Subscribe
Den 24 augusti 2026 firar Ukraina den trettiofemte årsdagen av återvunnen självständighet från Sovjetunionen, vid en tidpunkt i historien då denna nationella årsdag får en betydelse som sträcker sig bortom det rena firandet. Dagen utgör kulmen på en 35-årig resa för att omvandla den ukrainska staten till en modern, demokratisk och EU-orienterad politisk enhet, men är också ett uttryck för den motståndskraft som det ukrainska samhället har utvecklat inför den omfattande ryska aggressionen som inleddes 2022. På den femte självständighetsdagen som firas sedan invasionen blev Kiev det symboliska centrumet för europeisk solidaritet. I Kiev påminde Zelensky om hur osannolikt det hade varit att den ukrainska staten skulle överleva under invasionens första dagar, då den ryska framryckningen mot huvudstaden fick många västerländska observatörer att spekulera om stadens snabba fall. Fyra och ett halvt år efter starten på den omfattande aggressionen fortsätter Ukraina att kämpa och fira sin självständighet. Den traditionella stora paraden i centrala Kiev ägde dock inte rum. Istället visades drönare och teknik utvecklad av den inhemska industrin upp, vilka har blivit väsentliga inslag i den moderna krigföringen.
ETT ÄNNU MER INTENSIVT KRIG PÅ VINTERNS TRÖSKEL
Självständighetsfirandet äger dock rum mot en särskilt utmanande militär bakgrund. Ryssland har intensifierat sin användning av drönare, ballistiska missiler och långdistansraketer, vilket ökar trycket på ukrainska städer och civil infrastruktur. Enbart i juli 2026 registrerades 376 missilattacker, samtidigt som FN:s övervakningsmission för mänskliga rättigheter (UNMM) rapporterade att juli var den månad med flest civila dödsoffer i Ukraina sedan maj 2022: minst 437 personer omkom och 2 610 skadades. Dessa uppgifter förklarar Kievs växande oro över tillgången på luftförsvarssystem och avvärjningsmissiler. Vinterförberedelserna får därför en strategisk dimension: utöver att skydda befolkningen är det nödvändigt att säkerställa kontinuiteten i energinätet, som redan upprepade gånger har drabbats av ryska attacker.
EU:S SVAR: 6,1 MILJARDER EURO TILL FÖRSVARET
Det är mot denna bakgrund som Europeiska unionen, på Ukrainas självständighetsdag, beviljade 6,1 miljarder euro för nya militäranskaffningar. Medlen ska finansiera luft- och missilförsvarssystem, missiler, ammunition och radar, vilket tillgodoser de ukrainska försvarsstyrkornas mest akuta behov. Beslutet ingår i det mer omfattande stödlånet till Ukraina, ett europeiskt program på 90 miljarder euro för perioden 2026–2027. Den nya tilldelningen läggs till de redan godkända anskaffningsplanerna på 16 miljarder euro, varav 8,35 miljarder euro redan har utbetalats. Målet är att säkerställa att nödvändiga förnödenheter når Ukraina snabbt och i nödvändiga mängder. En betydande del av inköpen kommer också att göras från europeiska försvarsföretag, vilket därmed stärker inte bara Ukrainas militära kapacitet utan även Europas industriella kapacitet.
DEN FINANSIELLA RAMEN FÖR DET EUROPEISKA STÖDET
Det europeiska stödet bygger på en bredare finansiell struktur. I februari 2026 inrättade Europaparlamentet och rådet, genom EU-förordning 2026/467, stödlånet till Ukraina, som ställer upp till 90 miljarder euro till förfogande. Programmet omfattar två kompletterande delar: å ena sidan att stärka Ukrainas försvarsförmåga och försvarsindustri, å andra sidan att stödja väsentliga statliga funktioner, offentliga tjänster och ekonomisk motståndskraft. Programmet tillhandahåller totalt 30 miljarder euro i budgetstöd och 60 miljarder euro till försvaret under tvåårsperioden 2026–2027. Enbart under 2026 är 28,3 miljarder euro öronmärkta för Ukrainas militära industriella kapacitet. Försvarsdelen syftar till att återuppbygga och modernisera landets försvarstekniska och industriella bas, och gradvis främja dess integration i den europeiska försvarstekniska och industriella basen. Sedan 2022 har Europeiska unionen och dess medlemsstater tillhandahållit totalt 220,2 miljarder euro i stöd till Ukraina, inklusive humanitärt, finansiellt och militärt bistånd. Av detta belopp kommer 3,8 miljarder euro från intäkterna från Rysslands frysta tillgångar. Det europeiska stödet får därmed en strukturell karaktär och är inte längre uteslutande av akut karaktär.
