EU-valet 2024: Kommer det att finnas fler platser i parlamentet?

Europaparlamentet är den enda EU-institution som väljs direkt av de europeiska medborgarna och är det organ som bidrar till att säkerställa den demokratiska legitimiteten för EU-lagstiftningen.
Ledamöterna väljs i allmänna val av medborgarna i Europeiska unionen och sitter i parlamentet för en mandatperiod på fem år.

Europaparlamentet är den enda institutionen i EU som väljs direkt av medborgarna, garanterar unionens demokratiska legitimitet och har ett antal avgörande funktioner, till exempel att anta eller förkasta föreslagna direktiv.

Före de direkta valen till Europaparlamentet, som ägde rum för första gången 1979, utsågs ledamöterna av församlingen av medlemsländernas nationella parlament. EU-parlamentets föregångare, den gemensamma församlingen för Europeiska kol- och stålgemenskapen (Tjeckien), hade endast en övervakande roll. Personligheter som Belgiens tidigare premiärminister Paul-Henri Spaak, Italiens tidigare rådspresidenter Alcide De Gasperi och Giuseppe Pella samt tysken Hans Furler var ordförande för församlingen mellan 1952 och 1958.

Eurokammarens plenarsammanträde firade sitt 70-årsjubileum den 22 november förra året. Faktum är att den första sessionen i den dåvarande tjeckiska (Europeiska kol- och stålgemenskapen) parlamentariska församlingen ägde rum 1952. Vid den tidpunkten bestod den av 78 ledamöter, alla utsedda från de nationella parlamenten i de dåvarande sex medlemsländerna. Därmed föddes Europaparlamentet som vi känner det idagEuropaparlamentarikernas roll är att säkerställa att EU:s institutioner fungerar demokratiskt och att företräda medborgarnas intressen i EU:s lagstiftningsprocess. Alla EU-medborgare har rätt att rösta och ställa upp i val i det medlemsland där de är bosatta.
Europaparlamentet har tre huvudsakliga funktioner: det delar den lagstiftande makten med Europeiska unionens råd, det utövar demokratisk kontroll över alla EU:s institutioner, organ och myndigheter, och i synnerhet över kommissionen, eftersom det har befogenhet att godkänna och avvisa utnämningen av kommissionsledamöter och att kollektivt rikta misstroendeförklaring mot kommissionen, och det delar EU:s budgetmakt med Europeiska unionens råd och kan därför ändra EU:s utgifter.

Europaparlamentet består för närvarande av 705 ledamöter och representerar totalt cirka 450 miljoner människor.
När det gäller frågan om antalet ledamöter i Europaparlamentet har det på senare tid lagts fram förslag om att öka antalet ledamöter så att samhället är tillräckligt representerat i parlamentet till följd av de demografiska förändringar som har skett från och med 2019.
Särskilt den sista juni 2023, alltså ett år från nästa val som kommer att avgöra den nya parlamentariska ordningen, lade de nu sittande ledamöterna fram förslaget om att öka antalet platser för nio av EU:s tjugosju länder.
Enligt detta förslag skulle avsikten vara att gå vidare med att öka det totala antalet ledamöter från nuvarande 705 till totalt 716.
Förslaget kommer också att behöva granskas av Europeiska unionens råd, det organ som har det slutliga beslutet om förslaget och genom vilket det kommer att vara möjligt att göra det till verklighet.
Dessutom kommer det att krävas en enhällig röst från alla medlemsländer för att detta förslag ska bli verklighet.
Låt oss fortsätta att analysera det förslag som lagts fram av parlamentsledamöterna, samtidigt som vi också ger en del användbar information för att förstå det sammanhang inom vilket det utvecklades.
Först och främst bör man komma ihåg att det enligt EU:s fördrag finns ett högsta antal ledamöter i Europaparlamentet. Detta antal är fastställt till 750, till vilket presidenten måste läggas till. Antalet mandat som varje land har rätt till bestäms före varje val till Europaparlamentet.

