Europa mellan defensiv bräcklighet och ny geopolitik

Det internationella systemet genomgår nu en djupgående omdefiniering, där efterkrigstidens och det kalla krigets säkerhet gradvis tycks erodera. Europa, som under årtionden har dragit nytta av USA:s militära skydd och byggt upp en modell baserad på social välfärd och omfattande rättigheter, står nu inför en dubbel utmaning: å ena sidan framväxten av globala makter som sätter kollektivt engagemang och offervilja i centrum för sin strategi, å andra sidan närmandet av eurasiska aktörer som är fast beslutna att forma en multipolär ordning som alternativ till den atlantiska hegemonin. Detta dubbla tryck tvingar Europa att ompröva sin strategiska, kulturella och politiska identitet. Illusionen om att kunna upprätthålla välståndet utan motsvarande försvarskostnader riskerar att marginalisera kontinenten, när världens geopolitiska tyngdpunkt förskjuts mot Eurasien.

DET SYMBOLISKA BUDSKAPET OM KINESISK MAKT

Den militärparad som anordnas i Peking är inte bara en enkel demonstration av militära medel, utan representerar ett politiskt språk som kommunicerar beslutsamhet och kollektiv vilja. Det avgörande är inte så mycket mängden vapen som används, utan snarare förmågan att förmedla idén om en nation som är beredd att bära kostnader och uppoffringar för att bekräfta sin världsbild. Ett åtagande, till och med före makt. Dessa demonstrationer utgör en sann politisk pedagogik, som bekräftar hur viljan att engagera sig är ett viktigt drag för att legitimera makt. De utgör inte bara en militär utmaning utan också en kulturell provokation för västvärlden, som uppmanas att konfrontera sin egen oförmåga att värdera begreppet engagemang som ett identitetsskapande element.

USA:S OCH EUROPAS ÅTAGANDEN

USA har länge insisterat på att Europa måste öka sina försvarsutgifter, stärka sitt energioberoende och stödja de tekniska tillgångar som delas med västvärlden. Dessa krav, som ofta uppfattas som ensidiga påtryckningar, bygger i själva verket på en pragmatisk bedömning av de risker som är förknippade med förskjutningar i den globala balansen. Kinas växande självsäkerhet gör det tydligt att Washingtons farhågor inte var ogrundade. I dag fruktar USA inte bara att landets ekonomiska och industriella överlägsenhet ska urholkas, utan också att landet ensamt ska tvingas möta en global konkurrens som intensifieras på flera fronter. Klyftan mellan USA och Europa handlar inte bara om politiska val, utan också om kulturella rötter. I USA är uppoffringen för det egna landet en ständig berättelse som hyllas i media, litteratur och bildkonst. I Europa däremot ersätts en rådande förlägenhet för den militära dimensionen ofta av en större betoning på humanitära och civila värden. Denna inställning härrör från ett politiskt och socialt klimat som har föredragit att föreställa sig kontinenten som ett område med garanterade rättigheter och reducerade skyldigheter. Tanken att välståndet kan upprätthållas utan kollektiva åtaganden har också fått näring av rörelser som genom åren har byggt sin retorik på löften om fördelar utan direkta åtaganden. Framgången för denna vision beror på dess enkelhet: att försvara välfärden utan att stärka säkerheten, att skydda miljön utan att ompröva produktionskedjorna, att återta suveräniteten utan att acceptera kostnaderna för den europeiska integrationen. Detta perspektiv riskerar dock att lämna Europa utan de verktyg som behövs för att möta en värld som kännetecknas av ökad konkurrens. Förmågan att avstå från omedelbar välfärd för att säkra framtida överlevnad är inte bara ett politiskt val, utan också en antropologisk dimension som Europa verkar ha förlorat. Utan en gemensam berättelse om engagemang riskerar kontinenten att bli alltmer beroende av andra internationella aktörer.

DET AMERIKANSKA PARAPLYET OCH DESS GRÄNSER

Under årtionden har Europas säkerhet garanterats av USA:s militära närvaro. Detta förhållande har gjort det möjligt att koncentrera resurserna på att bygga välfärd, men det har också skapat en strukturell sårbarhet: tron på att externt skydd är en obegränsad nyttighet. I dag är denna säkerhet vacklande. Det amerikanska engagemanget kan inte betraktas som evigt och automatiskt, särskilt inte i ett sammanhang där USA uppmanas att möta samtidiga utmaningar i Asien, Mellanöstern och Latinamerika. Europa måste därför utvärdera om man ska fortsätta att leva i tron att man kan delegera sitt eget försvar eller om man ska ta en mer aktiv roll för att skydda sina värderingar.

