Subscribe
En ny konfrontation mellan Bryssel och Bukarest är på väg att inledas efter att EU-kommissionen inlett nya rättsliga åtgärder mot Rumänien och anklagat politikerna i Bukarest för att inte ha uppfyllt sina skyldigheter att övervaka och förbättra luftkvaliteten. EU-kommissionens beslut att hänskjuta ärendet till Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) sätter ytterligare press på den rumänska staten i en tid då föroreningsproblemen fortsätter att påverka folkhälsan och landets trovärdighet när det gäller att uppfylla sina miljöåtaganden. Detta nya förfarande (som tillkännagavs den 11 december) kommer efter upprepade varningar under de senaste åren, åtföljda av formella underrättelser, tekniska rapporter och officiella uppmaningar till Rumänien att modernisera sina övervakningssystem och anta en kraftfullare politik för att minska skadliga utsläpp.
EU:s rättsliga ram – Vad krävs egentligen i luftkvalitetsdirektiven?
Det är välkänt att luftkvalitetsnormer på EU-nivå har fastställts i två grundläggande direktiv: Direktiv 2008/50/EG och direktiv 2004/107/EG. I dessa två direktiv fastställs inte bara gränsvärden för olika föroreningar, utan även strikta regler för hur medlemsstaterna ska övervaka den luft som befolkningen andas. Enligt direktiven ska varje EU-land installera ett tillräckligt antal strategiskt placerade övervakningsstationer för att korrekt återspegla de faktiska föroreningsnivåerna, säkerställa kvaliteten, noggrannheten och kontinuiteten i de insamlade uppgifterna samt regelbundet rapportera alla dessa uppgifter till EU-kommissionen i standardiserade format. Andra skyldigheter är att vidta lämpliga åtgärder när föroreningsnivåerna överskrider de lagstadgade gränsvärdena. Det uttalade syftet med dessa förordningar är därför att säkerställa att EU-medborgarna har tillgång till så ren luft som möjligt, fri från föroreningar, och att nationella myndigheter har tillgång till omfattande information så att de snabbt kan ingripa i riskfyllda situationer.
I Rumäniens fall framhöll EU-kommissionen ett ofullständigt och opålitligt övervakningsnätverk. I sitt beslut från den 11 december 2025 konstaterade EU-kommissionen att Rumänien inte säkerställer en adekvat övervakning av luftföroreningar. Även om de rumänska myndigheterna har inlett vissa moderniseringsprojekt, visar Bryssels bedömning att det finns betydande brister i det nationella nätverket för mätning av luftkvalitet. Kommissionen nämnde också de största problemen i Rumänien. Enligt kommissionen är antalet övervakningsstationer otillräckligt i flera regioner i landet, och placeringen av vissa provtagningspunkter uppfyller inte de tekniska kriterier som EU har fastställt. Vidare anser EU-kommissionen att de insamlade uppgifterna inte uppfyller kvalitetsnormerna, vilket påverkar både rapporternas noggrannhet och resultatens trovärdighet. En annan negativ aspekt som lyfts fram av EU-kommissionen är att övervakningen av viktiga föroreningar som PM10, PM2,5, svaveldioxid, kväveoxider, tungmetaller och bens(a)pyren är ofullständig. I avsaknad av denna korrekta information anser kommissionen att Rumänien inte kan göra en realistisk bedömning av riskerna för folkhälsan, och att den offentliga politiken för att minska föroreningarna påverkas implicit.
Förfarandet mot Rumänien kom inte som en blixt från klar himmel, utan var i själva verket resultatet av en lång rad ouppfyllda löften. Redan 2017 skickade EU-kommissionen en första formell underrättelse, som följdes av en ny varning 2019 och ett motiverat yttrande 2023. Under hela den här tiden lovade regeringen i Bukarest att modernisera det nationella övervakningsnätverket, men genomförandet försenades eller förblev delvis slutfört. Samtidigt har flera städer i Rumänien – bland annat Bukarest, Cluj-Napoca, Timișoara, Brașov och Iași – tidigare varit föremål för överträdelseförfaranden på grund av upprepade överskridanden av gränsvärdena för partiklar. I vissa fall har Rumänien redan dömts av EU-domstolen för ihållande överskridanden av PM10-värdena. De nya åtgärder som kommissionen har aviserat avser inte överskridanden, utan Rumäniens oförmåga att mäta och rapportera data på ett korrekt sätt. I praktiken anklagar Bryssel Rumänien för att inte ens tillhandahålla den minimiinformation som krävs för att officiellt bedöma den verkliga föroreningssituationen. Det andra förfarandet som Rumänien riskerar sanktioner för är att landet inte uppfyller sina åtaganden om att minska utsläppen. Utöver hänskjutandet till EU-domstolen om luftövervakning har EU-kommissionen därför inlett ytterligare ett förfarande mot Rumänien och skickat ett nytt motiverat yttrande för att landet inte har uppfyllt målen för att minska utsläppen av fina partiklar PM2,5. Denna skyldighet fastställs i direktiv 2016/2284, även känt som NEC-direktivet (National Emission Ceilings). För den som inte är bekant med termerna innebär NEC-direktivet att varje EU-medlemsstat ska begränsa utsläppen av föroreningar som ammoniak, kväveoxider, flyktiga organiska föreningar eller fina partiklar, utveckla ett nationellt luftvårdsprogram som beskriver konkreta åtgärder för att minska utsläppen och uppdatera programmet regelbundet för att återspegla den tekniska utvecklingen och nya miljöpolitiska riktlinjer. Även om Rumänien antog sitt eget PNCPA först 2023 anser kommissionen att dokumentet inte innehåller tillräckligt många konkreta åtgärder för att säkerställa att utsläppen minskar i linje med de åtaganden som gjorts. De nationella inventeringar som Rumänien har lämnat in för perioden 2022-2025 visar dessutom att landet fortsätter att överskrida gränsvärdena för PM2,5, en förorening som framför allt förknippas med vägtrafik, uppvärmning av bostäder och vissa industriprocesser.
