Vi klarar det, Ceuta!

De avskyvärda händelserna i Ceuta, Spanien, som hela världen bevittnade, påminde oss om det ökända uttalandet som Tysklands före detta förbundskansler Angela Merkel gjorde i augusti 2015 – ”Wir schaffen das” (Vi klarar det). Uttalade – inte bara en gång – under en liknande extremt turbulent tid, då massiva vågor av migranter från tredje världen strömmade in i Europa, har Angela Merkels ord sedan dess ekat över hela världen. Det som beskrevs som ett uttryck för självförtroende och moralisk styrka har i själva verket blivit den första akten i en pjäs som visar sig bli allt mer skrämmande – EU:s politik med öppna gränser och dess katastrofala och olycksbådande konsekvenser. För elva år sedan välkomnades hundratusentals inkräktare med öppna armar av den optimistiska Merkel, som var mycket övertygad om att situationen kunde hanteras på rätt sätt och att allt skulle bli bra. Men ingenting var bra då, och det är definitivt ingenting som är bra idag.

Angela Merkel öppnade med sina ökända ord Tysklands portar – och därmed i praktiken Schengenområdets – för att stormas av inkräktare. Genom en cynism förklädd till ”förtroende”, som innebar ett svek inte bara mot sina egna medborgare utan mot hela Europa, banade Merkel väg för framtida invasioner. Vi känner alla till kostnaden för denna självförstörande politik: föräldrar och barn som har sett sina egna stadsdelar förvandlas till något oigenkännligt, kvinnor som inte längre vågar lämna sina hem efter mörkrets inbrott, ökande brottslighet, vansinniga sociala oroligheter, och ungdomar som har upptäckt att talang och färdigheter inte längre har något värde inför den nya ”högsta” normen – minoriteternas välbefinnande på majoritetens bekostnad. ”Wir schaffen das” var en önskedröm, men en extremt kostsam och skrämmande sådan.

I slutet av juli 2026, elva år efter ”Wir schaffen das”, bevittnade hela världen de fasansfulla scenerna i Ceuta, då över 60 000 migranter från grannlandet Marocko stormade denna lilla spanska enklav i Nordafrika, där drygt 84 000 människor bor. I denna kuststad, som ingår i Europeiska unionen, utbröt kaos inom loppet av bara några timmar. En massiv tillströmning av migranter satte press på det europeiska territoriet, chockade civilbefolkningen och blottlade hur sårbar en EU-medlemsstat är när den ställs inför en så allvarlig händelse.

När det egna territoriet lämnas i händerna på inkräktare är detta en säker väg mot upplösning och katastrof. Den fråga som varje ledare bör ställa sig är denna: i vilken utsträckning har dessa massiva invandringsvågor bidragit till välståndet, säkerheten och sammanhållningen i de länder som de har strömmat in i? Svaret? Säkert inte det som den officiella propagandan vill få dig att tro.

Utöver den uppenbara krisen inom gränskontrollen står Europa inför en tragedi som rör dess egen civilisation. Den olycksbådande klichén som Angela Merkel yttrade 2015 – ett exempel på hennes föraktfulla inställning till sitt eget folk – klingar idag som ett åskväder. Ceuta är inte slutet. Men det kan bli början på slutet om den verkliga lärdomen ignoreras. Så länge de europeiska pseudoeliterna underlåter att behandla massmigrationen för vad den verkligen är – ett överhängande hot mot säkerhet, identitet och suveränitet – kommer tragedier som den i Ceuta att fortsätta inträffa.

”Wir schaffen das” har visat hur enorm och skrämmande klyftan är mellan ord och verklighet. Den fruktansvärda händelsen i Ceuta är långt ifrån ”normaliserad”, som myndigheterna hävdar, utan bör ses som en oroande varningsklocka som ringer ut i nattens tystnad. När gränserna kränks är suveräniteten inget annat än en illusion. Att försvara sina egna gränser innebär att försvara sin egen identitet. Valet är klart och enkelt: antingen försvarar vi vilka vi är och vad vi tror på, eller så står vi handfallna och ser på medan våra samhällen och vår civilisation går under.