Subscribe
Europeiska konservativa bör försvara statens suveränitet. Vi förespråkar starkare gränser, vi försvarar våra nationers ståndpunkter framför utländska agendor, och vi firar våra länders mångfald inom ramen för bevarandet av våra traditionella värderingar. Dessa är hörnstenarna i våra nationella identiteter, grunden för vår suveränitet och pelarna i den västerländska civilisationen.
Det är därför upp till de europeiska konservativa att bevara våra länders territoriella integritet. Detta grundläggande koncept med geografisk enhet är vad som gör en nation till en stat – kulturellt och juridiskt – var och en med sin egen mångfald, men centrerad kring den grundläggande idén om ett folk och en identitet över våra skillnader.
Europa verkar dock vara på väg in i en ny våg av politisk splittring som hotar själva kärnan i vårt överstatliga system av suveräna stater. Återigen befinner sig Spanien i epicentrum för denna europeiska tribalisering. Men denna gång försvagas den territoriella integriteten med samtycke – till och med medbrottslighet – från den socialistiska regeringen som leds av den tillförordnade premiärministern Pedro Sánchez.
Pedro Sánchez hade redan ingått osmakliga överenskommelser med de partier som försvarar separatismens sak. År 2019 förhandlade han om att Euskal Harria Bildu från Baskien skulle lägga ned sin röst. Bildu har bevisade kopplingar till den nu utdöda terroristorganisationen Euskadi Ta Askatasuna (ETA), som förespråkade en separation av Baskien (och andra regioner, som Navarra) med hjälp av våldsamma medel. Bildu gick så långt att de inkluderade dömda, men ostraffade, före detta terrorister på sina listor i de regionala och lokala valen i maj.
Premiärministern benådade också de katalanska separatister som var ansvariga för kuppförsöket 2017. Den spanska regeringen har reformerat strafflagen för att mildra anklagelserna om förräderi i samband med utbrytning och uppvigling. Detta var väntat med tanke på att rösterna från den katalanska vänsterfalangen – från partiet Esquerra Republicana (ERC) – också visade sig vara oumbärliga för att göra Sánchez till premiärminister.
Dessa beslut har haft en negativ inverkan på den fredliga samexistensen mellan spanjorerna. Spänningarna mellan Madrid och Katalonien och Baskien har nått nya höjder, som inte skådats sedan Francisco Francos dagar. De progressiva politiska partierna har bara förvärrat den redan spända situationen genom att upprepade gånger kalla Spanien för ”en nation av nationer”. Denna felaktiga uppfattning utgår från att Spaniens territoriella upplösning är oundviklig. Den utgår från att fragmenteringen av landet är naturlig. Den ger separatisterna rätt i att banden mellan olika spanjorer är obefintliga.
Åtminstone från den progressiva sidan av det politiska spektrumet är striden om den territoriella integriteten inte värd att utkämpa. Suveränitet är inte en fråga för den spanska vänstern. För vissa verkar det lättare att negligera konstruktiv kritik och undvika att ifrågasätta dominansen av de missförstådda internationella utvecklingsagendorna som – i namn av en missuppfattad idé om social rättvisa – förespråkar att man skall tillgodose klagomålen från de grupper som vill bryta upp staten.
Efter de allmänna valen den 23 juli har separatisterna fått vind i seglen, trots att antalet parlamentsledamöter har minskat. Sánchez socialistparti, som kom tvåa i parlamentsvalet, förhandlar nu med den förrymde Carles Puigdemont, som ledde den olagliga folkomröstningen 2017. Sánchez lyckades inte bara få deras nedlagda röster, utan även deras positiva röster, i valet av ordförande för den spanska kongressen. Detta signalerade att han var villig att göra viktiga eftergifter. Ett av dem inkluderar baskiska, galiciska och katalanska som giltiga språk för parlamentariska förfaranden och som officiella språk i Europeiska unionen.
Själva språket politiseras för att splittra nationen, när de borde vara alla spanjorers kulturella arv. Och så ironiskt. Den progressiva vänstern, som ivrigt försvarar mångfald av alla slag, underlättar segregeringen av det spanska samhället efter språk och regioner.
Spaniens suveränitet är i fara. För att parafrasera professor Marlene Winds titel håller Europa återigen på att bli ”tribaliserat”. Europa måste spela en roll för att stoppa dessa förnyade separatistiska strävanden, och de europeiska konservativa bör ta ledningen.