För närvarande har Europaparlamentet 705 platser och inte längre 751 (dvs. de som finns kvar tills Storbritannien lämnar EU den 31 januari 2020).
Fördelningen av platserna tar hänsyn till både storleken på medlemsländernas befolkning och behovet av att säkerställa en lämplig representationsnivå för europeiska medborgare i mindre länder. Denna princip, som kallas ”degressiv proportionalitet”, är inskriven i fördraget om Europeiska unionen. Enligt denna princip har mindre länder färre ledamöter än större länder, men ledamöter från större länder kommer att representera fler människor än sina kollegor från mindre länder.
Om man gör ett genomsnitt av alla platser finner man att det lägsta antalet platser per land är 6 (detta antal gäller särskilt Cypern, Estland, Luxemburg och Malta) och det högsta antalet är 96 (Tyskland).
Under de senaste åren har det dock skett demografiska förändringar som också bör beaktas i politiken i Europa. Förslaget innebär därför särskilt en ökning av antalet platser för länderna Spanien, Nederländerna, Österrike, Danmark, Finland, Slovakien, Irland, Slovenien och Lettland, just för att befolkningstillväxten skall motsvara den politiska representationen i parlamentet. Konkret innebär det följande en ökning med 2 platser för Spanien, som därmed skulle få totalt 61 ledamöter; en ökning med 2 platser för Nederländerna, som därmed skulle få totalt 31 platser i parlamentet; en extra plats för Österrike, som därmed skulle få 20 platser; 1 extra plats även för Danmark, som därmed skulle få totalt 15 ledamöter; På samma sätt förväntas en extra ledamot för Finland, som därmed skulle få 15 ledamöter; 1 extra även för Slovakien, som därmed skulle få 14 ledamöter; Slovenien vill också ha en extra plats, för totalt 19 platser; slutligen +1 även för Lettland, som därmed skulle få totalt 9 platser till sitt förfogande i Bryssel.

Parlamentets sammansättning bedöms före varje val, både med hänvisning till de principer som fastställs i Europeiska unionens fördrag och på grundval av den senaste demografiska utvecklingen i de olika europeiska länderna.
Enligt den föreslagna texten vill ledamöterna behålla en reserv på 28 mandat för ledamöter som kan komma att väljas i en framtida transnationell valkrets, i linje med parlamentets förslag om EU:s vallagstiftning, som ligger på rådets bord. Ledamöterna varnar för att varje ytterligare försening av rådets arbete med denna reform skulle strida mot principen om lojalt samarbete, eftersom rådets beslut skulle påverka valet till Europaparlamentet och just dess sammansättning.
EU-parlamentet antog förslaget om sin sammansättning med avsikten att öka antalet platser med 11, till totalt 716, inför EU-valet i juni 2024.
Förslaget till Europeiska rådets beslut antogs med 316 röster för, 169 röster emot och 67 nedlagda röster. Den resolution som åtföljde förslaget antogs med 312 ja-röster, 201 nej-röster och 44 nedlagda röster.
I denna fråga förklarade medföredragande Loránt VINCZE, ledamot av gruppen för Europeiska folkpartiet, kristdemokrater, följande: ”Av de många förslag till fördelning av platser som lagts fram både i utskottet och i plenum har parlamentet i dag behållit det ursprungliga förslag som vi lade fram tillsammans med min medföredragande kollega. Lösningen är balanserad och gör minst intrång i den befintliga balansen i medborgarnas representation. Den lägger bara till det minsta antal platser som behövs för att följa en strikt tolkning av den degressiva proportionalitetsprincipen i fördragen och bara där dessa är objektivt motiverade utan att man behöver göra nedskärningar för något land. Jag är övertygad om att det med stor sannolikhet kommer att få ett enhälligt godkännande av Europeiska rådet.”

Europaparlamentets förslag verkar ha väckt delade meningar. Även om det finns ett brett stöd för att göra verklighet av detta förslag, finns det fortfarande en viss tveksamhet hos flera medlemsländer som har en annan syn på frågan om fördelningen av säten.
När det gäller att gå vidare med förslaget kommer det nu att vara upp till Europeiska rådet att besluta. Framför allt EU-rådet måste fatta ett enhälligt beslut, som sedan också måste godkännas av parlamentet.
Det finns en vilja hos ledamöterna att snabbt gå vidare med tanke på de val som ska hållas om mindre än ett år i hela EU. I själva verket kommer det att bli nödvändigt att agera snabbt så att alla medlemsländer som ingår i denna revolution kan fortsätta att göra de nödvändiga ändringarna i tid för omröstningen i juni 2024. De har därför begärt att omedelbart få information om Europeiska rådet avser att avvika från det framlagda förslaget.
Än så länge har det inte kommit något avgörande svar i frågan. Vi får se om nästa valomgång kommer att präglas av dessa förändringar eller om den process som Europaparlamentet önskar kommer att kräva mer tid och arbete för att förverkligas.

The text was translated by an automatic system