Subscribe
Under de senaste åren har det europeiska energisystemet genomgått en genomgripande omvandling, driven av behovet att minska beroendet av traditionella försörjningskällor och stärka försörjningstryggheten i ett internationellt sammanhang som präglas av växande geopolitisk instabilitet. Den gradvisa minskningen av gasimporten från Ryssland, som är en följd av förändringar i den internationella politiska och ekonomiska balansen, har tvingat de europeiska länderna att söka nya energipartner och omdefiniera sina försörjningsstrategier, i syfte att säkerställa större kontinuitet i försörjningen och ökad motståndskraft i det europeiska energisystemet. Denna process har lett till en förskjutning av försörjningsfokuset mot Medelhavsområdet, ett område som under de senaste åren har fått en allt större strategisk betydelse tack vare förekomsten av betydande naturresurser, utvecklingen av ny transportinfrastruktur och potentialen för ett stärkt energisamarbete mellan Europa, Nordafrika och östra Medelhavsområdet. I detta scenario är både förstärkningen av relationerna med Algeriet – en historisk energipartner till Italien och Europeiska unionen – och inledandet av utvinningen av naturgasresurser i östra Medelhavet särskilt viktiga. Dessa resurser kommer att bidra alltmer till den europeiska energisäkerheten och förändra den regionala balansen inom sektorn. Ett av de viktigaste projekten i denna nya fas är utvecklingen av Cronos-fältet, beläget utanför Cyperns kust, ett initiativ som utgör ett särskilt betydelsefullt steg i öns energihistoria. Tack vare detta projekt förbereder sig Cypern för att för första gången ansluta sig till skaran av naturgasproducerande och -exporterande länder, vilket innebär att man utnyttjar sina marina resurser och stärker sin roll i energilandskapet i östra Medelhavet. Samtidigt fortsätter Algeriet att befästa sin position som Italiens huvudleverantör och bidrar därmed avgörande till uppbyggnaden av ett alltmer diversifierat och motståndskraftigt försörjningsnätverk, som är mindre utsatt för de risker som uppstår till följd av eventuella försörjningsstörningar från enskilda geografiska områden. Utvecklingen av dessa två processer belyser hur den europeiska energisäkerheten i allt högre grad bygger på en mångfald av rutter, leverantörer och infrastrukturer, vilket kan säkerställa större flexibilitet i systemet och stärka kontinentens strategiska autonomi på lång sikt.
CRONOS-PROJEKTET OCH UTVECKLINGEN AV GASUTVINNINGEN PÅ CYPERN
Utvecklingen av Cronos-fältet inleddes efter att Eni och TotalEnergies, som vardera äger 50 % av block 6 utanför Cyperns kust, fattade det slutgiltiga investeringsbeslutet, vilket innebar att projektets byggfas kunde inledas. Detta initiativ utgör den första utbyggnaden av ett naturgasfält i Cyperns historia och förväntas leverera de första leveranserna till marknaden senast 2028. Fältet identifierades 2022 och bekräftades därefter genom utvärderingsaktiviteter som avslutades 2024. Det är beläget på djupt vatten, cirka 185 kilometer utanför öns sydvästra kust, och innehåller över tre biljoner kubikfot gas i ursprunglig förekomst, en mängd som understryker dess strategiska betydelse för områdets energiframtid. Projektet omfattar byggandet av fyra undervattensbrunnar, utformade för att garantera en daglig produktion på cirka 500 miljoner kubikfot naturgas, vilket motsvarar cirka 2,8 miljoner ton flytande naturgas (LNG) per år. Dessa volymer kommer att bidra till de internationella marknaderna, särskilt den europeiska, och stärka tillgången på alternativa försörjningskällor.
