Subscribe
En högnivåpanel med titeln ”IMEC: a glimpse into the future of trade between India, Middle East, Mediterranean, Transatlantic” hölls i Neapel, i hjärtat av Medelhavet, och organiserades av gruppen Europeiska konservativa och reformister (ECR). Diskussionen samlade ledande personer från den italienska regeringen, näringslivet och den akademiska världen samt representanter från USA. I centrum för debatten stod den ekonomiska korridoren Indien-Mellanöstern-Europa (IMEC), en ny strategisk rutt för global handel som positioneras som ett alternativ till Kinas Belt and Road Initiative.
IMEC som ett demokratiskt svar på Bältet och vägen
Kaush Arha, ordförande för Free and Open Indo-Pacific Forum och en framträdande röst för amerikansk konservatism, inledde panelen med att beskriva projektets geopolitiska omfattning. IMEC, förklarade han, är mer än en kommersiell infrastruktur: det är en gemensam vision bland demokratiska partner – däribland Indien, USA, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Italien, Frankrike, Tyskland och EU – som syftar till att återuppta den globala handeln baserat på gemensamma värderingar, utan att förlita sig på autokratiska makter som Kina.
”Där varor inte flödar, där flödar arméer”, påpekade Arha och betonade hur återupplivandet av Indo-Medelhavsrutten är ett verktyg för geopolitisk stabilitet och ekonomisk tillväxt. Jämförelsen mellan IMEC och Kinas BRI var oundviklig: ”IMEC är inte BRI. Det är multilateralt, balanserat och byggt mellan nationer med sammanfallande intressen. Det är det demokratiska och konkurrenskraftiga svaret på decennier av obalanserad globalism.”
Tommaso Foti: ”Södra Italien är Medelhavets naturliga logistikplattform”
Tommaso Foti, Italiens minister för Europafrågor, betonade IMEC:s nationella dimension och södra Italiens strategiska roll. ”Italien”, sade Foti, ”sitter på en hög med miljarder. Enbart i PNRR anslås 75 miljarder euro till södra Italien. Ändå har hamnar och infrastruktur länge varit eftersatta. Europas ideologiska syn på hållbarhet har effektivt blockerat Italiens logistiska utveckling.”
Foti kritiserade att principen ”Do No Significant Harm” (DNSH) inte stödjer nödvändiga investeringar i vägar, flygplatser och hamnar och pekade på vad han kallade EU:s ”bestraffande” syn på ekonomisk tillväxt. ”Om vi vill skapa utveckling måste vi göra det möjligt för varor att röra sig. Det är inte utveckling som skapar infrastruktur, utan infrastruktur som skapar utveckling”, sade han och efterlyste ett pragmatiskt snarare än ideologiskt Europa. Han argumenterade också starkt för att återuppliva den särskilda tullstatusen för hamnen i Trieste, som åtnjuter ett unikt efterkrigsavtal. ”Trieste är Italiens verkliga strategiska tillgång. Vi kan inte låta geografin offras för politisk favoritism”, avslutade Foti.
Carlo Fidanza: ”Ja till handel, men med regler. Nog med grön ideologi som skadar Italien”
Lika beslutsam var Carlo Fidanza, parlamentsledamot för Fratelli d’Italia och ECR:s vice ordförande. Han beskrev IMEC som ”ett svar på den regellösa globalismens tidsålder”, särskilt efter Kinas inträde i WTO 2001. ”Med Belt and Road öppnade vi för många hamnar och för många dörrar för Peking. IMEC är en möjlighet att anpassa handeln till geopolitiken”, sade han.
Fidanza fördömde Europas självsabotage: ”Genom grön ideologi skadar Europa sig självt. DNSH, ETS-regler för sjöfarten och annan miljöpolitik straffar europeiska hamnar medan de belönar hamnar utanför EU som Alexandria eller Tanger. Varor förorenar samma hav, men Europa knäar sig självt.” Han berömde Meloni-regeringens beslut att inte förnya memorandumet med Kina, eftersom han ser Belt and Road som ”en plan för kommersiell dominans förklädd till samarbete”. Däremot, sade han, ”måste IMEC byggas på ömsesidighet och rättvis handel. Våra företag måste kunna konkurrera med gemensamma regler – annars kommer vi att möta samma obalanser som vi upplevde med Peking.”
Antonio Iannone: ”IMEC och Mattei-planen är det nya italienska paradigmet”
Senator Antonio Iannone, statssekreterare för infrastruktur, betonade komplementariteten mellan IMEC och Mattei-planen för Afrika, som drivs av Melonis regering. ”Södern, som en gång sågs som en svaghet, blir en strategisk knutpunkt. Italien är inte en transitpunkt – det är en destination. Och Kampanien blir centrum för denna vision”, sade han. Iannone betonade att Italien för första gången håller på att bygga upp en omfattande infrastrukturstrategi som integrerar hamnar, flygplatser, järnvägar och logistik. ”Italien möter nu framtiden från söder. Och det gör man med en strategi”, avslutade han.
Confindustrias bidrag: ”Var inte bara en korridor, var en destination”
Costanzo Jannotti Pecci, ordförande för Confindustria Naples, uttryckte en försiktig optimism inför IMEC. ”Det är en fantastisk möjlighet, men den kräver balans. Med Indien behöver vi industriell och kommersiell ömsesidighet för att undvika den typ av asymmetri som vi upplevde med Kina.” Han framhöll det unika med Italiens hamnsystem: ”Vi har inte en megahamn som Rotterdam eller Hamburg – vi har ett integrerat nationellt hamnsystem. Vi måste agera som en enda stor hamn och maximera intermodaliteten och den logistiska integrationen.”
Panelen erbjöd en sammanhängande och framåtblickande vision: en konservativ utrikes- och industripolitik som placerar Italien i centrum för den nya globala handelsdynamiken. Genom IMEC och Mattei-planen återupplivar Meloni-regeringen Medelhavets och södra Italiens strategiska roll, med fokus på infrastruktur, logistik, suveränitet och allianser mellan demokratiska nationer. Som minister Foti träffande sade: ”Det räcker inte att vara överens. Man måste vara redo.” Italien är nu redo – och vill spela sin roll som huvudperson.