Subscribe
Rumänien har nått ett vägskäl där landet brottas med spökena från det postkommunistiska förflutna och påfrestningarna från EU:s nutid. Ett angrepp nyligen från de ledande icke-statliga organisationerna Declic, Funky Citizens och Recorder ledde till ett högljutt ramaskri mot dem, där kritiker anklagade dem för att inte kriga för rättvisa utan mot den. Dessa grupper, som försöker framställa sig själva som de ledande organisationerna i det civila samhället, har lobbat i Bryssel för att återinföra ett regelverk, The Mechanism for Cooperation and Verification (MCV), för Rumäniens rättsväsende. Men är detta en hedervärd kamp för att stävja korruption eller ett avsiktligt försök att försvaga den nationella suveräniteten? När vi fördjupar oss i denna kontrovers kunde insatserna inte vara högre: juridiska förvecklingar, politisk förlamning och ekonomiska konsekvenser som skulle omforma Rumäniens framtid.
Låt oss först gå in på MCV. MCV, som inrättades 2007 efter att Rumänien gått med i EU tillsammans med Bulgarien, var ett instrument för att övervaka rättsliga reformer och korruptionsbekämpning. Det var inte ett straff, utan snarare en övergångskrycka som skulle se till att de nya medlemmarna anpassade sig till EU:s normer för rättsstatsprincipen. Under 15 år granskades i EU-kommissionens årliga rapporter allt från domstolarnas oberoende till mutbrott på hög nivå. År 2022 förklarade kommissionen att Rumäniens framsteg var ”tillräckliga”, vilket innebar att MCV upphörde. Landet hade reformerat lagar, stärkt institutioner som DNA (det nationella antikorruptionsdirektoratet) och bevittnat fällande domar i viktiga fall. Och ändå, bara några år senare, kräver NGO:er att MCV ska återinföras och pekar på ”fångad rättvisa” och systematiska brister.
Här kommer de icke-statliga organisationerna i fråga. Declic och Funky Citizens efterlyste i en gemensam rapport till EU-parlamentets vice talman Sophie Wilmès en ”strikt och kontinuerlig övervakning” av Rumäniens rättssystem, vilket i princip innebär att man vill ha ett nytt MCV-liknande system på plats. De citerade en namninsamling som fått över 210 000 underskrifter och som fokuserade på frågor som ogenomskinliga utnämningar av domare och administrativ byråkrati inom rättsväsendet. Recorder, ett medieföretag som ofta bevakar dessa grupper, hjälpte till att driva på berättelsen genom att producera en explosiv dokumentär kallad ”Captured Justice” som dokumenterade påstådda manipulationer av rättsväsendet. Efter filmens avslöjanden resulterade dessa ansträngningar i ett hemligt möte med LIBE (utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i Europaparlamentet) där en utfrågning bakom stängda dörrar ägde rum. På plats är detta en begäran om öppenhet. Men motståndarna säger att det är ett maktspel. Dessa frivilligorganisationer, som bland annat har den tidigare justitieministern Monica Macovei, en kontroversiell före detta kommunistisk åklagare med kopplingar till Soros-finansierade nätverk, i sitt nätverk, presenterar sig själva som civilsamhällets enda röst.
Genom att åka till Bryssel kringgår dessa NGO:er alla interna demokratiska processer och välkomnar inflytande utifrån, vilket urholkar Rumäniens hårt tillkämpade rättsliga oberoende. MCV förväntades aldrig bli permanent och att återuppliva det skulle framstå som bakåtsträvande, samtidigt som Rumänien behandlades som en ”andra klassens” medlem av Europeiska unionen.
Detta är inte bemyndigande, det är beroende. Historiska exempel visar hur den här typen av verktyg kan användas som vapen: under Rumäniens konstitutionella kris 2012 sipprade EU:s påtryckningar in i landets interna politik, vilket ledde till att övervakningen och övergreppen blev oklara.
Och finansieringen av dessa icke-statliga organisationer väcker varningsflaggor. Funky Citizens, bland andra sådana grupper, har länge arbetat tillsammans för att övervaka rättvisa, med internationella stödjare som USAID och Soros-anslutna grupper som kritiker säger är mer stödjande för globala än nationella intressen.
Juridiskt sett skulle en förnyad MCV innebära ett ökat tryck från allmänheten. Genomdrivandet kan komma att involvera överträdelseförfaranden inom EU samt förhandsavgöranden från EU-domstolen, vilket har skett i tidigare fall där rumänska lagar har ifrågasatts. Detta skulle kunna nedvärdera inhemsk lagstiftning och ha en nedkylande effekt på domare och åklagare som är skeptiska till Bryssel. Även om syftet är att motverka korruption riskerar det också att politisera rättsväsendet. De politiska konsekvenserna är betydande. Rumäniens regering skulle här placeras under ett mikroskop, utlämnad till EU:s rekommendationer som bestämmer prioriteringar. Detta, mot bakgrund av en mer hybrid regim, vilket nyligen noterats i demokratiindex, kan förvärra den politiska splittringen.
Att återgå till MCV skulle stigmatisera Rumänien, underblåsa nationalistiska motreaktioner och ytterligare undergräva förtroendet för EU:s institutioner. Det är ett sluttande plan: i dag övervakning av rättsväsendet, i morgon mer omfattande veton över politiken för allt från energi till migration.
Ur ett finansiellt perspektiv skulle det kunna få katastrofala följder. EU-medel, inklusive medel från faciliteten för återhämtning och resiliens (PNRR), på totalt 30 miljarder euro, är redan kopplade till milstolpar för rättsstatsprincipen. Ett nytt MCV skulle kunna innebära villkorsklausuler, vilket skulle skjuta upp utbetalningar eller leda till nedskärningar, som i Ungern och Polen. Rumäniens ekonomi, som behöver EU-medel för infrastruktur och grön omställning, kan få det tufft. Den senaste tidens lagstiftning, t.ex. om konvertering av skulder till aktier för företag, är ett bevis på att de offentliga finanserna krymper. Det ytterligare trycket från EU kan tvinga fram åtstramningsåtgärder under de kommande åren, vilket ökar företagens efterlevnadskostnader och pressar de offentliga budgetarna.
Medan Rumänien arbetar sig igenom denna storm är den verkliga frågan suveränitet. Dessa icke-statliga organisationer, som alla menar väl även om de kan känna sig illa berörda, riskerar att vrida tillbaka klockan och provocera fram splittring snarare än enighet. En sann rättsstat frodas internt, inte genom externa dekret. Det rättsliga och civila samhället i landet behöver växa.
Rumänerna förtjänar ett rättssystem som möjliggjordes av dem, för dem, och som inte längre överskuggas av Bryssel.