Digital Services Act: nya regler för stora teknikföretag

Nästan alla aspekter av våra liv är online. Även om detta i många avseenden verkar vara en positiv faktor, till exempel när det gäller vissa arbetsaspekter, förenklas kraftigt, när det gäller den personliga sfären för var och en av oss, å andra sidan, kan det att vara helt online skapa ganska många problem.

Med tanke på detta är det därför viktigt att nätet också regleras och att universums rättigheter även på nätet garanteras för användare som surfar, särskilt när det gäller svagare ämnen, till exempel minderåriga.

Behovet av att reglera livet online har blivit en nödvändighet som inte längre kan förhalas.

Därför har Europeiska unionen beslutat att införa alla nödvändiga verktyg genom att ta fram lagen om digitala tjänster, som officiellt träder i kraft fredagen den ²⁵ augusti 2023.

För första gången har vi en gemensam uppsättning regler som fastställer skyldigheter och ansvar för mellanhänder på den inre marknaden. Detta kommer att öppna nya möjligheter för tillhandahållande av digitala tjänster över gränserna, samtidigt som vi säkerställer en hög skyddsnivå för alla användare, oavsett var de är bosatta i EU.

Digital Services Act (kortfattat DSA) är en verkligt revolutionerande lagstiftning, med tanke på att den senaste gången en sådan förordning infördes var för över tjugo år sedan, vilket gjorde reglerna svåra att tillämpa i det aktuella sammanhanget.

Den nya europeiska förordningen tillämpas enhetligt i hela Europeiska unionen. Användarna kommer alltså att garanteras samma rättigheter i alla medlemsländer, utan några skillnader. Och på samma sätt kommer företagen också att ha en enda förordning som referensram och inte längre behöva hantera lagstiftning som skiljer sig åt varje gång beroende på var de är belägna. DSA riktar sig till mäklartjänster, värdtjänster och onlineplattformar, med fokus på stora företag. Alla onlineförmedlare som erbjuder sina tjänster på den inre marknaden kommer att omfattas av DSA, oavsett om de är baserade i EU eller inte.

Den viktigaste nyheten är att alla dessa aktörer kommer att behöva omfattas av olika regler beroende på deras dimension. Detta innebär alltså att det för de s.k. Big Techs kommer att ställas allt högre krav, just med tanke på att deras inflytande är större än andra aktörers. Företag som definieras som Big Tech idag är inte längre en abstrakt enhet och en journalistisk term, utan har definierats av Europeiska unionen själv. Faktum är att Europeiska kommissionen den ²⁵ april 2023 upprättade en särskild lista över företag och delade upp dem i VLOPs(mycket stora onlineplattformar) och VLOSEs(mycket stora online-sökmotorer). Ett specifikt kriterium följdes för att upprätta denna lista, nämligen att identifiera de största plattformarna, webbplatserna och företagen som kan ha störst inverkan på de europeiska medborgarna.

I synnerhet de så kallade Big Tech-industrierna är på grund av sin storlek mer benägna att sprida olagligt innehåll, vilket följaktligen skadar hela det europeiska samhället. Därför finns särskilda regler för plattformar som når mer än 10 procent av Europas 450 miljoner konsumenter. Hit hör t.ex. de sociala nätverken Facebook, Instagram, Snapchat, TikTok, X (tidigare Twitter), Linkedin, Pinterest, YouTube och andra webbplatser som Booking.com, Amazon, Zalando, Google Shopping, Alibaba, AliExpress samt Apple App Store och Google Play, Google Maps och Wikipedia och slutligen även de två mest kända sökmotorerna, nämligen Google och Microsofts Bing.

När det gäller olagligt innehåll som publiceras av användare kommer Big Tech att tvingas ha ett team som tar emot rapporter från myndigheter och användare, för vilket ett enklare och mer effektivt system måste förberedas. I själva verket måste plattformarna obligatoriskt ta bort ett visst innehåll när det rapporteras av nationella myndigheter eller enskilda personer. Försäljningsplatser kommer också att behöva ägna mer uppmärksamhet åt kvaliteten på produkter som erbjuds till försäljning, ta bort olagliga produkter plötsligt, och om användare har köpt dem kommer dessa plattformar att vara skyldiga att meddela samma köpare eller offentliggöra sådan information på sin webbplats.

