
Trots avtagande miljöfokus i flera medlemsländer bekräftar EU-kommissionen framsteg mot klimatmålen för 2030. Ett mer ambitiöst 2040-mål väntas i sommar – och det väcker redan kontroverser.
I en tid när miljöprioriteringarna verkar försvinna i delar av EU har EU-kommissionen levererat en ton av försiktig optimism: unionen är kollektivt på väg att nå sina mål för utsläppsminskningar för 2030. Beskedet kom onsdagen den 28 maj, samtidigt som EU:s ledning förbereder sig för att presentera ett nytt klimatmål för 2040 senare i sommar.
Enligt kommissionens senaste bedömning är EU på god väg att minska nettoutsläppen av växthusgaser med cirka 54 % till 2030 jämfört med 1990 års nivåer – förutsatt att medlemsländerna fullt ut genomför befintliga och planerade nationella och EU-omfattande klimatåtgärder. Det nuvarande rättsligt bindande målet, som fastställdes genom lagstiftning som trädde i kraft 2021, är en minskning av utsläppen med 55 procent till 2030, med det långsiktiga målet att uppnå klimatneutralitet till 2050. “Europeiska kommissionens utvärdering visar att Europeiska unionen för närvarande är på rätt väg för att minska nettoutsläppen av växthusgaser med cirka 54 procent till 2030, jämfört med 1990 års nivåer”, sade kommissionen. “Dessa framsteg är beroende av ett fullständigt genomförande av nationell politik och EU-förordningar, både nuvarande och kommande.”
I ett pressmeddelande från Bryssel berömde kommissionen medlemsländerna för deras politiska beslutsamhet att ta itu med klimatförändringarna. Dokumentet lyfte fram insatserna för att minska beroendet av importerade fossila bränslen, förbättra energiinfrastrukturens motståndskraft och säkerhet samt påskynda integrationen av den inre energimarknaden. Man understryker också de pågående insatserna för att stödja utsatta samhällen genom investeringar och kompetensutveckling. I ett tal till pressen i morse betonade Wopke Hoekstra, EU-kommissionär med ansvar för klimatåtgärder och grön tillväxt, de resultat som hittills uppnåtts: “Europeiska unionen har redan minskat utsläppen med 37 % sedan 1990, varav en minskning med 8 % enbart under 2023. Vi är på god väg att fortsätta på den inslagna vägen.”
Hoekstra pekade också på den sociala klimatfondens roll, som är utformad för att stödja låginkomsthushåll och små och medelstora företag, särskilt inom bygg- och transportsektorerna. “Denna fond kommer att erbjuda riktat stöd för att säkerställa att den gröna omställningen inte lämnar någon på efterkälken”, tillade han. Medan 2030-målet nu verkar vara möjligt att uppnå råder det osäkerhet kring EU:s nästa milstolpe på klimatområdet: 2040-målet. Kommissionen har hittills varit förtegen om detaljerna, eftersom man är medveten om att frågan är känslig. På en fråga om tidsplanen bekräftade kommissionens talesperson Anna-Kaisa Itkonen nyligen att ett formellt förslag skulle läggas fram “till sommaren”.
Hon noterade också att idén om en utsläppsminskning på 90% till 2040, jämfört med 1990 års nivåer, “är en grund för diskussion”. Samtal pågår med nationella regeringar och företag för att fastställa vad som är både miljömässigt nödvändigt och ekonomiskt genomförbart. Utsikterna till ett mål om en minskning på 90% har redan lett till en intensiv debatt. Miljögrupper ser det som den lägsta acceptabla ambitionen för att hålla sig inom Parisavtalets gränser. Många industrigrupper varnar dock för att ett så högt mål kan äventyra konkurrenskraften, särskilt inom energiintensiva sektorer.
För att uppnå en minskning med 90 procent krävs en dramatisk acceleration av arbetet med att minska koldioxidutsläppen i hela Europa. Experter menar att det bara är en kombination av aggressiv elektrifiering, massutbyggnad av förnybar energi, stora effektivitetsförbättringar och ett utbrett införande av teknik för koldioxidavskiljning som kan göra det möjligt inom 15 år. Dessutom har den geopolitiska situationen komplicerat bilden ytterligare. Den energikris som utlöstes av Rysslands invasion av Ukraina avslöjade sårbarheterna i Europas energiförsörjningskedja och ledde till en brådskande övergång till energioberoende och diversifiering. Klimatomställningen handlar nu inte bara om utsläpp – den handlar om energisäkerhet, ekonomisk stabilitet och strategisk självständighet.
När kommissionen slutför sitt förslag till mål för 2040 kommer balansen mellan ambition och pragmatism att vara avgörande. En alltför radikal strategi riskerar att stöta bort viktiga intressenter och undergräva stödet för den bredare gröna given. En brist på ambition kan dock leda till att EU:s trovärdighet som global klimatledare ifrågasätts. Det som står klart är att de kommande veckorna kommer att vara avgörande. Med milstolpen 2030 nästan inom räckhåll vänds uppmärksamheten mot att utforma en agenda för tiden efter 2030 som är både omvälvande och inkluderande. Nästa kapitel i Europas klimatstrategi är på väg att skrivas – och världen kommer att titta på.