Subscribe
Det har gått en månad sedan det spanska ordförandeskapet i Europeiska unionens råd avslutades. Det tumultartade ordförandeskapet kantades av ett oförutsett extraval och skamliga förhandlingar med de katalanska separatisterna.
Det sex månader långa roterande ordförandeskapet under ledning av Pedro Sánchez har inte lett till några konkreta resultat för det europeiska projektet. Vad det lämnade efter sig var en propagandistisk angreppslinje mot europeiska konservativa som sätter tonen för den politiska debatten, inte bara i Spanien utan även i andra medlemsstater.
I mitten av december bevittnade Europaparlamentet några spända scener under den parlamentariska debatt där Sánchez, i teorin, skulle presentera det spanska ordförandeskapets prestationer inför parlamentsledamöterna. Men Sánchez valde istället att skälla ut Europas konservativa och ta strid med EPP:s ordförande Manfred Weber, vilket bröt mot rådsordförandeskapets avsedda neutrala, samförståndsinriktade och brobyggande institutionella roll.
Trots det samförståndsbyggande som rådets ordförandeskap ska kännetecknas av använde Sánchez under debatten samma splittrande, polariserande retorik som han använder i Spanien, demoniserade sina politiska motståndare och presenterade sin ideologi som den enda moraliska överlägsenheten.
I en intervju med den spanska tidningen El Mundo påpekade Weber att Sánchez inte fullgjorde sina institutionella skyldigheter som rådets ordförande. Istället fokuserade han enbart på att kampanja som socialist och verkade ha förbisett sitt ansvar i Europaparlamentet.
I debatten hävdade Sánchez att den så kallade ”extremhögern” utgör det största hotet mot både Spanien och EU. Premiärministern kritiserade de konservativa och anklagade dem för oansvarighet för att de påstås stödja partier med ”extrema” ståndpunkter som, enligt honom, undergräver stabiliteten i Europeiska unionen.
Sánchez syftade på Webers försök att bygga broar med den konservativa ECR-gruppen med siktet inställt på Europaparlamentsvalet 2024 och att bygga nya allianser för att hitta ett regeringsalternativ till den traditionella koalitionen mellan EPP, liberalerna och socialdemokraterna i Europaparlamentet. Naturligtvis har premiärminister Sánchez problem med de så kallade ”högerextrema” partiernas ståndpunkter när det gäller att försvara den nationella suveräniteten, motsätta sig massinvandring eller försvara den europeiska primärsektorn och industrin. Sánchez har dock gång på gång visat att han inte har några moraliska betänkligheter mot att polarisera samhällen och sluta avtal med kommunist- och separatistpartier för att behålla makten.
Sánchez trappade dock upp sin kritik mot Weber och förvrängde de regionala koalitionsregeringarna mellan PP och VOX i Spanien genom att anklaga dem för att ”censurera” teateruppsättningar och musikevenemang. Han anklagade dem också för att försöka återinföra namnen på framstående personer som förknippas med Francos diktatur på stadsgator i Spanien.
Han fortsatte sedan med att sarkastiskt fråga om Webers ”plan för Tyskland också är att döpa om gator och torg i Berlin efter ledarna för Tredje riket”.
Hans beslut att ta sikte på Weber med ett sådant utomparlamentariskt språk var i hög grad överlagt, av två grundläggande skäl: för det första vad Weber representerar för Sánchez, och för det andra valkontexten. När det gäller det första har Weber varit mycket kritisk till Spaniens auktoritära vändning under Sánchez premiärministerperiod. Under parlamentsdebatten betonade han att EU är ”oroligt” och ”ställer allvarliga frågor” om överenskommelsen mellan Sánchez och Junts om att ge amnesti till ledarna för den misslyckade kuppen 2017 i utbyte mot att Sánchez stannar kvar vid makten.
Weber betonade att denna fråga överskrider politisk tillhörighet; den kretsar kring upprätthållandet av rättsstatsprincipen. När korruption, våld och till och med terrorism inte åtgärdas undergrävs rättsstatsprincipen. Sammanbrottet sker när individer i Spanien inte längre upplever att de behandlas lika enligt lagen, när missbruk av offentliga medel inte får några konsekvenser och när de som är knutna till Vladimir Putin och som struntar i Spaniens konstitution har inflytande i den spanska regeringen. Dessutom strider undertecknandet av en koalitionstext av partiledaren Sánchez, som förespråkar en parlamentarisk kommitté för att granska domar från oberoende domstolar, i grunden mot principerna för rättsstatsprincipen.
Det andra skälet till Sánchez fientlighet var det stundande valet till Europaparlamentet som kommer att hållas i juni 2024. Genom att gå på offensiven mot det konservativa blocket har Sánchez i huvudsak försökt att sluta leden på den socialistiska sidan. De europeiska socialdemokraterna har gått igenom en tuff tid, med skandaler som Qatargate, ogynnsamma opinionssiffror och endast kontroll över några få framträdande medlemsstaters regeringar (Spanien och Tyskland). Därför var Sánchez retorik avsedd för socialisterna att gräva ner sig och inleda en offensiv mot det konservativa blocket, även om denna åtgärd bröt mot Sánchez institutionella roll under avslutningen av det spanska ordförandeskapet.