Vilka risker står Rumänien inför om landet inte vidtar åtgärder under de kommande två månaderna?
Efter att det motiverade yttrandet har skickats har Rumänien två månader på sig att svara och övertyga kommissionen om att landet genomför de nödvändiga åtgärderna. Om Rumänien inte lyckas med detta är nästa steg att hänskjuta ärendet till EU-domstolen, där riskerna för den rumänska staten inkluderar böter i form av ett engångsbelopp som utdöms när domen meddelas, tillsammans med dagliga viten tills efterlevnad uppnås. En annan risk är en eventuell försämring av de institutionella förbindelserna med Bryssel på det miljöpolitiska området, vilket skulle påverka Rumäniens trovärdighet i framtida förhandlingar om den gröna omställningen. Med tanke på de prejudikat som andra medlemsstater har skapat och beroende på hur allvarlig den bristande efterlevnaden är kan de ekonomiska sanktioner som Rumänien riskerar uppgå till tiotals miljoner euro.
Bakom alla dessa rättsliga förfaranden döljer sig en konkret verklighet: luftföroreningar är en av de mest betydande hälsoriskfaktorerna i Europa. Europeiska miljöbyrån har uppskattat att tiotusentals människor i Rumänien dör i förtid varje år på grund av exponering för fina partiklar, kvävedioxid och troposfäriskt ozon. Effekterna av exponering för fina partiklar på befolkningen leder till en ökad förekomst av luftvägssjukdomar, försämrade hjärt- och kärlsjukdomar, minskad förväntad livslängd i starkt förorenade stadsmiljöer och försämrad utveckling hos barn, särskilt i de tidiga stadierna av livet. Ur Europeiska kommissionens perspektiv är därför en noggrann övervakning av luftkvaliteten inte bara en byråkratisk skyldighet för en medlemsstat, utan ett viktigt verktyg för att skydda folkhälsan.
Den fråga vi ställer är: Varför dröjer Rumänien med att fullgöra sina skyldigheter? Svaret är mycket enkelt. De statliga institutionerna har stora administrativa och finansiella problem (Rumänien har det största underskottet i EU och den högsta inflationen) och, på senare tid, politiska problem (socialdemokraterna hotar var och varannan dag med att de kommer att lämna regeringen). Experter som konsulterats under senare år har pekat på flera orsaker till att Rumänien dröjt med att fullgöra sina åtaganden. Ett skäl är att övervakningsnätverket länge har varit underfinansierat, har föråldrad utrustning och att den interinstitutionella förvaltningen är splittrad mellan miljöministeriet, länsstyrelserna och de lokala myndigheterna, vilket hindrar modernisering.
En annan orsak till förseningar som identifierats av experter är de administrativa förseningar som uppstår i projekt för att utöka luftövervakningsnätet, inklusive utdragna upphandlingsförfaranden och avsaknaden av en fast politik för stadstrafik och uppvärmning av bostäder. Alla dessa orsaker gör det svårt att uppnå verkliga utsläppsminskningar. Dessutom har frekventa förändringar i ledarskapet inom miljöinstitutionerna lett till att viktiga projekt har avbrutits eller skjutits upp.
Rumänien står inför en kapplöpning med tiden för att undvika sanktioner
För att undvika att ärendet hänskjuts till EU-domstolen måste Rumänien under den kommande perioden (närmare bestämt under de kommande två månaderna) visa att landet moderniserar sitt övervakningssystem och vidtar strängast möjliga åtgärder för att minska föroreningarna. Bland de prioriteringar som identifierats av experter finns att öka antalet övervakningsstationer i områden som inte täcks, att uppgradera befintlig utrustning, att genomföra en politik för hållbar rörlighet i städerna, att uppmuntra övergången till mindre förorenande uppvärmningssystem och, sist men inte minst, att öka kontrollen av industriell verksamhet. Samtidigt måste de statliga myndigheterna förbättra transparensen och konsekvensen i de officiella rapporterna till EU-kommissionen. Mellan EU:s skyldigheter och verkligheten på plats visar den nuvarande situationen att Rumänien fortfarande är sårbart när det gäller efterlevnaden av EU:s regler för luftkvalitet. Även om vissa framsteg har gjorts är de otillräckliga för att ge en fullständig bild av den faktiska föroreningsnivån och för att säkerställa en minskning av farliga utsläpp. Av just denna anledning är EU-kommissionens åtgärd inte bara en rättslig sanktion, utan också en stark signal om att Rumänien måste ta sitt miljöskyddsansvar på största allvar. Det handlar inte bara om att undvika stora böter, utan också om att förbättra livskvaliteten för miljontals rumäner.