Subscribe
Onsdagen den 13 mars nådde Europaparlamentet en överenskommelse om ny EU-lagstiftning för att ta itu med utsläppen från vägtransporter. Omröstningen utföll med 297 ja-röster, 190 nej-röster och 37 nedlagda röster. Genom att göra detta godkände Europaparlamentet den överenskommelse som tidigare gjorts med EU-rådet om Euro 7-förordningen, att fordon måste följa de nya kraven under en mycket längre tidsperiod, vilket garanterar att de kommer att förbli miljövänliga under hela sin livscykel. Godkännandet av dessa nya åtgärder har blivit en kontroversiell fråga bland bidragsgivarna, eftersom intressenterna fortfarande är oeniga om huruvida denna nya lagstiftning går för långt eller inte tillräckligt långt i kampen mot utsläpp.
Texten antogs efter att ha genomgått betydande minskningar från det ursprungliga utkastet, eftersom lagstiftarna har sagt att genom att införa strängare utsläppsnormer för fordon skulle en ökning av bilpriserna märkas, vilket skulle göra dem dyrare för konsumenterna och avskräcka investeringar, som är avgörande för att främja utvecklingen av elfordon. De viktigaste punkterna i Euro 7-lagstiftningen är följande För det första upprätthåller den Euro 6-standarderna för personbilar och skåpbilar. När det gäller bussar och lastbilar innebär den nya lagstiftningen strängare gränsvärden, både i laboratorier och under verkliga körförhållanden. Men man kommer också att införa nya åtgärder, t.ex. gränsvärden för utsläpp av bromspartiklar (PM10) för personbilar och skåpbilar, specifika minimikrav för batteriernas livslängd för både el- och hybridbilar. Samt ett miljöfordonspass, som ska innehålla uppgifter om deras miljöprestanda vid tidpunkten för registreringen. Med detta kommer fordonsägare att ha enkel tillgång till uppdaterade data om bränsleekonomi, batteritillstånd, utsläpp och andra relevanta data som genereras av ombordutrustning och monitorer.
När det gäller diskussionen mellan parlamentsledamöterna hävdade Alexandr Vondra från gruppen Europeiska konservativa och reformister (ECR) följande innan han avgav sin röst: ”Som parlamentets föredragande vill jag starkt [opposed] kommissionens ursprungliga utkast”, särskilt med tanke på den potentiella inverkan som denna nya förordning kan få på både industri- och konsumentnivå. I detta avseende är det värt att påminna om att fordonssektorn och hela dess värdekedja står för 8 procent av EU:s BNP och 6 procent av alla arbetstillfällen, med 13 miljoner anställda. Utöver industrin, som Vondra påpekar, skulle effekterna av överdrivna restriktioner direkt påverka konsumenterna, särskilt de med lägre inkomster, som skulle uteslutas från möjligheten att köpa bilar med allt högre produktionskostnader på grund av nya miljökrav.
I sitt uttalande tillade Vodnra också att det är viktigt att hitta rätt balans mellan miljöorganisationernas, industrins och de sociala intressenas intressen och att avtalet återspeglar rimliga åtgärder genom att behålla utsläppsgränserna för personbilar på samma nivå som de som redan fastställts i Euro 6-förordningen, men att till exempel införa striktare gränser för bussutsläpp i denna reviderade version av Euro 7.
Anna Krajinska, Director of Vehicle Emissions and Air Quality på Transport and Environment (T&E), en miljöorganisation, delade dock med sig av sitt perspektiv på frågan till den europeiska nyhetskällan Euroactiv, vilket är raka motsatsen till Alexandr Vondras synpunkt. Enligt Krajinska kommer miljöfördelarna med denna regel att vara nästan obefintliga. För chefen för denna organisation kommer minskningen av andra utsläpp inte att vara tillräcklig för att kompensera för ”svagheten” i de andra delarna av avtalet.
I detta ämne delade European Automobile Manufacturers’ Association (ACEA) ett meddelande där de uttryckte sitt perspektiv på de viktigaste slutsatserna från Euro 7-förordningen och höll med ledamoten Alexandr Vondra från ECR-gruppen (Europeiska konservativa och reformister) om att denna nya åtgärd är betydligt strängare när det gäller avgasutsläppsnormer för bussar och lastbilar.
Fordonssektorn är en av grundpelarna i den europeiska industrin, och alla beslut om förändringar eller åtgärder som rör denna sektor måste fattas med detta i åtanke. Alla aktörer är överens om behovet av att gå mot en mer hållbar framtid med mindre utsläpp, men dessa framsteg mot en mer hållbar industri måste göras med sunt förnuft och en förståelse för de tidsramar som krävs för att genomföra förändringar i en så långtgående industri.