Subscribe
En hel region, nämligen östra Medelhavsområdet, har under de senaste månaderna befunnit sig i beredskap på grund av det mångfacetterade projektet med elförbindelsen mellan Grekland och Cypern, samtidigt som Turkiet – trots att landet inte är medlem i Europeiska unionen – ägnar sig åt krigsretorik och olagliga handlingar som undergräver freden och säkerheten i regionen.
Ankara fortsätter – ofta med det internationella politiska samfundets tysta medgivande och vid många tillfällen även med Europas eget – att vidta olagliga åtgärder mot ett land som Cypern, som sedan 1974, efter Turkiets olagliga invasion, fortfarande delvis befinner sig under ockupation.
Hur många gånger har Cypern egentligen drabbats negativt av Turkiets olagliga handlingar och provokationer i beslutsprocessen? Hur många gånger har Europa blundat för Turkiets aggressiva beteende?
Turkiet fortsätter att hävda att delar av havsområdet mellan Kreta och Cypern ingår i landets egen kontinentalsockel, med stöd av det olagliga samförståndsavtalet mellan Turkiet och Libyen och sin expansionistiska doktrin om det ”blåa fosterlandet” (Mavi Vatan), samtidigt som man insisterar på att all verksamhet eller alla undersökningar i dessa områden kräver landets tillstånd. Dessutom har Turkiet vid flera tillfällen öppet hotat både Cypern och Grekland.
Varför projektet är viktigt
Elförbindelsen är ett banbrytande projekt för hela östra Medelhavsområdet och måste stärkas, skyddas och stödjas av hela Europeiska unionen, utan förbehåll eller hinder.
Just detta projekt för elförbindelse mellan Cypern och Grekland är av avgörande betydelse. Det kommer faktiskt också att sätta EU:s egen trovärdighet på prov, eftersom unionen nu förväntas skydda två av sina medlemsstater, Grekland och Cypern, mot olagliga och omotiverade åtgärder.
Fördelarna med detta projekt för elförbindelse är av avgörande betydelse. Å ena sidan kommer det att sätta punkt för Cyperns energimässiga isolering. Cypern är den sista EU-medlemsstaten som fortfarande är isolerad på elmarknaden, utan någon sammanlänkning till det europeiska elnätet. Projektet syftar till att ansluta Cypern till Kreta och, via Kreta, till det grekiska fastlandsnätet och de övriga europeiska elnäten.
Samtidigt förväntas det leda till kostnadsbesparingar för konsumenterna, eftersom sammanlänkningen har potential att ge årliga besparingar på elräkningarna för konsumenter i både Grekland och Cypern genom att sänka de höga kostnaderna för elproduktion.
Dessutom kommer det att stärka energisäkerheten genom att säkerställa en stabilare elförsörjning under perioder med hög efterfrågan eller vid driftstörningar vid lokala kraftverk.
Projektet har utan tvekan också en betydande geopolitisk dimension, eftersom det kommer att stärka Östra Medelhavsområdets roll inom den europeiska energisektorn, med utsikter till att i framtiden koppla in Israel.
Europeiska unionen uppmanas därför att omedelbart och gemensamt reagera på alla försök till hot och olagliga turkiska åtgärder, genom att ge sitt entydiga stöd och säkerställa det geopolitiska skyddet av elförbindelsen mellan Grekland och Cypern.
Framför allt måste Europa kraftfullt fördöma Turkiets anspråk och de olagliga NAVTEX-meddelandena som utfärdats i östra Medelhavet, vilka syftar till att hindra de undervattensundersökningar som krävs för att lägga kabeln.
I detta avseende måste europeiska skyddsåtgärder vidtas genom officiella ingripanden, tillsammans med specifika rättsliga och praktiska åtgärder, för att hantera externa hot och säkerställa att byggandet av denna infrastruktur kan fortsätta utan avbrott, trots eventuella påtryckningar från Turkiets sida.
Hittills har Europeiska unionen själv visat prov på selektiv känslighet genom att avstå från att införa sanktioner mot Turkiet för landets ifrågasättande av Cyperns exklusiva ekonomiska zon (EEZ) och Greklands suveräna rättigheter, samtidigt som man infört stränga sanktioner i andra internationella kriser. Turkiet förblir en destabiliserande aktör i östra Medelhavet och försöker genom sin aggressiva taktik styra utvecklingen så att den tjänar landets egna intressen.
Låt oss inte glömma att skyddet av kritisk energiinfrastruktur i östra Medelhavet är ett gemensamt europeiskt ansvar och kräver konkret solidaritet med Cypern och Grekland.
Ett projekt av denna omfattning sätter verkligen Europas egen motståndskraft på prov inför olagliga åtgärder som syftar till att hindra två av dess medlemsstater från att utöva sina suveräna rättigheter.