Subscribe
Premiärminister Giorgia Melonis tal vid FdI-partiets Atreju-konvent var ett programmatiskt och identitetsskapande inlägg som syftade till att skissera en omfattande vision av Italiens roll i det europeiska och internationella sammanhanget. Premiärministern ser den nuvarande politiska fasen som ett historiskt tillfälle att bygga ett land som kan överföra trovärdighet, stabilitet och välstånd till kommande generationer, där ansvaret för det italienska folket och återtagandet av den fullt utövade suveräniteten står i centrum.
EKONOMISK OCH FINANSIELL TROVÄRDIGHET SOM GRUND FÖR TILLVÄXT
En av de viktigaste pelarna i talet är den nationella trovärdigheten. Meloni definierar det inte bara som ett erkännande från investerare, finansmarknader och internationella institutioner, utan framför allt som ett internt förtroende, vilket visas av italienarnas växande benägenhet att investera i statsobligationer. Denna trovärdighet genererar enligt premiärministern påtaglig rikedom. Hänvisningen till kreditvärderingsinstitutens uppgraderingar, Italiens återkomst till den finansiella toppligan och de 80 miljarder euro i investeringar som lockats under tre år genom avtal med stater och stora företag presenteras som konkreta bevis på strukturella förändringar.
POLITISK STABILITET OCH GOD FÖRVALTNING AV OFFENTLIGA RESURSER SAMT NRRP
Meloni betonar sambandet mellan regeringsstabilitet och ekonomisk hållbarhet och hänvisar till uppgifter enligt vilka tidigare politisk instabilitet har kostat staten 265 miljarder euro under tio år. Den nuvarande regeringen framhåller däremot den drastiska minskningen av ränteskillnaden, som nu är nere på en tredjedel jämfört med när regeringen tillträdde, och sänkningen av statsobligationsräntorna, vilket har lett till räntebesparingar på flera miljarder euro som kan användas till socialpolitik och medborgarnas behov. Särskild vikt läggs vid förvaltningen av den nationella planen för återhämtning och resiliens. Godkännandet av den åttonde delbetalningen hyllas som en historisk vändpunkt: Italien, som tidigare låg längst ner på listan när det gäller att använda EU-medel, blir nu en ledare och en förebild när det gäller effektivitet. Detta resultat bidrar till att förändra den internationella uppfattningen om landet och motbevisar de katastrofala förutsägelser som hade åtföljt Melonis väg till makten. Citat från tidningar som Financial Times, Bloomberg och Le Monde används för att intyga förändringen i omvärldens uppfattning.
UTRIKESPOLITIK, SÄKERHET OCH FÖRHÅLLANDET TILL USA
Premiärministern placerar Italien i ett väst som står inför nya geopolitiska utmaningar. Inför utsikterna att USA ska dra sig tillbaka från Europa betonar Meloni behovet av att stärka Europas försvarskapacitet och förespråkar inrättandet av en europeisk NATO-pelare på jämlik fot med Washington. Frihet, menar hon, har ett pris, men det är att föredra framför bekväm och begränsande träldom. Stödet till Ukraina mot den ryska aggressionen passar in i detta ramverk och motiveras både av etiska skäl och av skyddet av nationella intressen och europeisk säkerhet.
MEDELHAVSOMRÅDET, MELLANÖSTERN OCH GULFEN SOM STRATEGISKA AXLAR
Italien beskrivs som en nyckelaktör i Medelhavsområdet, ett område som är avgörande för energi, handel och migrationshantering. I samband med Gazakrisen förespråkar regeringen en aktiv medlarroll, dialog med alla intressenter och ett humanitärt engagemang som har gjort Italien till den ledande icke-muslimska nationen när det gäller att skicka bistånd till Gazaremsan. En liknande central roll tillskrivs Gulfen, med deltagande i Gulfstaternas samarbetsråds toppmöte i Bahrain och en bekräftelse av principen att de som bor i Europa måste respektera dess lagar, traditioner och seder.
IDENTITET, INRE SÄKERHET OCH MIGRATIONSPOLITIK
Talet tar uttryckligen upp frågan om nationell identitet och kampen mot islamisk fundamentalism, och påminner om lagförslaget om att förbjuda heltäckande slöja. När det gäller migration efterlyser Meloni ett skifte i det europeiska paradigmet: från en politik med öppna hamnar till en strategi som bygger på gränsförsvar, repatrieringar, avtal med ursprungs- och transitländer, reglering av icke-statliga organisationer och hotspots utanför EU, inklusive protokollet mellan Italien och Albanien. De resultat som redan uppnåtts, t.ex. minskningen av antalet irreguljära ankomster och ökningen av antalet repatrieringar, presenteras som ett förspel till ytterligare förbättringar.
ETT REALISTISKT OCH ICKE-IDEOLOGISKT EUROPA
Sammanfattningsvis föreslår premiärministern ett respekterat och inflytelserikt Italien i Europa, som kan leda en kritisk granskning av EU:s politik, särskilt i miljö- och industrifrågor. Genom att försvara näringslivet mot den radikala miljörörelsens ideologiska avarter och skapa alternativa majoriteter i Europaparlamentet, tillsammans med de europeiska konservativa, fullbordas en vision som avvisar ett byråkratiskt och avlägset Europa och i stället efterlyser en levande, suverän civilisation som är medveten om sitt historiska uppdrag.