Frihetsmötet i Köpenhamn

Från år 1380, då den norska kronan övergick till den danske kungen, styrdes Island från Danmarks huvudstad Köpenhamn fram till 1918, då Island blev en suverän stat. Köpenhamn intar därför en särskild plats i Islands historia. Under 1800-talet åtnjöt isländska studenter särskilda privilegier vid Köpenhamns universitet (som kompensation för kungens expropriering av mark under reformationen), och kampen för självständighet inleddes just där, inom den lilla isländska kolonin. Inget stärkte den nationella medvetenheten mer än att leva långt från moderlandet. En isländsk historiker utbrast faktiskt en gång att Island aldrig hade älskats mer passionerat än i Köpenhamn. Den 19 september 2026 deltog jag i Freedom Summit i denna vackra, vänliga stad, anordnat av ungdomsrörelsen inom Liberal Alliance och Students for Liberty Denmark, där jag presenterade en bok som jag redigerat, Konservativ-liberal tanke i de nordiska länderna 946–1945: En antologi.

Att göra friheten tillgänglig

Programmet bjöd på spänning från början till slut. Den första talaren, dr Eamonn Butler, grundare av Adam Smith Institute i London, beskrev på ett underhållande och ingående sätt sitt projekt som syftar till att göra Adam Smith tillgänglig för ungdomar genom en kort bok med omsorgsfullt utformade teckningar. Han sa att hans nästa projekt skulle handla om Friedrich von Hayek. I en efterföljande paneldiskussion deltog Robert Tyler från tankesmedjan i Bryssel Ny inriktning och Otto Brøns Petersen från tankesmedjan i Köpenhamn CEPOS (Centrum för politiska studier) diskuterade Europeiska unionens framtid. De var överens om att EU:s brist på ekonomisk tillväxt, jämfört med Kina och USA, till stor del berodde på överreglering. Regleringsmyndigheterna må ha goda avsikter, men deras till synes rimliga regleringar får ofta oavsiktliga konsekvenser. Angel Werth från Objective Standard Institute presenterade en fascinerande tolkning av tre moderna dystopier skrivna av kvinnor: Margaret Atwoods The Handmaid’s Tale, Suzanne Collins’ The Hunger Games och Ayn Rands Anthem. Werth menade att de alla skildrar makthavarnas försök att utrota individens självkänsla, något som huvudpersonerna gör motstånd mot. Den sista talaren, James Tooley, tidigare rektor vid University of Buckingham, gav en livfull och stundtals rörande redogörelse för privat, lågkostnadsutbildning i fattiga länder som Indien och Nigeria, där staten tillhandahåller opålitlig och bristfällig utbildning.

Från militär erövring till ekonomisk utveckling

Under ett panelsamtal om min bok betonade jag den starka danska traditionen av rättsstatsprincipen, även under absolutismen. Jag påpekade också att de två ledande nordiska länderna, Sverige och Danmark, hade såväl auktoritära som libertarianska inslag i sina kulturer, men att de auktoritära inslagen försvagades avsevärt av nederlag: för Sveriges del förlusten av sina baltiska besittningar 1721 och av Finland 1809; för Danmarks del förlusten av Norge 1814 och av Slesvig 1864. Båda länderna ersatte drömmarna om militära erövringar med en satsning på ekonomisk utveckling. De övriga två paneldeltagarna, Robert Tyler från New Direction och Andreas Paulsen från CEPOS, framförde många intressanta iakttagelser om den nordiska politiska traditionen, där Tyler jämförde den med de brittiska och amerikanska traditionerna och Paulsen diskuterade den danska medborgerliga andan som formulerats av N. F. S. Grundtvig.

Dansk politik

Under kaffepauserna pratade vi om dansk politik. I Danmark, precis som på andra håll, finns det en märklig allians mellan extremvänstern och islamisterna, där extremvänstern blundar för förtrycket av kvinnor och förföljelsen av homosexuella – något som islamisterna stöder. Till vänster om mitten står socialdemokraterna, under det kraftfulla ledarskapet av Mette Frederiksen, som fortfarande är statsminister trots stora förluster i det senaste riksdagsvalet. Socialdemokraterna bemötte hotet från det invandringsfientliga Folkepartiet genom att helt enkelt anamma dess invandringsfientliga politik. Även om Danmark ligger på nionde plats världens friaste ekonomi, är skatterna fortfarande höga. När Venstre, det traditionella liberala partiet, ansågs göra för lite åt detta, bildades Liberala alliansen, som nu leds av den karismatiske ledaren Alex Vanopslaugh. En annan karismatisk ledare är Morten Messerschmidt från Folkpartiet, en skarp kritiker av det han ser som en islamisering av Europa.