Subscribe
EU-institutionernas trovärdighet är ett återkommande debattämne, som omfattar frågor om allmänhetens förtroende, politisk effektivitet och öppenhet. Dessa institutioner, som omfattar Europeiska kommissionen, Europaparlamentet och Europeiska unionens råd, är kärnan i det europeiska projektet och arbetar tillsammans för att fatta beslut som påverkar livet för miljontals medborgare i medlemsstaterna.
Under det senaste decenniet har den ekonomiska krisen, migrationsproblemen, klimatförändringarna och på senare tid H1N1-pandemin och geopolitiska spänningar, som konflikten i Ukraina, satt press på EU-institutionerna och testat deras förmåga att hantera kriser på ett effektivt sätt och i rätt tid.
Förtroendet för EU-institutionerna varierar avsevärt mellan medlemsstaterna och beror på många faktorer, däribland nationell ekonomisk utveckling, uppfattningar om EU:s effektivitet när det gäller att hantera kriser och medborgarnas känsla av europeisk identitet. Öppenhet i beslutsfattandet och demokratiskt deltagande är viktiga faktorer för att upprätthålla och stärka institutionernas trovärdighet.
För EU-medborgarna är en växande känsla av misstro och skepticism mot de institutioner som styr demokratin ett av de största hoten mot den. Denna trend kommer vid en tidpunkt då EU har konfronterats med händelser som har ifrågasatt dess engagemang för demokrati, rättsstatsprincipen och grundläggande mänskliga rättigheter.
Av särskild betydelse var en skandal 2022, som ansågs vara den värsta i EU-institutionernas historia, med fall av påstådd korruption och mutor. Denna händelse har kastat en skugga över EU-institutionernas trovärdighet när vi närmar oss valet till Europaparlamentet i juni och äventyrat uppfattningen om deras integritet och tillförlitlighet.
Enligt nyligen genomförda Eurobarometerundersökningar anser en betydande andel av de europeiska medborgarna att misstro och skepticism mot demokratiska institutioner är ett allvarligt hot mot demokratin. När de tillfrågades om sitt förtroende för de institutioner som ansvarar för att försvara demokratin i deras land, angav mer än hälften av de svarande de europeiska institutionerna, inklusive EG-domstolen, som de mest pålitliga.
Men den växande oron bland väljarna över EU-institutionernas skadade rykte är en väckarklocka. Risken för en ”straffrihetskultur” inom EU lyfts också fram, vilket tyder på behovet av reformer för att säkerställa större öppenhet och ansvarsskyldighet.
Som svar på dessa utmaningar har Europeiska kommissionen antagit ett nytt interinstitutionellt etiskt organ. Detta organ, som består av företrädare för EU:s institutioner och fem oberoende experter, syftar till att fastställa gemensamma etiska normer som ska tillämpas före nästa val till Europaparlamentet. Samtidigt antog parlamentet ändringar av sin arbetsordning och införde reformer, bland annat ett förbud mot lobbyverksamhet för parlamentsledamöter och en förlängning av de obligatoriska deklarationerna av möten och tillgångar.
Trots dessa initiativ har vissa experter och parlamentsledamöter kritiserat åtgärderna som otillfredsställande, vilket understryker behovet av fortsatta ansträngningar för att stärka förtroendet för EU-institutionerna och se till att de effektivt kan tjäna medborgarnas intressen på ett öppet och rättvist sätt.
De europeiska institutionerna kämpar dock fortfarande med uppgiften att balansera nationella intressen med unionens intressen som helhet, en känslig balans som är avgörande för deras legitimitet och effektivitet. Frågan om nationell suveränitet kontra europeisk integration är fortfarande en spänningspunkt, vilket illustreras av debatten om fördjupningen av den ekonomiska och monetära unionen, den gemensamma försvarspolitiken och förvaltningen av EU:s yttre gränser.
Kommunikation spelar också en viktig roll. EU måste fortsätta att utveckla effektiva kommunikationsstrategier för att visa mervärdet av den europeiska integrationen och hur dess politik och åtgärder leder till konkreta fördelar för medborgarna.
Sammanfattningsvis kommer trovärdigheten hos EU:s institutioner att förbli en central fråga i den offentliga debatten, eftersom EU försöker ta itu med interna och externa utmaningar. Balansen mellan effektivitet, öppenhet och demokratisk ansvarighet kommer att avgöra de europeiska medborgarnas förtroende för det europeiska projektet på medellång och lång sikt.