DET EURASISKA NÄRMANDET SOM EN STRUKTURELL UTMANING

Parallellt med Kinas tillväxt bidrar de allt starkare relationerna mellan Peking och Moskva till att rita om det geopolitiska landskapet. Denna konvergens är inte begränsad till samordning i enskilda frågor, utan är en del av ett bredare projekt som syftar till att bygga en multipolär ordning som ett alternativ till västvärldens hegemoni. Institutioner som Shanghai Cooperation Organization (SCO) och plattformar som BRICS håller på att bli viktiga verktyg för att stärka de ekonomiska, politiska och kulturella banden mellan de eurasiska stormakterna. Att länder som Indien, Pakistan och Iran ingår i dessa allianser ger dem en global karaktär och stärker bilden av en alternativ makt som kan utöva ett storskaligt inflytande.

MILITÄRA OCH TEKNISKA DIMENSIONER AV DET EURASISKA SAMARBETET

Samarbetet mellan Ryssland, Kina och andra regionala aktörer är inte begränsat till den ekonomiska sfären. Gemensamma militärövningar, teknikdelning och gemensamma investeringar i artificiell intelligens och cybersäkerhet signalerar strategisk självständighet. Även om de teknologiska skillnaderna gentemot väst kvarstår utgör de inblandade ländernas kombinerade arsenaler och militära kapacitet en betydande avskräckande faktor. Mot denna bakgrund strävar Kina efter att minska det tekniska gapet till väst genom att investera i strategiska sektorer som telekommunikation och cybersäkerhet. Målet är inte en omedelbar konfrontation, utan snarare att bygga upp ett konkurrenskraftigt ekosystem som på medellång sikt kan återskapa maktbalansen.

KONSEKVENSER FÖR EUROPA

Den gradvisa konsolideringen av ett eurasiskt block utgör en komplex utmaning för Europa. Å ena sidan förblir kontinenten förankrad i Atlantpakten, å andra sidan kan den inte bortse från de möjligheter som erbjuds av marknader och ekonomiska partnerskap med eurasiska aktörer. Denna dubbla spänning riskerar att förstärka de interna motsättningarna, där vissa länder är benägna att stärka banden med USA medan andra är mer benägna att upprätthålla privilegierade relationer med Moskva och Peking. Rysslands och Kinas påtryckningar, bl.a. genom energi och diplomatiska medel, kan gradvis försvaga den europeiska sammanhållningen. Avsaknaden av en gemensam strategi riskerar att förvandla kontinenten till ett slagfält mellan externa makter, oförmögna att hävda en självständig position.

OMVANDLINGEN AV DET INTERNATIONELLA SYSTEMET

Konsolideringen av de eurasiska makterna och deras strategiska konvergens är inga övergående fenomen, utan snarare tecken på en strukturell omvandling av världsordningen. Världen rör sig mot ett multipolärt system där västvärlden inte längre ensidigt kan diktera spelreglerna. Utmaningen för Europa är att kombinera försvaret av sina värderingar med förmågan att navigera i ett sammanhang med flera och ständigt föränderliga maktstrukturer. Detta kräver inte bara ekonomiska och militära resurser, utan framför allt en ny kollektiv berättelse som värderar engagemang som grunden för den europeiska identiteten. Konkurrensen mellan väst och Eurasien utspelar sig inte enbart på ekonomisk eller militär nivå utan handlar om varje aktörs förmåga att skapa en kulturell och politisk berättelse som kan mobilisera medborgarna. Europa, som är fångat i illusionen om att åtnjuta rättigheter utan bördor, riskerar att förlora sin centrala roll i detta nya scenario. Framtiden kommer att bero på kontinentens förmåga att ta ett proportionerligt ansvar och inse att försvaret av dess värderingar kräver uppoffringar och kollektivt engagemang. Utan denna kulturella omvandling kommer Europa att förbli en tveksam allierad som inte kan stå emot effekterna av en alltmer konkurrensutsatt och mindre förlåtande värld.