Europas löfte till Ukraina: Ett test av enighet, säkerhet och strategisk vision

Vid ECR:s partipanel i Neapel efterlyste ledarna en starkare europeisk suveränitet, investeringar i försvaret och en tydlig färdplan för Ukrainas återuppbyggnad och integration – en avgörande utmaning för kontinentens framtid.

Medan kriget i Ukraina mal vidare och kastar sin långa skugga över Östeuropa och vidare, bjöd ECR-partiets panel ”Europa och Ukrainas framtid: Security, Sovereignty, and Reconstruction”, som hölls i Neapel den 12 juli 2025, erbjöd ett sällsynt, uppriktigt ögonblick av politisk klarhet. Ledare från hela Europa samlades för att göra en sak otvetydigt klar: Ukrainas framtid är Europas test, och framgång kommer att kräva mer än bara solidaritet – det kräver strategiska åtgärder, djupgående reformer och ett orubbligt engagemang.

Italiens vice utrikesminister Edmondo Cirielli inledde panelen med att hänvisa till den nyligen avslutade konferensen om återuppbyggnad av Ukraina i Rom, där representanter från över 70 länder deltog. Trots de pågående missilattackerna och drönarattackerna som plågar Ukraina var budskapet från Rom – och som också hördes i Neapel – otvetydigt: återuppbyggnaden måste påbörjas redan innan fred har utropats. ”Vi måste föreställa oss Ukrainas framtid nu”, uppmanade Cirielli och beskrev både den tragiska brådskan och den stora möjlighet som detta innebär – inte bara för Ukraina, utan för Europa och hela västvärlden.

Cirielli betonade att återuppbyggnadsarbetet, som redan har fått stöd från länder som Förenade Arabemiraten, Kanada, Australien och Japan, innebär en fantastisk möjlighet för västerländska – och särskilt italienska – företag att bidra till och dra nytta av Ukrainas återhämtning. Utöver de ekonomiska aspekterna betonade han dock den symboliska kraften i återuppbyggnaden: det är en akt av trots mot auktoritärt styre och en deklaration om demokratisk uthållighet.

Detta tema om suveränitet och säkerhet genomsyrade talet av Antonio Giordano, generalsekreterare för ECR-partiet. För Giordano är försvaret av Ukraina inte bara en altruistisk handling – det är en strategisk nödvändighet. ”Försvaret är grunden för suveränitet och välstånd”, insisterade han och avvisade uppfattningen att militära investeringar skulle stå i motsats till sociala framsteg. Istället pekade han på hur försvarsinnovation historiskt sett har drivit på civila framsteg, från cybersäkerhet till Formel 1-teknik.

Europeiska unionen, menade Giordano, måste samordna sina fragmenterade försvarssystem och bygga upp interoperabilitet, och dra lärdom av Ukrainas uppfinningsrikedom på slagfältet – särskilt när det gäller drönarkrigföring och digital motståndskraft. Kriget har avslöjat de höga kostnaderna för förseningar och splittring, varnade han, och Europa måste svara med integration, investeringar och institutionell ambition.

Kroatiens tidigare president Kolinda Grabar-Kitarović var inne på samma linje och presenterade en vision för Ukraina som var parallell med hennes eget lands väg efter kriget. Hon uppmanade Europa att inte bara agera som en finansiell givare utan även som en strategisk makt som kan avskräcka i konventionella, cyber- och rymdområden. ”Ukrainas försvar är Europas försvar”, sade hon bestämt. ”Återuppbyggnaden av Bucha och Irpin är inte bara symbolisk – det är början på Ukrainas pånyttfödelse.”

Panelen väjde dock inte för krigets mörkare aspekter. Beata Jurik, vice ordförande i Slovakiens kommitté för Europafrågor, höll ett passionerat anförande om rättvisa – inte bara tegelstenar och murbruk. Hon fördömde de ryska styrkornas bortförande och påtvingade omskolning av ukrainska barn som en grotesk form av utplåning av identiteter. ”Europa måste agera beslutsamt för att få hem dem”, uppmanade hon, stödde initiativ som ”Bring Kids Back” och efterlyste en särskild tribunal för att åtala rysk aggression.

Den litauiske parlamentsledamoten Zygimantas Pavilionis formulerade kriget i skarpa geopolitiska termer. För Pavilionis är Ukrainas integration i EU och Nato inte bara ett politiskt mål – det är det enda sättet att underminera den ryska regimen och förneka den dess legitimitet. ”Att omvandla Ukraina är nyckeln till att omvandla Ryssland”, hävdade han och utmålade Ukraina som en frontlinje för global demokrati. Han varnade för att ett uteblivet stöd till Ukraina skulle stärka auktoritära regimer från Moskva till Peking.

Panelen fördjupade sig också i den komplexa transatlantiska dynamik som formats av USA:s tidigare president Donald Trumps politik. Giordano beskrev Trump som en strategisk förhandlare med fokus på nationella intressen – en påminnelse, menade han, om att Europa inte kan förlita sig på USA:s försvarsbudskap i all oändlighet. Både Kitarović och Cirielli medgav att Trump visserligen hade ifrågasatt de europeiska bidragen till Nato, men att han också insåg den geopolitiska betydelsen av initiativ som initiativet för de tre haven och det energioberoende som de utlovar.

Cirielli argumenterade för en starkare europeisk militär identitet och menade att skapandet av en europeisk armé skulle kunna effektivisera försvarsutgifterna, främja industriell innovation och bevara de demokratiska friheterna. Han hävdade att USA, även om landet fortfarande är en viktig allierad, nu söker partnerskap – inte paternalism – och att Europa måste anta utmaningen med sin egen kapacitet.

Avslutningsvis gick Giordano bortom geopolitiken och reflekterade över de värden som ligger till grund för Europas enighet. ”Europa är inte bara en produkt av fördrag”, sade han och kritiserade byråkratin till förmån för ett genuint politiskt och kulturellt broderskap. Europas framtid, menade han, ligger i människorna – i deras gemensamma traditioner, friheter och familjer.

Cirielli avslutade med att tacka deltagarna och kallade dem ”fria män som tror på sin historia, kultur och identitet”. I ett ögonblick av värme och högtidlighet påminde han publiken om att Europa inte bara är en politisk union – det är en civilisation värd att försvara.

Medan Ukraina kämpar inte bara för sitt land utan också för sin plats i den europeiska familjen, underströk Neapelpanelen en svår men ofrånkomlig sanning: Europa måste bli vad det utger sig för att vara – en strategisk, suverän och enad kraft. Om vi misslyckas kommer priset inte bara att betalas i Kiev, utan i själva hjärtat av kontinenten.

Alessandro Fiorentino