Subscribe
360 miljoner EU-medborgare förbereder sig för att rösta. Från den 6 till den 9 juni går väljarna i de 27 EU-länderna till valurnorna för att förnya parlamentet på den gamla kontinenten. Jämfört med för fem år sedan har både antalet röstberättigade – eftersom invånarna i Storbritannien, som då officiellt lämnade EU den 31 januari 2020, också röstade i den senaste omgången – och det geopolitiska sammanhanget förändrats. Kommer att väga tungt på besluten för medborgarna på den gamla kontinenten efterdyningarna av pandemin, den rysk-ukrainska konflikten, energi- och klimatkriser, irreguljära inresor till Europa och problemet med okontrollerbara migrationsflöden (enligt Frontex-rapporten anlände 31 200 personer olagligt till Europas gränser under de första två månaderna 2024; den mest trafikerade rutten har blivit den västra med 12 100 migranter som lämnade Mauretaniens stränder för att landa på Kanarieöarna).200 personer olagligt inom Europas gränser; den mest trafikerade rutten har blivit den västliga, med 12 100 migranter som lämnade Mauretaniens stränder för att landa på Kanarieöarna), det gröna avtalet som ska revideras eller reformeras, och de europeiska företagens förlorade konkurrenskraft jämfört med USA och Kina. Det som står på spel är inte bara den politiska sammansättningen i Strasbourg och Bryssel, utan även Europas framtid, med de prioriteringar som måste göras och de nya frågor som måste sättas i centrum för kommissionens politiska agenda.
Väntan börjar lida mot sitt slut, liksom valrörelsen. De politiska analytikernas ögon vilar särskilt på några länder som kommer att spela en nyckelroll när det gäller att fastställa den nya kontinentala balansen. Bland dem finns förvisso Italien. Den 8 och 9 juni – i ”Boot” sker röstningen lördagen den 8 juni kl. 14.00-22.00 och söndagen den 9 juni kl. 07.00-23.00 – ska 47 miljoner röstberättigade välja 76 representanter, 10,55 % av de 720 EU-parlamentarikerna.
Fratelli d’Italia framträder som det ledande partiet. Jämfört med 2019 – då man som den femte största politiska kraften i landet lyckades välja medordföranden i gruppen Europeiska konservativa och reformister Nicola Procaccini (vald i valkretsen Centrala Italien), FdI-ECR:s delegationschef Carlo Fidanza (nordvästra valkretsen), Sergio Antonio Berlato (nordöstra valkretsen), Pietro Fiocchi (nordvästra valkretsen), Chiara Maria Gemma (södra valkretsen), Giuseppe Milazzo (öarnas valkrets), Denis Nesci (södra valkretsen), Vincenzo Sofo (södra valkretsen) och Raffaele Stancanelli (öarnas valkrets) – har andra siffror, en annan politisk och institutionell tyngd och över 580 dagar av gott styre. Det arbete som premiärminister Giorgia Meloni har utfört, både nationellt och internationellt, har återställt nationens trovärdighet. Att Italien, tack vare Meloni-regeringens direktiv, riktlinjer och politik, räknas mycket mer i Europa är ett etablerat faktum. Även EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, som var nominerad som ”spitzenkandidat” av Europeiska folkpartiet, upprepade under debatten mellan de nominerade kandidaterna till Berlaymontpalatset att hon hade haft ett mycket gott samarbete med den italienske premiärministern. Vinden har vänt, och Nicola Procaccini påpekade också detta.
”Objektivt sett”, sade ECR-gruppens medordförande och Fratelli d’Italias kandidat nummer två – strax efter premiärminister Giorgia Meloni – i samband med utdelningen av Roms stadspris, ”ser man i Europa inte längre på Italien med fördomar, samma fördomar som följde med när den här regeringen under ledning av premiärminister Giorgia Meloni bildades. I dag är situationen annorlunda, och det märks också på det sätt och den ton som de viktigaste europeiska medierna använder för att rapportera om vårt land. Om den mest inflytelserika tyska tidningen erkänner att den underskattade italienarna, och om en av de viktigaste brittiska tidningarna ifrågasätter hur Italien kunde göra det som Storbritannien bara kunde drömma om, utan att ta hänsyn till att det varje dag kommer vittnesmål av den här typen som just understryker perspektivförändringen, betyder det att Italien äntligen ses i en stark, trovärdig och solid position. Tiden har kommit då denna ställning måste befästas. Det är nu eller aldrig.”