DEN ITALIENSKA REGERINGENS ÅTAGANDE
Inom denna europeiska ram är den italienska regeringens agerande särskilt viktigt. Premiärminister Giorgia Meloni deltog den 24 augusti via videolänk i mötet med ledarna för ”Koalitionen av de villiga”, som sammankallats för att sammanfalla med årsdagen av Ukrainas självständighet. Under mötet framförde Meloni den italienska regeringens gratulationer till Zelenskyj och det ukrainska folket och bekräftade på nytt Italiens stöd för Ukrainas suveränitet, territoriella integritet och självständighet. Det italienska inlägget hade en tydlig humanitär inriktning. Meloni uttryckte sin medkänsla med den befolkning som drabbats av attacker mot civil infrastruktur och bekräftade att Italien kommer att fortsätta sitt engagemang inför vintern genom att skicka ytterligare generatorer. Dessa anordningar är främst avsedda att stärka befolkningens motståndskraft och bidra till kontinuiteten i energinätet, som är särskilt sårbart för ryska attacker. Den italienska ståndpunkten ryms också inom krisens diplomatiska dimension. Under mötet inom ”Koalitionen av de villiga” betonade ledarna behovet av att göra sanktionssystemet mot Moskva mer effektivt och att bekämpa kringgåendet av det, i syfte att minska de resurser som står till förfogande för den ryska krigsmaskinen. Meloni bekräftade på nytt Italiens beslutsamhet att samarbeta med internationella partner för att främja en förhandlingsprocess som kan leda till en rättvis och varaktig fred. Den italienska regeringens engagemang är därför tydligt på tre kompletterande nivåer: politiskt stöd för Ukrainas självständighet, humanitärt bistånd samt deltagande i diplomatiska och multilaterala insatser.
KOALITIONEN AV DE VILLIGA OCH EUROPAS ROLL
Europas centrala roll framhölls också genom sammansättningen av det internationella mötet. I Kiev närvarade den brittiske premiärministern Andy Burnham, på sin första utlandsresa sedan han tillträdde, samt Europeiska rådets ordförande António Costa. Giorgia Meloni, Emmanuel Macron och Friedrich Merz deltog på distans i mötet inom ”Coalition of the Willing”, det forum som samlar stater som är villiga att stärka det militära stödet och diskutera framtida säkerhetsgarantier för Ukraina. Costa upprepade att det europeiska stödet måste fortsätta så länge det är nödvändigt och kan komma att sträcka sig bortom konfliktens slut. Detta perspektiv är nära kopplat till Ukrainas europeiska integration. Under sommaren inledde landet dessutom två omgångar av EU-anslutningsförhandlingar, vilket visar på en betydande förmåga att fortsätta reformprocessen trots krigsförhållandena. Ukrainas europeiska inriktning betraktas därmed som en integrerad del av kontinentens långsiktiga strategi för att stabilisera kontinenten.
DEN AMERIKANSKA STÅNDPUNKTEN OCH STRÄVAN EFTER FRED
Dagen belyste också en betydande skillnad i Europa och USA:s närvaro. Trump-administrationens sändebud Steve Witkoff och Jared Kushner deltog inte i evenemangen i Kiev, trots att de hade planerat ett besök. Witkoff hade dessutom haft upprepade möten med ryska samtalspartner och rest till Moskva åtta gånger, medan ingen av de två huvudrepresentanterna hade besökt Ukraina sedan de tillträdde sina ämbeten. Detta belyser Europas växande roll när det gäller militärt stöd, medan Washington behåller en central roll inom diplomatin. Strävan efter en förhandlingslösning förblir en grundläggande del av krisen, men Europa insisterar på att varje överenskommelse måste vara rättvis, varaktig och respektera Ukrainas suveränitet. Parallellt med detta antog EU i juli 2026 det tjugoförsta sanktionspaketet mot Ryssland, i syfte att ytterligare begränsa Moskvas förmåga att finansiera kriget och rikta in sig på infrastruktur och civilbefolkningen. Den europeiska politiken kombinerar därmed ekonomiskt tryck, militärt stöd, skydd av offren och strävan efter rättsligt ansvarstagande.
STÖD OCH FRED SOM KOMPLEMENTÄRA MÅL
Den trettiofemte årsdagen av Ukrainas självständighet visar därmed hur konflikten gradvis har utvecklats till en central fråga för den europeiska säkerheten. Inom detta multilaterala system spelar Italien en betydande roll genom Meloni-regeringen, genom att kombinera politiskt stöd, humanitärt bistånd, stärkt energisäkerhet, deltagande i ”Koalitionen av villiga” och engagemang för en diplomatisk lösning. Den planerade leveransen av ytterligare generatorer får särskild betydelse inför vintern, medan Italiens ståndpunkt i fråga om sanktioner och behovet av en rättvis och varaktig fred placerar Rom i den europeiska strategin för att stödja Kiev.