Subscribe
Europeiska unionen förbereder sig för att inleda en debatt om en eventuell radikal reform av sitt energibeskattningssystem genom ett förslag som av många definieras som en ”grön kapitalskatt”. Detta är ett initiativ som främjades av Danmark, den roterande ordföranden i Europeiska unionens råd, och som syftar till att införa ökande punktskatter på el och bränslen för att anpassa miljöbeskattningen till EU:s mål om minskade koldioxidutsläpp.
FRÅN SKATTER TILL EKOLOGISK OMSTÄLLNING
Under de senaste åren har Europeiska unionen intensifierat debatten och åtgärderna i kampen mot klimatförändringarna och satt upp alltmer ambitiösa mål, t.ex. att minska utsläppen med 90 % till 2040 jämfört med 1990 års nivåer. Förslaget om att revidera energiskattedirektivet, som redan infördes 2021 och nu är föremål för en avgörande nylansering, passar in i detta sammanhang. Huvudsyftet är att stimulera användningen av förnybara energikällor och motverka användningen av fossila bränslen genom en skattemekanism som ligger i linje med Agenda 2030 och den europeiska gröna given.
DE TRE DELARNA I DET DANSKA FÖRSLAGET
Det förslag som Danmark har lagt fram bygger på tre grundläggande element. För det första en översyn av punktskatterna på energi i syfte att anpassa skattesystemet till de nya klimatmålen, med särskild hänvisning till koldioxidneutralitet och övergången till en hållbar ekonomi. Målet skulle vara att införa ett nytt skattekriterium, som inte längre baseras på konsumtionsvolymer utan på energikällornas energiinnehåll och miljöpåverkan. Denna förändring är tänkt att drabba källor som kol hårdare. Följaktligen skulle fossila bränslen straffas och man skulle försöka avskräcka från att använda dem genom att höja skatterna.
DET RÄTTSLIGA SAMMANHANGET OCH DET POLITISKA MOTSTÅNDET
Den nya kapitalskatten måste godkännas enhälligt av Europeiska unionens råd, ett villkor som innebär vissa politiska hinder. Många medlemsstater visar i själva verket ett visst motstånd på grund av rädsla för de ekonomiska effekterna för företag och medborgare, särskilt i östeuropeiska länder som är mer beroende av fossila bränslen och har mindre flexibla energisystem. Begäran om att förena skattesektorn i länder som använder olika energi- och industrimodeller och blandningar utgör en utmaning som också kan leda till att de principer om rättvisa och solidaritet som unionen bygger på ifrågasätts, liksom inblandningen i nationella energistrategier.
DANMARKS ROLL
Det är inte förvånande att Danmark är den drivande kraften bakom detta initiativ. Det skandinaviska landet har i flera år legat i framkant i kampen mot klimatförändringarna, med en mycket strikt miljöpolitik. Från och med 2030 ska Danmark vara det första landet i världen som tillämpar en koldioxidskatt på jordbruksutsläpp, vilket innebär en kostnad på 300 kronor (cirka 30 euro) för varje ton koldioxid som produceras av nötkreatur, grisar och får. Denna åtgärd, som ifrågasätts av uppfödare och jordbrukare, utgör ett konkret exempel på en ekologisk beskattning som även tillämpas på sektorer som normalt sett är undantagna från miljöbeskattning.
PÅTRYCKNINGAR FÖR REFORMER
Vid sidan av de institutionella åtgärderna finns det påtryckningar från det civila samhället. Många frivilligorganisationer har undertecknat en vädjan om att införa nya miljöskatter. Uppmaningarna fokuserar på behovet av att mer kraftfullt beskatta sektorer som flygtransporter, fossilbränsleindustrin och internationella finansiella transaktioner. Stora förmögenheter pekas också ut som ämnen som bör ingå i ett system för skatteansvar kopplat till den pågående miljökrisen.
ÖVERGÅNG OCH REGRESSIV RISK
Huvudproblemet med den gröna förmögenhetsskatten ligger naturligtvis i den potentiella regressiva effekt som den skulle kunna få på medlemsländernas ekonomier. Punktskatter på bränsle och elektricitet tenderar att drabba de mindre välbeställda samhällsgrupperna hårdare, eftersom de ägnar en större del av sin inkomst åt energikonsumtion. För att förhindra att den ekologiska omställningen blir en ny form av social orättvisa skulle det vara nödvändigt att tillhandahålla kompensation i form av subventioner och incitament för energieffektivitet, utöver alltmer nödvändiga uppdateringsprogram – eller till och med yrkesmässiga omställningsprogram – för alla de arbetstagare som är anställda i risksektorerna.
MELLAN AMBITION OCH POLITISK REALISM
Det danska förslaget representerar en position som är alldeles för långt framskriden mot en europeisk miljöbeskattning. Dess effektiva genomförande är säkerligen kopplat till förmågan att medla mellan skilda intressen och medlemsstaternas politiska vilja. I det avseendet får vi inte glömma att vi befinner oss i ett historiskt ögonblick där internationella kriser, behovet av att se över industriella åtaganden och medlemsstaternas interna behov knappast kommer att ge vika för debatten om en grön kapitalskatt. Särskilt om den inte åtföljs av omfördelande och begränsande åtgärder, tillsammans med en öppen dialog med medborgarna, så att den ekologiska omställningen inte förvandlas till en ny källa till ojämlikhet.