilket gör landet till en trovärdig medlare mellan de olika grupperna i rådet. Dessutom stärker den danska statsministern Mette Frederiksens öppna stöd för Ukrainas sak landets politiska engagemang för att främja utvidgningsagendan.
VERKTYG OCH STRATEGIER
Även om det roterande ordförandeskapets formella handlingsutrymme är begränsat kan dess roll när det gäller att hantera dagordningen och underlätta politiskt samförstånd vara avgörande. Bland de strategier som Danmark skulle kunna anta finns utan tvekan inledandet av en intensiv bilateral diplomati med Budapest, med politiska, ekonomiska eller institutionella erbjudanden som syftar till att ändra den ungerska ståndpunkten, eventuellt genom att utnyttja stödet från andra medlemsstater för att bygga upp ett kollektivt tryck. Det finns också en möjlighet att genomföra gemensam medling med EU-institutionerna, särskilt med kommissionen och Europeiska rådet, för att skapa en enad front som isolerar Ungern och minskar den inrikespolitiska kostnaden för Orbán av en eventuell kursändring. Ett av de tänkbara perspektiven skulle också kunna vara att föra debatten till ett annat fält, kanske med informella initiativ och diplomatiska konferenser, som kan skapa utrymmen för dialog som är alternativa till det formella rådet och öppna marginaler för en förhandlingslösning. Slutligen – men detta skulle vara ett ganska avancerat politiskt beslut – skulle vi tillsammans med andra partner kunna utvärdera användningen av ett politiskt utbyte mellan det ungerska vetot om Ukraina och eftergifter i andra frågor som ligger Budapest varmt om hjärtat, t.ex. strukturfonder eller migrationspolitik. Minister Bjerre har dock hittills undvikit att specificera konkreta strategier och sagt att det fortfarande är för tidigt att spekulera i de olika alternativen. Denna återhållsamhet, som är mer taktisk än programmatisk, tyder på att Köpenhamn vill bevara flexibiliteten i förhandlingarna, särskilt på denna nivå och i detta skede av förhandlingarna.
RISKER OCH MÖJLIGHETER: GEMENSAM HANTERING AV KANDIDATURER
En känslig strategisk fråga gäller möjligheten att skilja Ukrainas och Moldaviens anslutningsvägar åt, om det ungerska vetot förblir oöverstigligt. Orbán motsätter sig i själva verket inte Moldaviens anslutning, och vissa diplomater utvärderar möjligheten att fortsätta med Chisinau och tillfälligt lämna Kiev bakom sig. Danmark har dock gjort klart att man motsätter sig detta alternativ och menar att de två kandidaturerna måste förbli enade för att inte undergräva EU:s politiska samstämmighet. Att dela upp ärendena skulle vara liktydigt med att sända en signal om avståndstagande från Ukraina och riskera att delegitimera hela utvidgningsprocessen. President Zelenskyj har förklarat att Kiev är berett att göra vad som helst för att fortsätta anslutningssamtalen, vilket kräver enhälligt stöd från de europeiska ledarna. I detta sammanhang skulle Danmark kunna spela en roll som moralisk och politisk garant för processens enhet, undvika splittrande eftergifter och bevara kandidatländernas förtroende för den europeiska mekanismen.
DET STRATEGISKA VÄRDET AV DANSKT LEDARSKAP
Den danska terminen som EU-ordförande kommer vid en kritisk tidpunkt för Europa: å ena sidan håller utvidgningen på att bli en strategisk prioritering för att motverka ryskt inflytande och garantera kontinentens säkerhet, å andra sidan hotar den interna vetologiken det europeiska projektets sammanhållning och trovärdighet. Danmark, med sin proeuropeiska tradition, sin diplomatiska tyngd och sin tydliga positionering, är idealiskt placerat för att försöka häva blockeringen av den ukrainska anslutningsprocessen. Även om man inte har befogenhet att formellt kringgå det ungerska vetot kan Köpenhamn fungera som en politisk katalysator, institutionell samordnare och främjare av förhandlingslösningar. Om det danska ordförandeskapet lyckas eller misslyckas med denna uppgift kommer att få djupgående konsekvenser, inte bara för Ukraina och Moldavien, utan för hela framtiden för utvidgningsmekanismen och därmed för Europeiska unionens identitet och geopolitiska funktion. Att bryta dödläget skulle innebära en bekräftelse på att EU inte är en fånge under nationella veton, utan kan förnya sig självt i solidaritet och strategisk vision.