Subscribe
Den 30 januari uppdagades plötsligt en europeisk blind fläck som funnits länge. I en rapport som grundades på västerländska säkerhets- och underrättelsebedömningar, The Telegraph ett fenomen som inte längre kan begränsas till straffrättsliga eller folkhälsomässiga domäner. Den storskaliga handeln med syntetiska droger till Europa, som stöds av kemiska prekursorer som tillverkas i Kina, beskrevs som en potentiell form av hybridtryck, som verkar under tröskeln för öppen konfrontation.
Detta var varken en anklagelseakt eller en politisk deklaration. Det var ett skifte i analytisk hållning: ett erkännande av att ett fenomen som traditionellt klassas som kriminellt i själva verket kan generera strategiska konsekvenser. Ur denna synvinkel framstår den europeiska säkerheten som mycket bredare än det konventionella fokuset på militär kapacitet, energiinfrastruktur eller kritiska undervattenstillgångar.
När brottslighet omformar säkerhetsdebatten
Betydelsen av Telegraphs undersökning ligger inte så mycket i de uppgifter som presenteras som i den tolkningslins som används. Artikeln avslöjar inte okända trender i drogkonsumtionen. Istället kopplas tillgången till billiga syntetiska substanser – som produceras genom globala leveranskedjor som till stor del är lagliga – till en rad kumulativa effekter: konsolideringen av den organiserade brottsligheten, den ökande belastningen på hälso- och sjukvårdssystemen, den gradvisa försvagningen av den sociala sammanhållningen och den ökande hållbarheten hos kriminella nätverk som kan korrumpera och integrera sig i lagliga ekonomier.
Frågan är därför inte om det finns en påvisbar fientlig avsikt från Pekings sida. Den centrala frågan är mer pragmatisk: vilken effekt det får. I strategiska frågor väger resultaten ofta tyngre än motiven.
Dimensionen gråzon
Analytisk klarhet ges ytterligare av arbetet i tankesmedjan 3GIMBALS. Snarare än att erbjuda undersökande rapportering placerar studien drogekonomin inom det konceptuella ramverket för gråzonsaktivitet – ettutrymme mellan fred och konflikt där trycket ackumuleras stegvis och tillskrivningen förblir svårfångad.
Kemiska prekursorer exemplifierar denna tvetydighet. De är nödvändiga för legitima farmaceutiska och industriella processer, men de är också lätta att avleda. Europeiska kriminella organisationer har visat sig skickliga på att utnyttja denna tvetydighet genom att kontinuerligt modifiera föreningar, flytta produktionsanläggningar, justera smugglingsvägar och utnyttja hamnar, järnvägskorridorer, avancerad logistik och den inre marknadens öppenhet.
Vad som framträder är en form av brottslighet som inte längre är episodisk eller lokaliserad. Den är gränsöverskridande, industriell i sin omfattning och strukturellt motståndskraftig. Att enbart hantera den med hjälp av traditionella brottsbekämpningsverktyg riskerar att underskatta dess strategiska betydelse.
De europeiska institutionernas svar
Det skulle vara missvisande att påstå att EU-institutionerna inte är medvetna om denna dynamik. Officiella EU-dokument visar på ett ihållande engagemang, om än genom en annan begreppsmässig lins.
Den 23 april 2024 stod Bryssel värd för den tredje dialogen mellan EU och Kina om narkotikapolitik, som samordnades av Europeiska kommissionens generaldirektorat för migration och inrikes frågor. Syntetiska droger, nya psykoaktiva ämnen och kemiska prekursorer stod högt på dagordningen. Dialogen inleddes 2021 och bekräftar att frågan är erkänd på både teknisk och diplomatisk nivå.
EU:s narkotikastrategi EU:s narkotikastrategi 2021-2025 understryker ytterligare denna medvetenhet. Strategin är uttryckligen säkerhetsinriktad och betonar störningar på utbudssidan, kampen mot organiserad brottslighet, gränsförvaltning och missbruk av legitima handelskanaler. Byråer som Europol och ECNN positioneras som centrala noder i ett ramverk som integrerar intern säkerhet, rättsligt samarbete och externt engagemang.
Styrning kontra säkerhetslogik
Men en fundamental skillnad kvarstår.
Medan delar av den västerländska strategiska analysen i allt högre grad tolkar handeln med syntetiska droger som ett instrument för hybridpåtryckningar, fortsätter EU att i första hand betrakta den som en styrningsutmaning – en utmaning som ska hanteras genom reglering, samarbete och multilaterala mekanismer.
Detta tillvägagångssätt är sammanhängande och rättsligt grundat. Den medför dock en strukturell risk: fragmentering. Hälsopolitik, tullövervakning, polisarbete och diplomatisk dialog behandlas parallellt snarare än som delar av en enda strategisk hotbedömning.
I en internationell miljö som präglas av systemisk konkurrens är denna asymmetri viktig. Medan vissa aktörer verkar genom indirekta, förnekbara påverkansvektorer förlitar sig Europa på svar som ofta är stegvisa, uppdelade och reaktiva.
En strukturell sårbarhet
Den syntetiska narkotikaekonomin blottlägger djupare europeiska svagheter: beroende av globala produktionsnätverk som inte är lätta att övervaka, överlappande och fragmenterade befogenheter mellan medlemsstaterna, den ihållande spänningen mellan den inre marknadens friheter och säkerhetskrav, och den oavsiktliga användningen av Schengenområdet som en effektivitetsmultiplikator för gränsöverskridande brottslighet.
I detta sammanhang upphör den organiserade brottsligheten att bara vara ett olagligt företag. Den blir en strategisk förstärkare som kan öka instabiliteten, våldet och den institutionella misstron.
Konsekvensen är obehaglig men oundviklig. I dagens Europa kommer säkerhetshoten inte alltid i form av öppna aggressionshandlingar. De kan manifesteras som gradvis erosion, diffusa påtryckningar och en tyst normalisering av oordning.
Att erkänna denna verklighet innebär inte att man måste överge samarbetet eller anamma alarmism. I stället krävs analytisk realism– förmågan att tillämpa kategorier som återspeglar utmaningens karaktär.
Europeisk säkerhet definieras idag inte av ideologi.
Den definieras av klarhet i omdömet.