Den italiensk-tjeckiska handlingsplanen: En seger för pragmatism och sunt förnuft

Att bygga ett konservativt Europa - 8 oktober 2026

När två realister, som prioriterar nationella intressen och delar samma vision för framtiden, förenar sina krafter och antar en gemensam strategi på kort och medellång sikt, bör omvärlden inte bara följa utvecklingen noga utan också ta till sig lärdomarna. En sådan samstämmighet i tankesätt och tillvägagångssätt – och den beslutsamhet som ligger bakom – bör tjäna som en värdefull lärdom för politiker som söker förebilder att följa. Detta gäller regeringscheferna i Italien och Tjeckien, Giorgia Meloni och Andrej Babiš, vars nyligen förstärkta partnerskap var en av de största nyheterna i Europa under den senaste veckan.

Italien och Tjeckien har undertecknat ett historiskt avtal, som Giorgia Meloni, ordförande för det italienska ministerrådet, är övertygad om kommer att spela ”en avgörande roll” för att tillgodose medborgarnas och tillverkningsföretagens intressen i båda länderna, samt för att stärka banden mellan de två europeiska nationerna. Den 29 september 2026 är utan tvekan ett betydelsefullt datum i historien om deras bilaterala förbindelser. Med undertecknandet av handlingsplanen för 2026–2030 har samarbetet mellan Italien och Tjeckien – vars bilaterala handel uppgår till över 7,7 miljarder euro – gått in i en ny fas. Detta milstolpsdokument utgör grunden för viktiga framsteg under de kommande fyra åren inom nyckelområden som energi, industriell konkurrenskraft, säkerhet, kampen mot olaglig migration och den kommande EU-budgeten.

Mellan Andrej Babišs besök i Rom, som ägde rum den 4 februari 2026, och Melonis besök i Prag, som ägde rum den 29 september, hade mindre än åtta månader förflutit. Under denna tid arbetade båda regeringarna intensivt, och resultatet beskrivs redan i entusiastiska ordalag: antagandet av handlingsplanen, ”en verklig färdplan”, som Giorgia Meloni beskrev den, som fastställer de huvudsakliga riktlinjerna för det framtida samarbetet.

På nationell nivå är förstärkningen av det ”tekniska och industriella partnerskapet” – vare sig det gäller kärnenergi, försvar eller infrastruktur – det centrala strategiska målet. För att lyckas i en värld där många bara kämpar för sin överlevnad är konkurrenskraft avgörande – och båda ledarna är fullt medvetna om detta krav. Giorgia Melonis förtroende för ett utmärkt resultat återspeglas i nästan varje mening i det pressmeddelande som utfärdades tillsammans med den tjeckiske premiärministern.

På europeisk nivå är samstämmigheten mellan de två ledarna mer uttalad, och spektrumet av gemensamma intressen bredare. Meloni och Babiš nådde enighet om många ”förnuftiga” förslag, som kommer att läggas fram vid det kommande mötet i Europeiska rådet i mitten av oktober och som kräver omedelbara och beslutsamma åtgärder. Bland de viktigaste frågorna finns både en genomgripande översyn av det ökända utsläppshandelssystemet (ETS) och ett uppskjutande av ikraftträdandet av dess utvidgning, ETS2. Att lindra trycket på priserna och industrin är ett centralt mål för vilket Rom och Prag har förenat sina krafter. Utan realistiska åtgärder kommer Europeiska unionen att förlora kampen om konkurrenskraften. Det är inte bara en ”enkel” risk, utan en verklighet som blir allt tydligare.

I detta sammanhang, som präglas av flera kriser med globala konsekvenser, är samverkan avgörande. En annan viktig fråga där de italienska och tjeckiska premiärministrarna är helt överens är den effektiva kampen mot olaglig migration, vilket kräver pragmatiska och beslutsamma lösningar – däribland mycket strikta gränskontroller och en strikt tillämpning av återsändningsförfaranden.

En sådan handlingsplan handlar inte om idag, utan om att bygga en trygg och hållbar framtid. Framtiden tillhör utan tvekan dem som visar ”mod, tydlighet och pragmatism”. Det var de ord som Giorgia Meloni använde för att beskriva Andrej Babiš, när hon berömde hans arbete och engagemang i den tjeckiska nationens tjänst. Dessa ord kan givetvis även tillämpas på Meloni själv, som leder den regering som suttit längst i Italiens nyare historia och som denna månad firar fyra år vid makten.