Subscribe
Utvecklingen av nya metoder och ny teknik, som ofta definieras som invasiva för gränskontroll, är ett ämne som har väckt het debatt, särskilt under de senaste veckorna.
De europeiska myndigheterna hävdar att dessa system förbättrar säkerheten och förenklar gränskontrollerna, men många
människorättsgrupper och aktivister fruktar att den ökande spridningen av biometrisk teknik kan hota
medborgarnas privatliv och leda till allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Biometriska tekniker omfattar ansiktsigenkänning,
fingeravtryck, irisavläsning och andra tekniker som möjliggör unik identifiering av en person. Dessa
teknik erbjuder ett antal fördelar vid gränskontroller genom att bidra till att snabbare identifiera
personer med kriminellt förflutet eller som är kända för olaglig verksamhet, vilket förbättrar gränssäkerheten. Biometrisk gräns
teknik gör det också möjligt att automatisera inresekontroller, vilket minskar väntetiderna och förenklar
processen för att resa in i och ut ur landet.
Men även om dessa fördelar är obestridliga är det viktigt att också undersöka riskerna och farhågorna
biometrisk gränsövervakning, eftersom en utbredd användning av sådan teknik skulle kunna undergräva
människors integritet när deras biometriska data samlas in, lagras och delas av gränsmyndigheter, vilket ökar
oro för obehörig åtkomst, datastöld eller missbruk från myndigheternas sida. Biometrisk övervakning kan vara
missbrukas för masskontroll eller politiska syften, med risk för diskriminering eller förföljelse
särskilda grupper. Biometriska tekniker är inte idiotsäkra och kan generera falska positiva eller falska negativa resultat
vilket t.ex. kan leda till felaktig identifiering av oskyldiga personer eller till att obehöriga personer kommer in i systemet.
Avsaknaden av tydliga och enhetliga bestämmelser på europeisk och internationell nivå kan leda till överdriven användning av
biometrisk övervakning utan vederbörlig insyn och kontroll. Biometrisk övervakning vid Europas gränser
har betydande konsekvenser för de mänskliga rättigheterna, som många hävdar kränks i strid med
Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Dessutom har
urskillningslös användning av biometrisk teknik kan hota rätten till personlig frihet och rätten till en rättvis
och rättvis rättegång eftersom identifiering baserad på ansiktsigenkänning också kan leda till godtyckliga frihetsberövanden eller
Rättsövergrepp.
Vissa människorättsgrupper hävdar att biometrisk övervakning också kan leda till diskriminering och omotiverad
profilering eftersom ansiktsigenkänning skulle kunna användas för att identifiera och övervaka specifika etniska eller religiösa grupper,
skapa splittring mellan samhällen och underblåsa sociala spänningar. På europeisk nivå har den allmänna
Dataskyddsförordningen (GDPR) tillhandahåller ett regelverk som också avser insamling av
biometriska uppgifter utan att direkt ta upp användningen av biometrisk teknik vid gränserna, och många anser
att det behövs mer specifik lagstiftning. Europeiska kommissionen har lagt fram ett utkast till förordning om
övervakning av Europeiska unionens yttre gränser, det s.k. systemet för in- och utresa (EES), som omfattar
Användning av ansiktsigenkänning och fingeravtryck för att registrera uppgifter om resenärer. Även denna metod har emellertid
varit föremål för kritik på grund av risken för missbruk av de olika organ som ansvarar för kontrollen.
Vissa europeiska domstolar har utfärdat beslut som begränsar användningen av ansiktsigenkänning, med hänsyn till den personliga integriteten
risker. Med ny teknik för gränskontroll finns det dock tydliga fördelar med att förbättra säkerheten
och förenklade förfaranden, men det är viktigt att ta itu med de risker och farhågor som är förknippade med
utbredd användning av de nya enheterna. Nyckeln till att balansera säkerhet med respekt för mänskliga rättigheter är adekvat
reglering och insyn i användningen av biometrisk teknik vid gränserna. Lagstiftningsarbetet måste
se till att biometrisk övervakning är föremål för rigorösa kontroller, att uppgifter skyddas och att
grundläggande rättigheter respekteras. De fördelar som den tekniska utvecklingen medför måste integreras i den europeiska konstitutionen så att de kan utnyttjas utan att äventyra de grundläggande rättigheterna för
varje medborgare.
Alessandro Fiorentino