INFRASTRUKTURINTEGRATION MED EGYPTEN
En av de mest innovativa aspekterna av projektet är valet att utnyttja befintlig infrastruktur – en lösning som avsevärt förkortar utvecklingstiden, minskar de nödvändiga investeringarna och begränsar miljöpåverkan jämfört med att bygga en ny produktionskedja. Gasen som utvinns från Cronos-fältet kommer att transporteras via en undervattensförbindelse till Egypten, där den kommer att bearbetas med hjälp av de redan driftsklara anläggningarna vid Zohr-fältet, som drivs av Eni. Bränslet kommer sedan att nå förvätskningsterminalen i Damietta, som också ligger i Egypten, där det kommer att omvandlas till LNG för export till internationella marknader, med särskilt fokus på den europeiska efterfrågan. Användningen av befintlig infrastruktur är en central del av den industriella strategi som Eni och TotalEnergies har antagit, vilken fokuserar på investeringar som kännetecknas av hög ekonomisk konkurrenskraft, låga kostnader och lägre utsläpp. Detta tillvägagångssätt möjliggör ett bättre utnyttjande av befintliga tillgångar, undviker dubbelarbete när det gäller infrastruktur och främjar en större övergripande hållbarhet i projektet. Den operativa starten av projektet möjliggjordes också genom att det institutionella och avtalsmässiga ramverket färdigställdes. Efter det avtal som undertecknades i februari 2025 mellan Cyperns och Egyptens regeringar har alla nödvändiga kommersiella avtal slutförts avseende användningen av Zohr-infrastrukturen till havs, gastransitering genom egyptiskt territorium, förvätskning vid anläggningen i Damietta samt den efterföljande marknadsföringen av LNG på internationella marknader. Enligt Enis vd Claudio Descalzi utgör Cronos ett konkret steg mot att omvandla Cypern till en ny europeisk naturgasproducent och -exportör och är en hörnsten för skapandet av ett framtida energicentrum i östra Medelhavet. För TotalEnergies är projektet också strategiskt viktigt, eftersom det bidrar till utbyggnaden av företagets LNG-portfölj, som man avser att öka till cirka 60 miljoner ton per år fram till 2030. För Eni innebär initiativet en ytterligare förstärkning av företagets närvaro i östra Medelhavet genom att utnyttja de synergier som byggts upp under åren genom utvecklingen av det egyptiska Zohr-fältet.
ALGERIET OCH FÖRSÖRJNINGSSÄKERHETEN I ITALIEN
Även om Cypern-projektet utgör en framtidsutsikt är Italiens energisäkerhet fortfarande i hög grad beroende av leveranser från Algeriet. President Abdelmadjid Tebboune bekräftade att Italien är den största europeiska köparen av algerisk gas, före Spanien och Frankrike, även om han inte uppgav vilka mängder som är avsedda för den italienska marknaden. Energisektorn fortsätter också att vara ett centralt verktyg i Algeriets ekonomiska och diplomatiska politik. Förstärkningen av det bilaterala samarbetet bekräftades även genom telefonsamtalet mellan den algeriske presidenten och premiärminister Giorgia Meloni, under vilket man återigen uttryckte önskan att ytterligare intensifiera det strategiska partnerskapet inom energi-, industri- och ekonomisektorerna. Bland de ämnen som diskuterades ingick även initiativ inom ramen för Mattei-planen för Afrika, med särskild hänvisning till kompetenscentret ”Enrico Mattei” i Sidi Bel Abbès, som syftar till att främja utbildning och innovation inom jordbrukssektorn.
STRATEGI FÖR DIVERSIFIERING AV ITALIENS LEVERANSKÄLLOR
Den pågående utvecklingen visar på en italiensk energistrategi som i allt högre grad inriktas på att diversifiera försörjningskällorna. Å ena sidan fortsätter Algeriet att säkerställa stabila leveranser via TransMed-rörledningen och genom export av flytande naturgas (LNG); å andra sidan kommer Cyperns inträde i skaran av producerande länder att ytterligare bredda utbudet av tillgängliga källor längs den södra Medelhavskorridoren. Italien importerar cirka 95 % av sin naturgasförbrukning och har, efter att ha minskat sitt beroende av Ryssland drastiskt, byggt upp ett betydligt mer diversifierat försörjningssystem. Algeriet är för närvarande den största leverantören och står för cirka 36 % av importen via TransMed-rörledningen. Därefter följer Azerbajdzjan, som står för cirka 16 % via Trans Adriatic Pipeline (TAP), USA via LNG samt de nordeuropeiska länderna, särskilt Norge och Nederländerna, liksom Qatar och Libyen. Ur ekonomisk synvinkel varierar kostnaden för de olika försörjningskällorna avsevärt. Gas som transporteras via rörledning från Algeriet och Azerbajdzjan är i allmänhet mer konkurrenskraftig eftersom den inte kräver de förfaranden för förvätskning, sjötransport och efterföljande återförgasning som krävs för LNG. LNG, som huvudsakligen kommer från USA, Qatar och andra internationella exportörer, har högre genomsnittskostnader och är mer utsatt för internationella prisfluktuationer, geopolitiska risker och de logistiska utmaningarna med sjötransport. De senaste spänningarna i Hormuzsundet har visat hur rutterna från Persiska viken kan vara sårbara för störningar och kraftiga kostnadsökningar, vilket ytterligare stärker Medelhavets strategiska betydelse som ett viktigt område för Europas energiförsörjning. I detta scenario får Cronos-projektet en betydelse som sträcker sig bortom den enkla invigningen av ett nytt fält. Det utgör en av de faktorer som är avsedda att omdefiniera det europeiska energilandskapet, genom att konsolidera ett system av sammanlänkningar mellan Cypern, Egypten, Algeriet och Italien samt stärka vårt lands roll som en potentiell energiplattform mellan Nordafrika, östra Medelhavet och den europeiska marknaden.