Subscribe
Rumäniens luftföroreningskris idag är en trasslig blandning av stadssmog och den giftiga lukten av avfall som olagligt bränns runt Bukarest, med mycket höga mänskliga och ekonomiska kostnader som följd och som avslöjar några ganska oroande kopplingar mellan lokal maktdynamik och spridningen av den så kallade ”avfallsmaffian”.
Fina partiklar från trafik, industri och uppvärmning av bostäder har redan placerat Rumänien bland de sämsta i EU, med PM2,5-värden som är nästan tre gånger högre än WHO:s rekommendationer och betydligt högre än EU:s urbana medelvärde. Illegal sopförbränning utanför Bukarest och i närheten av Ilfov och Giurgiu län förvärrar denna baslinje med en cocktail av dioxiner, tungmetaller och mikroplaster, med sophögar och elektroniskt avfall som eldas upp för att skrotas eller kasseras. Dessa föroreningar ökar risken för astma, hjärt- och kärlsjukdomar och cancer, särskilt i missgynnade samhällen som ligger nära soptipparna men som inte har tillgång till sjukvård av god kvalitet.
Dessa effekter är ännu större för stadsbor, särskilt i Bukarest och i stora industriområden där luftföroreningarna kan vara upp till fem gånger högre än de rekommenderade säkerhetsgränserna. I en studie beställd av European Public Health Alliance uppskattas att luftföroreningar kostar varje invånare i Bukarest över 3 000 euro per år i förlorad hälsa, produktivitet och välfärd, vilket är den högsta skadan per capita bland EU:s huvudstäder. I många städer i Rumänien har de totala hälsorelaterade sociala kostnaderna för luftföroreningar uppskattats till cirka 8-10% av den lokala inkomsten, vilket understryker de outtalade sätt på vilka föroreningar undergräver välbefinnandet och framtida ekonomiska möjligheter. Förutom sjukvårdskostnader och förlorade arbetsdagar står Rumänien inför ökande rättsliga och finansiella risker på EU-nivå.
I december 2025 drog EU-kommissionen Rumänien inför EU-domstolen för systematisk underlåtenhet att säkerställa ett fungerande nätverk för övervakning av luftkvaliteten, inklusive för få provtagningspunkter och data av dålig kvalitet för PM10, PM2,5, svaveldioxid, kväveoxider, tungmetaller etc. Om domstolen bekräftar dessa överträdelser av direktiven om luftkvalitet kan Rumänien få betala böter i form av ett engångsbelopp och dagliga viten tills landet uppfyller kraven, vilket indirekt ökar de ekonomiska kostnaderna för föroreningar.
Det har också dokumenterats att fält och flodstränder täckts av blandat byggavfall, plast och däck på platser som Bolintin-Vale och Sintești, som invånarna bränner för att återvinna stål som värderas till bara några euro, medan ångorna sprids upp till 25 kilometer in i Bukarests luftbassäng. Folkhälsoforskning och ekonomisk forskning uppskattar att luftföroreningar redan kostar Bukarestborna tusentals euro per person och år i hälsokostnader och förlorad produktivitet varje år i hälsoskador, enligt folkhälsoforskning, medan belastningen från olaglig avfallsförbränning har lokala kostnader som uppskattas vara många gånger högre än vad som skulle ha varit möjligt med vårt vanliga mått på miljökostnader.
Journalister och åklagare beskrivs som förövare av en förankrad ”maffia” inom avfallshantering som drar nytta av att importera sopor från Västeuropa, driva olagliga soptippar och kringgå korrekta avgifter för rening av föroreningar. Dessa nätverk är beroende av korrupta tjänstemän som kringgår överträdelser, utfärdar attraktiva tillstånd och avslutar utredningar, med hjälp av en långvarig kombination av dåligt finansierade tillsynsmyndigheter och inkonsekvent lokal styrning i Bukarests sex sektorer. Visselblåsare rapporterar om hur försök att införa en strängare skatt på avfall som bränsle avvisades som svar på lobbying från mäktiga industriintressen, vilket visar vilken politisk makt denna verksamhet kan utöva.
EU-kommissionen har därefter informerat EU-domstolen om att Rumänien har misslyckats med att driva ett effektivt system för övervakning av luftkvaliteten och hävdat att bristen på data och bristande efterlevnad allvarligt undergräver EU:s regler om föroreningar. I regionen Bukarest-Ilfov har miljögardet redan meddelat att de har delat ut böter på nästan 2,5 miljoner lei bara under 2025, inklusive drönare för att hitta olagliga bränder på platser som Vidra och Sintești. Trots detta visar flera besök att eldning och dumpning fortsätter, eftersom straffet fortfarande är lägre än ett företags vinst från avfallshandeln.
EEA:s landsprofiler visar att medan flera EU-länder har fått ner PM2,5 i städerna till eller under tio mikrogram per kubikmeter, är Rumäniens utsläpp fortfarande bland de högsta i unionen, och flera regioner, som Bukarest, upplever toppar i luftföroreningarna som ligger långt över EU:s gränsvärden. Regionala analyser rankar Rumänien som ett av Europas mest förorenade länder, och röken från olaglig dumpning gör att invånarna i en stad andas in en blandning av vanlig trafiksmog och oreglerade industriutsläpp från bränd plast, däck och elektronik på olagliga soptippar överallt i Rumänien. Jämfört med andra EU-länder som övervakar avfall och genomför stränga regler för avfall och förbränning, har Rumänien dåliga resultat utan officiella uppgifter, tolererar olagliga sopor och har fångat sina tillsynsmyndigheter, vilket gör att människor får stå för oproportionerliga hälsorisker.
Ett antal europeiska länder har konkreta exempel på hur vi kan bekämpa avfallsrelaterade föroreningar och organiserad brottslighet. Italiens ”eldarnas land”, där maffialedd dumpning och bränning av giftiga material en gång var ökänt, börjar minska efter inrättandet av specialiserade anti-maffiaenheter, hårdare miljöbrottslagar och transparent spårning av förorenade platser, tillsammans med stöd till lagliga alternativ för avfallshantering, enligt rapporten. Polen inrättade en specialenhet inom miljöinspektionen för att komma åt en ”skräpmaffia” som olagligt brände och dumpade avfall i tusental, och använde polis, åklagare och tull för att avveckla nätverk och snabbt stänga olagliga platser.
Att kopiera dessa tillvägagångssätt för Rumänien skulle innebära att man helt kriminaliserar all olaglig bränning och nedgrävning av avfall, investerar i miljöåklagare och underrättelseledda team samt skyddar visselblåsare i offentliga institutioner och privata företag. Lika viktigt är det att strypa sopmaffians ekonomiska syre genom transparenta offentliga upphandlingar, realistiska deponerings- och förbränningsavgifter samt EU-baserade investeringar i ”den nya tidens” återvinnings- och avfallsenergianläggningar, så att lokala myndigheter och politiker inte tjänar pengar på att dumpa sopor i samhällets mörka hörn.