Italien är kort sagt redo att inta scenen och skaffa sig en ledande roll inom de kontinentala institutionerna.
”Jag tror att balanspunkten kommer att förskjutas åt höger”, tillade Procaccini. ”Jag tror att vi redan nu kan säga att Europeiska kommissionen, som är ett uttryck för regeringarna och inte för parlamentet, kommer att vara center-höger, liksom Europeiska rådet. Jag tror också att de konservativa, särskilt tack vare Fratelli d’Italia, kan vara huvudpersoner. Det finns objektiva element. Jag tror att Italien, just genom Fratelli d’Italia, kan få en ledande roll i EU-institutionerna som landet kanske aldrig har haft hittills. Hittills har de alltid betraktat oss som den sista änden, de kallade oss ”Europas sjuke man”, men i dag kan vi räkna med en solid, stabil regering som uppnår viktiga resultat. Allt detta skapar, förutom optimism, också en positiv effekt runt om i Europa och ger en betydande moralisk boost även till andra konservativa krafter.”
Inför Europavalet har den italienska premiärministerns politiska rörelse utarbetat ett manifest där försvaret av identiteten hos folken och nationerna på den gamla kontinenten återtas. Fratelli d’Italia vill att Europa ska visa sig vara en politisk jätte som kan spela en ledande roll på den internationella arenan och som kan ta itu med vår tids utmaningar, såsom utrikespolitik, försvar, säkerhet vid de yttre gränserna, reglering av migrationsströmmar, den inre marknaden och energi. Den föreslagna modellen är ett konfederalt Europa som respekterar subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i EU:s grundfördrag och överlåter den nationella politiken till de enskilda regeringarna. I Fratelli d’Italias program för européerna listas de 15 fokuspunkter som kommer att behöva förändra Europa. Från arbetssektorn, med investeringar i företag och utbildning för att skapa sysselsättning, till rättsväsendet och kampen mot brottslighet, till försvaret av jordbrukare, livsmedelssuveränitet och natur – men utan ekofollies, till hälsa och effektiv sjukvård i individens tjänst, till befolkningstillväxt som nyckeln till framtiden, till ekonomins centrala roll och åtgärder för att motverka illojal konkurrens, till skyddet av Europas gränser (centralt kommer också att vara utvecklingen av Matteiplanen för Afrika) och Europas förmåga att garantera fred och energioberoende (Italien kan och måste vara ett energicentrum för Europa). Avgörande är också strategier för en mer industriellt konkurrenskraftig kontinent, liksom riktlinjer för den så kallade havsekonomin, bestämmelser som syftar till att garantera lika möjligheter och bekämpa alla former av könsbaserat våld samt regler för artificiell intelligens.
”Låt oss bara säga att mer än ett par saker måste ändras i Europa, för i slutändan har de senaste fem årens resultat varit nästan katastrofala på många sätt”, fortsatte ECR:s vice ordförande Procaccini. ”Jag påminns särskilt om denna rasande inställning till den gröna omställningen, som har skapat alla möjliga problem när det gäller ekonomi och produktion, men framför allt på social nivå och när det gäller miljöskydd. Tanken är att förnya många saker, men vi bör ändra det grundläggande och försvara den ursprungliga idén med EU, som är en konfederation av fria och suveräna nationer och inte den federalistiska superstat som vänsteranhängarna vill införa genom att beröva varje land dess befogenheter och ge dem till Bryssel. Detta är ett projekt som vi starkt motsätter oss, och jag är övertygad om att de italienska och europeiska medborgarna också kommer att motsätta sig det. Allt detta gör mig ännu mer säker inför det val som nu är nära förestående.”
Fratelli d’Italias europeiska kampanj avslutas den 1 juni nästa år i Rom med ett tal av premiärminister Giorgia Meloni. Bakgrunden till slutmötet blir den centrala Piazza del Popolo, som för tillfället kommer att vara full av supportrar från landets alla hörn. Alla förenade av viljan att förändra Europa.