Subscribe
Europeiska rådets möte i Bryssel den 27 juni 2025 utgjorde en vändpunkt för fastställandet av Europeiska unionens politiska och diplomatiska strategier. Efter Natos toppmöte i Haag diskuterade ledarna för de 27 medlemsstaterna tre huvudfrågor: krisen i Mellanöstern, stödet till Ukraina och den ekonomiska konkurrenskraften, där man tog itu med interna skillnader och internationella påtryckningar. Diskussionerna belyste inte bara EU:s försök att hävda en aktiv roll på den globala arenan, utan också de ihållande politiska sprickorna mellan medlemsstaterna.
MELLANÖSTERN: BEGÄRAN OM ELDUPPHÖR
Ett av de viktigaste resultaten av toppmötet var en gemensam begäran om eldupphör i Gazaremsan och frisläppande av den gisslan som hålls av Hamas. Europeiska rådets ordförande Antonio Costa betonade vikten av diplomati i regionen och upprepade behovet av en varaktig lösning för Gaza. De EU-uppdrag som är verksamma i de palestinska territorierna har förlängts till och med den 30 juni 2026, med möjlighet att anpassa mandaten till den rådande situationen. Trots överenskommelsen i princip höjdes vissa kritiska röster i rådet. Särskilt Irlands premiärminister Micheál Martin kritiserade de svaga europeiska ståndpunkterna gentemot Israel och anklagade EU för att inte utöva tillräckliga påtryckningar för att få ett slut på ”massakern på oskyldiga civila”. Samtidigt bekräftade ledarna sitt åtagande att hindra Iran från att skaffa kärnvapen och sitt stöd för en förhandlingslösning på den iranska kärnvapenfrågan.
UKRAINA-ÄRENDET: HUNGERS ISOLERING
Stödet för Ukraina har fått stöd av 26 av de 27 medlemsländerna, med Ungern som enda undantag. Ungerns premiärminister Viktor Orbán hänvisade till en icke-bindande undersökning som genomförts i landet, enligt vilken 95 procent av medborgarna motsätter sig Ukrainas inträde i unionen. Trots detta antog rådet slutsatser som stärker det militära och industriella stödet till Kiev och betonade avsikten att integrera den ukrainska försvarsindustrin närmare den europeiska. Ukrainas president Volodymyr Zelenskijs deltagande via videokonferens underströk ytterligare den strategiska vikt som EU tillmäter konflikten.
SANKTIONER OCH ENERGIPOLITIK: SLOVAKIENS FARHÅGOR
Ett annat centralt tema var det nya paketet med sanktioner mot Ryssland, som skulle bli det artonde sedan invasionen inleddes. Slovakiens president Robert Fico uttryckte dock reservationer mot Bryssels förslag att strypa den ryska gasimporten från och med januari 2028. Fico krävde att omröstningen skulle skjutas upp och pekade på de möjliga ekonomiska återverkningarna av åtgärden. Det slovakiska fallet belyser tydligt spänningen mellan behovet av effektiva sanktioner och vissa medlemsländers oro för energisäkerheten.
EUROPEISKT FÖRSVAR: MOT EN SAMORDNAD UPPRUSTNING
Som en fortsättning på det arbete som inleddes vid Natos toppmöte i Haag diskuterade de europeiska ledarna en förstärkning av det gemensamma försvaret. Kommissionen och den höga representanten för utrikespolitik, Kaja Kallas, fick i uppdrag att senast i oktober lägga fram en färdplan för att nå målet att 5 % av BNP ska gå till militära utgifter och säkerhetsutgifter senast 2035. Denna åtgärd innebär ett kvalitativt språng i EU:s ambition att befästa sitt strategiska oberoende på försvarsområdet.
HANDELSFÖRBINDELSER: DIALOG MED USA OCH MERCOSUR
Internationell handel var den sista punkten på rådets dagordning. Ledarna diskuterade de pågående förhandlingarna med USA för att undvika införandet av tullar på europeisk export. Tysklands förbundskansler Friedrich Merz upprepade att de transatlantiska förbindelserna är av avgörande betydelse och efterlyste också en nystart för avtalet med Mercosur och ingående av nya handelsavtal. EU:s ekonomiska ambitioner är därför sammanflätade med behovet av att stärka sin konkurrenskraft i ett instabilt globalt sammanhang.
ETT EUROPA MELLAN ENHET OCH OLIKHETER
Detta möte i Europeiska rådet belyste komplexiteten i den europeiska beslutsprocessen. Även om EU har uttryckt gemensamma ståndpunkter i många strategiska frågor fortsätter interna meningsskiljaktigheter – särskilt när det gäller Ukraina, sanktioner och energipolitik – att utgöra en utmaning för unionens effektivitet och sammanhållning. Toppmötet bekräftade dock EU:s vilja att spela en aktiv och sammanhängande roll på den globala arenan och att söka en balans mellan principer, nationella intressen och politisk solidaritet.