Utöver detta kommer plattformarna att behöva varna och specificera detaljerna i det eventuella beslutet om avstängning för användare som riskerar avstängning. Detta är ett viktigt steg, eftersom det inte längre kommer att vara tillräckligt att bara hänvisa till överträdelsen av villkoren, utan användarna kommer faktiskt att ha rätt att få exakt information om skälen till att deras innehåll har tagits bort, eller dess synlighet eller intäktsgenerering har begränsats.

Dessutom måste villkoren också fastställas på ett tydligare och enklare sätt, så att de kan bli mer begripliga för alla.

Enligt DSA kommer stora plattformar att behöva utarbeta en årlig rapport med en bedömning av riskerna för grundläggande rättigheter, yttrandefrihet, offentlig debatt och minderåriga i samband med olagligt missbruk eller olaglig användning av deras tjänster. När dessa risker har identifierats måste de presentera lösningar för att mildra deras inverkan. Företagen kommer också att bli föremål för externa revisioner.

Var sjätte månad måste plattformarna dessutom tillhandahålla information som hittills har förblivit i skuggan, till exempel uppgifter om den personal som modererar deras innehåll, såsom storlek, kompetens och europeiska språk som talas. Detta är ett viktigt steg när det gäller öppenhet och säkerhet.

Mycket strikta gränser sätts också för allt som kan hota människors säkerhet eller hälsa. I dessa fall kommer krisprotokoll att aktiveras tillsammans med kommissionen för att minska den skadliga effekten av sådant innehåll.

Ett annat centralt inslag i DSA är den kontroversiella frågan om algoritmer. Enligt den nya förordningen kommer det inte längre att vara plattformarna som avgör hur användaren ser på innehållet, utan istället kommer användarna att kunna välja att se innehållet på det sätt som algoritmen föreslår, på ett personligt sätt eller på ett kronologiskt sätt. Denna åtgärd innebär således att man blir mindre utsatt för yttre påverkan.

På samma sätt har restriktioner införts när det gäller reklam. Enligt DSA kommer onlineannonsering inte att tillåtas använda information om känsliga uppgifter som religion, hälsa, sexuell läggning, och viktigast av allt, det kommer att vara förbjudet att använda barns data för att erbjuda dem personlig reklam.

Företagen kommer att behöva hålla reda på reklaminvesterare, för varje reklaminlägg kommer de att behöva hålla information om vem som annonserade det och vem som betalade för sponsringen, hur länge inlägget visades och för vilken grupp (ålder, kön, intressen, plats) det visades.

Slutligen förbjuds även så kallade dark patterns, som är specifika verktyg som driver användare till potentiellt skadligt beteende när det gäller behandlingen av deras personuppgifter genom att påverka dem att tillhandahålla mer data än nödvändigt, genom knep i innehållet eller webbgränssnittet.

Lagen om digitala tjänster från februari 2024 kommer att vara bindande inte bara för Big Tech, utan även för alla plattformar som har färre än 45 miljoner användare, med böter som kan uppgå till 6 procent av de globala intäkterna.

De nya reglerna i lagen om digitala tjänster är avsedda att skydda onlinekonsumenternas rättigheter, vilket verkar vara en prioritet i ett historiskt ögonblick som det vi för närvarande upplever. Men inte bara det, för genom denna förordning skapas slutligen en gemensam och tydlig ram för öppenhet och ansvarsskyldighet för onlineplattformar, särskilt de större som kan påverka en enorm mängd människor.

De nya åtgärderna syftar till att göra webben till en säker miljö för alla europeiska medborgare, där det finns större demokratisk kontroll och tillsyn av företag och plattformar, för att minska riskerna för användarnas hälsa och säkerhet och följaktligen också desinformation och manipulation av samhället. Det har inte saknats protester från de berörda plattformarna, som ofta har ansett att sådana åtgärder är för stränga, så till den grad att de har överklagat.

Det som dock måste förbli en prioritet är att garantera säkerhet, öppenhet och rättvis information för EU-medborgarna, även om vissa intressen hos de stora digitala makterna måste offras för att göra det.